31 december 2006

Lite tankar bara

Läste en så fantastiskt bra postning på Marias blogg, så jag kände att jag hakar på tåget och försöker göra någonting av ämnet jag också.



Var kommer jag egentligen ifrån? Varifrån har jag fått all min lust till kultur i alla dess former? Det är ett stort ämne, och jag kommer aldrig kunna ge en heltäckande bild av mig som en "kulturmänniska", men någonstans kan man alltid börja.



Det finns, som Maria skriver, ett antal bilder som stannar kvar. Jag växte inte upp på landet, inte i miljonprogrammet, inte på ett slott. Jag växte upp i ett ursvenskt villaområde där medelklassen härskar ståtligt. Den ligger ungefär en kvart söder om stan om du cyklar, det finns ett rätt stort ICA, en pizzeria, en högstadieskola, två låg- och mellanstadieskolor, ett antal radhus och ännu fler villor där det bor en hel massa medelsvenssons, en hel del övre medelsvenssons och en hel samling direktörer, styrelseledamöter och andra högt uppsatta. Jag bodde med mina föräldrar i det kanske lägst ansedda området i området, i ett radhus från -68. Vår ena granne var en invandrad italienare som var musiklärare och en fantastisk pianist som tyckte att jag skulle spela fotboll, inte bara sjunga hela tiden. Man skulle ha roligt också. Behöver jag säga att jag var en usel fotbollsspelare?



Annars så spenderade jag mycket tid på sjön. Jag minns så väl de spegelblanka sjöarna och min enorma fascination över seglingen, att man utan att använda en motor kan ta sig fram över vattnet. Men det som fascinerade mest var nog hur det fungerade, att man i teorin kunde ta sig fram utan motor (oftast åkte vi med motor, det blåste inte så mycket), det är kanske mina största naturvetenskapliga funderingar någonsin.

Seglingen förde med sig en hel del Evert Taube, det var liksom det man spelade och lyssnade på därute. Alltid var det någon som hade ett dragspel eller en gitarr, och alla kunde ju sjunga låtarna om Rönnerdahl, så även jag. Vi satt kring eldar, på verandor, i båtar och överallt annars där man kunde umgås och sjöng Evert Taube och Cornelis. Inte för att vi var bra, utan för att vi kunde, för att sången förenade. Lite som när 200 personer står på en klubb och skriker "We are your friends". Det handlar inte så mycket om att vara bäst som att visa att vi hör ihop, att vi har samma referensramar. Ibland saknar jag det där, när jag villar bort mig i någon slags finkulturell svada om att kvalitet faktiskt går före kvantitet, att man bör lämna litteraturen och musiken åt de som kan den. Visst alla kan lyssna, men varför ska man sjunga med om man inte kan sjunga? Lämna det till de som är lämpade, precis som att jag inte ska laga din bil om den är trasig ska inte du sjunga tenorstämman i Johannespassinen, det gör jag bättre. Samtidigt som jag står för detta synsätt (till viss del) så längtar jag ibland till det enkla, det där som infinner sig när alla är med, när glädjen går före kunskapen. Kanske är det därför jag så gärna går på popklubb? Ibland vill jag inte älska Bach för hans underbara kontrapunktik och utsökt elaborerade melodier, utan älska Cornelis för att han har skrivit fina låtar. Jag vill ge upp Martinsons fantastiska bildspråk för Gillious spännande böcker, och poesin får ge vika för limerickar och små presentböcker med kloka ord. Jag vill så gärna vara en del av det där, känna en större samhörighet med tidigare generationer Boman, gå tillbaka till ursprunget, arbetarklassen (som jag så ofta talar om, men aldrig varit en del av) och den enkla samvaron där man inte behöver dricka fina viner och dyr whiskey och diskutera genreteori utan det räcker att dricka boxvin och prata om Camilla Läckbergs senaste, jättespännande bok. Samtidigt så är det ju den världen jag har gjort allt för att ta mig ifrån...

