För en knapp vecka sedan

Det var mitt livs kväll. Typ. 

Ser ni exakt hur svettigt det var? Värmebölja är ett understatement. Men herregud vilken kväll!

Tack Ronja för bilderna!

Tror dock att den här bilden sammanfattar kvällen alldeles galant och allra bäst:

Ni kanske inte förstår

Sex-sju sekundmeter

kryss

Sex knop i snitt.

Som Escaping Your Ambitions fast på riktigt

Imorgon

Är det lördag som du vet! Men glöm nu inte att gå till Satin! Jag och min syssling (förhoppningsvis, hon måste bli frisk bara) tänkte ta dansgolvet till en ny nivå där. Äsch, jag kan inte skriva så mycket mer, kom dit så gör vi någonting bra av det hela. Du kommer älska det!

Vad jag behöver nu

Inga nya prylar

Inga nya ligaguld

Inga nya skor

Inga nya forskningsupptäckter

Inga nya popsinglar

Inga nya poeter

Inga nya länder att upptäcka

Ingenting.

Förutom Wolfgang Amadeus Mozart.

Visst, det finns en del annat jag skulle önska, men just nu, just idag är en gossopran just precis lagom.

Autenticitet

Jag har lyssnat litegrann på P3s PopNonStop under sommaren. De har varje dag (?) ett inslag vid namn "Musikpolisen" där man som lyssnare får avgöra om en låt är "snodd" eller inte. Jag förstår inte grejen? Bygger inte all musik på annan musik? Skulle Håkan Hellström vara någonting om det inte vore för The Smiths? Skulle The Smiths vara någonting om inte New York Dolls funnits? Man kan gå långt tillbaka. Alla bygger på varandra, det finns egentligen ingenting som är absolut originellt. Att hela tiden leta efter influenser i musiken och säga att "så där får du inte göra, någon annan har gjort det före dig" är egentligen kontraproduktivt, eftersom det idag finns så mycket musik att man egentligen inte kan göra någonting helt nytt. Dessutom gör det att band som Daft Punk och The Avalanches helt måste lägga ner eftersom deras musik helt bygger på samplingar av andra låtar. Man kan applicera samma sak på litteraturen. Dan Brown hade aldrig fått skriva sin Da Vinci-kod om det inte vore för bibeln, "Wide Sargasso Sea" hade aldrig skrivit vore det inte för Jane Eyre och så vidare. Kulturen består inte av skilda enheter, vare sig det är popmusik, tavlor, orkestermusik eller böcker. Allt är beroende av varandra, ingen kan säga sig vara originell. Sedan är det självklart så att det är skillnad på att influeras av någonting och att rakt sno någonting och kalla det för ens eget. Ta Florence Valentin som exempel. Han (bandet) är inte blyga med att hylla The Clash, och låter därefter (Lyssna på "Vårby Gård" och "Bankrobber" så ska du få höra). Ta den där Schlagerlåten av Andreas Johnson som exempel nummer två. Karln går ut och gör en schlager, men allt jag hör är The Ronettes "(The best part of) Breaking Up", och han försöker få det att se ut som om låten vore helt originell. Visst, båda "stjäl" ogenerat, men Florence älskar The Clash och gör allt för att föra musiken vidare, Andreas Johnson vill bara få åka finlandsfärja och festa med Kristian Luuk. Inte så jävla kärleksfullt mot The Ronettes, eh?

Att tjata om originalitet känns så jävla slitet. Det bästa vore kanske om p3 behöll inslaget, men istället för att "döma" en artist kunde de väl bara upplysa om vilken låt den påminner om och på så sätt göra en populärkulturell gärning?

Och Just Det! Syssling Soundsystem spelar en vecka tidigare än beräknat, alltså nästa lördag, den 21:a. På Satin! Be There! Jag kommer nog spela både Florence Valentin och The Ronettes!