29 december 2006

Kärlek inför det nya året





Hade ni glömt den här?




Jag avundas bloggar typ
l'amour a trois
som verkligen kan skriva hur mycket som helst om varenda låt. Jag skulle vilja skriva en essä om den här, men jag hittar inte orden, så jag tänker inte ens försöka. Det är en gammal jävla låt, jag vet, men den får inte glömmas bort, den är för fin för det.

28 december 2006



Tänk om man vore såhär snygg. Och om man kunde sjunga så bra...

26 december 2006

Scholesy!!!

Årets mål? Bra nära i alla fall. Lite småtaskig kvalitet, men ändå...

Sammanfattning



Är det här man ska sammanfatta 2006? Jag gör ett försök, utifrån DigFis modell:



Årets Album:

TTA - Escaping Your Ambitions

Vi visste inte att vi behövde det så mycket som vi gjorde. Det kanske enda helgjutna album som släpptes i år.



Årets Låtar:

'J.U' - Kalle J (Kommentar överflödig. Bäst, helt enkelt)

'Mine Was Real' - TTA

'Watch Your Step' - Juvelen

'I wouldn't know what to do' - The Honeydrips

'Scattered Pearls' - Casiotone for the Painfully Alone

'Sexyback' - Justin

'Teenage Life' - Daz Sampson

'On The Run From Nora' - Animal Keyboard Band

'Akademisk' - Kalle J

'Sjukt' - Kalle J

''Long Distance Call' - Phoenix

'So Young' - Nicolas Makelberge



Det finns ett ton låtar jag glömt, ni får väl fylla på i kommentarfältet.



Årets Remixer:

'Whoo Alright Yeah Uh Huh (Simian Mobile Disco Remix)' - The Rapture

'Rock Steady MSTRKRFT Edition' - All Saints

'Shining Star (Lifelike Remix)' - Pate No. 1



Årets Brottarhit:

Pull Shapes



Årets Konserter:

Fibes, Oh Fibes! på Klubb Smart var överlägset bäst. Kalle J på Klubb Shaktar var fint, likaså Mr.Suitcase på samma klubb.



Årets Konsert jag själv medverkade vid:

Luciakonsert i Westminster Cathedral 15/12, jag kommer aldrig glömma känslan av att titta ut över tvåtusen personer i en av världens vackraste kyrkor. Och som vi sjöng!



Årets Kör:

OPQ/Olaus Petri Ungdomskör/Olaus Petri Chamber Choir. Kalla den vad du vill, bäst är den! Köp vår skiva!



Årets Nättidning:

Shaktar, men jag kommer inte sakna den (okej då, lite grann). Det är dags att förändra, om vi står still förlorar vi!



Årets DJ-set:

Mitt och Annas set på Klubb Smart 11:e november, det var stora saker i görningen där! Annars kommer jag aldrig glömma första Klubb Shaktar (Joakim och Johan var det väl som spelade då?) eller OhJays på Satin. Glöm inte heller Justice på I Love Techno (Jag var inte där, men ber du snällt skickar jag mp3-filen)



Årets Klubbkväll:

Shaktar-klubben på långfredagen och samma klubb 3:e juni. Vi ska inte glömma Pop The Lock heller!



Årets Film/TV:


FC Z, alltid FC Z. Film? Nja, kanske Borat, men jag gillar ju inte nya filmer egentligen.



Årets Bok:

'Montecore' av Jonas Hassen Khemiri



Årets Sport:

Alldeles för mycket, men St. Etiennes avancemang till Korpen Div. 5 var stort. Fotbolls-VM var sådär, men Premier League har varit makalöst hittills. Zlatan förtjänar att nämnas här också.



Årets år:

2007. Hela 2006 har egentligen handlat om 2007. DET kommer bli vårt bästa år.



20 december 2006



Det är helt overkligt att jag har sjungit här.

Ett försök till summering

Jag vet inte var jag ska börja. London var liksom en upplevelse av typen "det här är för bra för att vara sant". Men vi kör väl i en vanlig, tråkig kronologisk ordning.





Torsdag:

Vi åkte med buss mot Arlanda 03:00, planet gick mot Heathrow 07:55. Sömn är överskattat! Vi kom fram till hotellet runt 11:30 (brittisk tid) och käkade en skön, fet buffé på Pizza Hut. Efter detta sprang jag runt som ett litet barn på Virgin Mega Stores soulavdelning. Behöver jag säga att den var makalös? Kvällen spenderades på följande sätt: Luciatåg på Svenska Ambassaden med en akustik som Gud glömde, repetition i Svenska kyrkan fram till 21:00 brittisk tid, sedan tillbaka till hotellet. Man sov rätt skönt den natten.





Fredag:


Luciatåg på AstraZeneca där vi dessutom träffade David Brent. Klockan 9:30 fick vi stora glas Mulled Wine. Det var starkt och smakade som glögg med apelsinjuice. Rätt äckligt. Sedan var vi lediga till klockan ett. Då gick jag och Mats och kollade på heminredning (sjukt manligt!) och jag köpte de snyggaste skor jag någonsin sett. Nu var det så dags för Westminster Cathedral. Det var galet bra. Mycket övning och väntetid, men tillslut så fungerade allt och vi sjöng så bra så att jag inte vet vad som egentligen hände. Det var stora saker i görningen där. Martin Baker (en av världens bästa organister (och ledare för deras gosskör), han spelade på Prinsessan Dianas begravning liksom!) välkomnade oss tillbaka till katedralen, så vi bör ha sjungit bra eftersom de inte tar emot vilken kör som helst. Men kvällen innehöll även katedralens gosskör med en sopransolist som sjöng det vackraste jag någonsin hört, och tårarna var framme...

Kvällen blev lugn med god mat och gott vin med goda vänner.





Lördag:


Covent Garden, Tate, Neal Street, Pop Boutique, Habitat, Hamley's, Carnaby, Lillywhite's och allt det där andra. Det var shopping, shopping, shopping. Sedan var det konserter i Svenska kyrkan. Vi sjöng så fantastiskt bra. Det var galet. Och jag var solist, haha. Det var spännande, och det gick rätt bra. Den sista konserten var nog det bästa vi någonsin sjungit. Efter detta blev det galen fest i församlingshemmet. Vinet flödade och så även vi sångare. Sedan gick vi hem längs Oxford Street runt midnatt. Julskyltningen var smashing! Debenhams var väldans, väldans fint.





Söndag:

Tja, shopping då också. Julklappar inhandlades, det dracks pepparkaks-latte, det skickades julkort, det var kyligt, vi hade trevligt. Sedan var vi tvungna att åka hem. Sjukt tråkigt, men flyget hem var makalöst, helt klar himmel ovanför London, man såg vartenda ljus både i London och Stockholm. Men bussresan hem var smärtsam.

Galen Separationsångest...



Hur ska man sammanfatta allt? "Fantastiskt", räcker det? Jag älskar verkligen den här kören. Vi är bäst, jag lovar!

19 december 2006

God Jul på er alla!



Jag har gjort en cover på en carol. Lyssna här

18 december 2006

Det var sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst, sanslöst.



Jag älskade varenda sekund. Verkligen.

13 december 2006

Snart





På fredag kväll står jag där, längst fram, och sjunger. Det känns...

overkligt. Skänk mig en tanke.





LONDON HÄR KOMMER JAG!!!

11 december 2006

P3 Live


fredag 29 december


PET SHOP BOYS

BBC/Mermaid Theatre, London, UK 2006-05-08

Producent: Ulf Gruvberg

Repris från 2006-08-25



Alla måste lyssna, det finns inga undanflykter. Skriv in det i kalendern nu. NU!


10 december 2006



Bäst i Premier League just nu.

Utan Tvekan.

03 december 2006

Lyssna på den här och kom en bit närmre evigheten.

01 december 2006

Kärlek i december

Det finns så mycket musik som får klockorna att stanna, men det finns bara en, och endast en, som kan upphäva tiden.



Ich folge dir gleichfalls mit freudigen Schritten (ur Johannespassionen) (YouSendIt)



Det är så jävla bra att jag går ner i spagat. Glöm inte heller att lyssna på Juloratoriet på söndag! Gå upp tidigt, ät en lussebulle och lyssna på "Jauchzet, Frohlocket, auf, Preiset die Tage", det är du värd.

Jauchzet, Frohlocket, auf, Preiset die Tage (ur Juloratoriet) (YouSendIt)

28 november 2006

Kärlek i november: Del XI



Klicka och njut. Det här var precis vad som behövdes i slutet av november.



Wanna be my buoyfriend?

23 november 2006

Kärlek i november: Del IX



"Att för mig som dalmas få sjunga med Jerry Williams är som att en kille från Knutby skulle få sjunga duett med Jesus"



Jag älskar Moneybrother!





15 november 2006

Blockflöjt für alle!


Kolla in Zoltan Kodaly School for Girls, du visste inte att du behövde Blockflöjts-twee-disco så mycket som du faktiskt behöver det.
Tack Jens.

12 november 2006

Kärlek i november: Del V



Saker ni fick höra igår

  • Candi Staton
  • Bettye Swann
  • Willie Hightower
  • Marvin Gaye
  • Barbara Randolph
  • Jackson 5
  • Dexy's midnight Runners
  • Håkan H
  • Diana Ross & The Supremes
  • Popsicle
  • Johnny Boy (två gånger)
  • The Embassy

Och mycket mer! Jag missade några måste-låtar, men jag ska gottgöra er på något vis! Jag hade The Time Of My Life där bakom skivspelarna!

10 november 2006

08 november 2006

Klubb Smart, lördag. Du behöver aldrig vara ensam igen!

Artister ni får höra på övervåningen:
  • Elvis
  • Candi Staton
  • Bettye Swann
  • Rance Allen Group
  • Diana Ross
  • Marvin Gaye
  • Lionel Richie
  • Michael Jackson
  • Justice
  • Röyksopp
  • Håkan
  • TTA
  • Embassy
Det kan hända att jag spelar nåt av de här tjommarna:
  • Alphaville
  • Oasis
  • Pulp
  • Popsicle
  • Belle & Sebastian
Min syssling kommer spela nåt helt annat, men det får hon stå för. Det kommer bli kärlek!

04 november 2006

Öppet brev till redaktionen på Shaktar.nu



Hej Shaktar!


Ni har alltså bestämt er för att lägga ner verksamheten. Ni kanske tyckte att det tog för mycket tid, att formatet inte var helt rätt eller någonting annat. En sak är i alla fall säker: Många kommer sakna er.

Vi tar oss tillbaka till sommaren 2005. Ni skrev någonstans att det var en sommar fylld av fester, alkohol och The Embassys "Some Indulgence". Sommaren 2005 var för mig fylld av kontorsarbete, Sveriges Radio Program Tre och en allmän tristess, allting tog väldigt lång tid och ville inte framåt. Jag lyssnade mest på ljudböcker och kände att popmusiken inte riktigt var min. Det regnade en del också.

Nåväl, det blev augusti och på något märkligt sätt fick jag tag på adressen www.shaktar.nu. Jag hade ingen aning om vad det var för någonting, men glad i hågen klickade jag och såg någonting som tände ett hopp någonstans. Det kändes väldigt spännande, en ny musiksajt som ville sätta sig emot allt det där som hade blivit standard inom popkritik. Jag tänkte kanske att "men herregud, ni kan ju ta det lite lugnt till att börja med", men ändå kändes det fräscht. Otroligt fräscht. Det var precis vad som behövdes just då. Jag ville känna lite nya vindar, och Shaktar.nu var en storm långt hårdare än Gudrun, en storm som inte tänkte lägga sig på länge.

Tjugoandra augusti var det så dags. En recension av The Embassys "Some Indulgence" var det första som publicerades, och jag älskade det. Där fanns helt plötsligt några som skrev om musik precis som jag ville läsa om musik, där passionen fick stå i första rummet, där man struntade i vilken musik som var "värd att skriva om", där det inte längre handlade om någon slags indie-credd utan om ren kärlek till musiken (visserligen sjukt indie-creddig musik i många fall, men det handlar om sättet att skriva, inte den musik man skriver om). Bara det att man aldrig fick läsa meningarna "Det här är musik som verkligen känns" eller "han sjunger som att han verkligen menar det" (den fanns där, men i ett helt annat syfte) gjorde att man bara ville ha mer. Nya perspektiv kallas det, nya perspektiv. Det fanns ingenting svensk musikjournalistik behövde mer just då, sensommaren 2005.

Jag läste Shaktar varje dag i ett års tid. VARJE dag (självklart finns undantag, jag har varit bortrest liksom). Självklart älskade jag inte varje recension, men läste ändå för att se om den kunde öppna mina ögon lite till, få mig att se någonting nytt och självklart som jag hade missat förut, av ren lathet. Det var en slags konsumentupplysning i popsverige.

Ni startade klubb också. Eller, ni hade tre klubbkvällar (kan man kalla det för att starta klubb?). Kalle J spelade, Mr. Suitcase spelade och Flow Flux Clan spelade. Alla tre spelningarna var fantastiska, helt makalösa. Och dansgolvet var magiskt kväll efter kväll. Kanske blir det så när man får spela precis det man brinner för som mest, den musik som är vacker bara för att den är vacker. Kanske blir det så när musiken inte är marknadsanpassad och tillsnyggad för att passa en Svennepublik på frimis? Eller har det med kärlek att göra? Den där kärleken som ni ville förmedla, först i en nättidning, sedan direkt till oss på dansgolvet.

Men nu är det alltså slut. Jag lyfter på hatten, bockar och tackar för det här året. Ni startade upp tidningen när mitt liv gick in i en ny fas och ni lägger ner den på min födelsedag. Var det en present, ett tecken på att det är dags att gå vidare? Det finns nya horisonter att upptäcka, och Shaktar tillhör det förflutna, det är bara att acceptera, att sörja känns så jävla mycket igår.

We've got a world of pleasure to win, and nothing to lose but boredom

/Petter

02 november 2006

Lägesrapport 2/11 -06


Okej, jag bloggar för lite, jag vet (bryr ni er?), men nu ska jag göra ett försök. Det blir inte så mycket text, mer lista. jag kan hur som helst säga att det just nu är jävligt mycket Good Times on the Rise i Petter Bomans värld. Det enda är väl att jag får en sjuhelvetes massa samtal från folk som tror sig kommit till ett företag. De ska brinna i helvetet! Helvetet, I say! Jag smider planer också, hemligheter som ni snart kommer bli varse. Det har med robotar att göra, mer säger jag inte. Tror jag. Fortsättning följer innan november är slut.

Hursomhelst så kommer här en lista på allt som gäller just nu:
  • Escaping your ambitions
    Staden blir inte vackrare än när TTA tar ut den på sjön
  • Ableton Live 5
    Det absolut bästa sequencerprogrammet. Någonsin. jag älskar det, älskar det!
  • Premier League
    Världens bästa fotbollsliga? Va? Finns det någon annan liga?
  • Minusgrader
    Äntligen kan man använda halsduk utan att känna sig dum. Man får dessutom stanna inne, och jag älskar det.
  • Den där Hot Chip-remixen på Architecture in Helsinki
    Fin som snus!
  • Rance Allen Group
    Novembergospel. Everything's gonna be alright, glöm aldrig det.
  • Kröningsmässan
    Mozart och jag utvecklar vår relation
  • Basshunters "Utan Stjärnorna"
    Jag kan inte bestämma mig. Antingen är den genial, eller så är den bara någon slags tranceversion av Gyllene Tider. Den kan vara som "Teenage Life", alltså så fruktansvärt usel att den blir fullständigt briljant. Det finns så vackra melodier, men rimmen (och texten som helhet) är helt makalöst dåliga. Jag kan verkligen inte bestämma mig!
  • Justices DJ-set på I Love Techno
    Någon skrev att ena delen av Justice skulle vara "en sjukt skillad DJ". Herregud vilken underdrift. Jag har nog aldrig hört någonting bättre.
  • Justice i allmänhet
    Nej, ett dansgolv utan minst en Justice-låt är inte ett Dansgolv värt namnet
  • Gunnar Ekelöf
    Han är tillbaka i mitt rum. Läs "Sång för att döva smärtan" och förstå vad jag yrar om. Han är utan tvekan den största poet Sverige någonsin haft.
  • Farmor
    Nu en del av evigheten
Jag ska skriva en liten text om vad Shaktar.nu betytt för mig. Men så länge: Rest in Peace, det var ett fint år vi hade tillsammans.

Över och ut!

24 oktober 2006

Glöm allt du lärt dig

Glöm Jamie Thomas, Guy Mariano, Eric Koston, Chris Cole, Mark Appleyard och Matt Mumford. Du kan glömma Pat Duffy, Chris Senn, Foppa, Paul Rodriguez och Mike Taylor. Härnäst glömmer du Chris Haslam, Kyle Leeper och Rodney Mullen. Till slut kan du glömma Trainwreck, Andrew Reynolds, Ali Boulala, Geoff Rowley, Arto Saari, Natas, PJ Ladd, Danny Way, Colin McKay, Rob Dyrdek och Josh Kalis. Ja, du kan till och med glömma Jeremy Fuckin' Wray. Det har alltid handlat om Ronnie Creager.

22 oktober 2006

Mozart

Han hade varit sjukt nöjd idag. Sjukt nöjd. Lyssna på det här nu. Wiens gosskör är mitt nya favoritband

Och hörni, tänk efter en stund, tänk en gång till. Vi saknar er.

21 oktober 2006

Lördag, Mozart och det där som kallas livet

Kalendern för idag
  1. Det blev aldrig match för mig. Lyssnade på radiosporten istället. Men hur som helst: We're back! Allsvenskan känns fan så mycket sexigare än Superettan.
  2. Orkesterrep inför morgondagens konsert som kan bli hur fin som helst
Imorgon är det alltså konsert, Mozarts kröningsmässa. Det kan bli hur fint som helst. 80:- de stora och 50:- för de små (studenter inkluderade). Kom till Olaus Petri-kyrkan om du vill lyssna på lite vacker Wienerklassicism av bästa märke!

Tittade lite på Musikbyråns tioårsjubileum igår. Det var kul att se en ung Håkan Hellström i sjömanskostym och att se The Hives spela ett medley (faktiskt ganska bra låtval). Men det bästa var nog ändå att jag återigen kom på att Nick Valensi kan vara det sötaste rocken har att erbjuda. Dessutom kom jag återigen på att Is This It kan vara ett av världens bästa album. "Someday" är ju rent magisk, mycket bättre än Last Nite om ni frågar mig.

17 oktober 2006

Det är vår tur nu. Det är dags att ta över. Vi har stått vid sidan och tyckt att det är vårt år alldeles för länge nu. Det har varit vårt år så länge vi kan minnas, men nu är det fan dags att skrida till verket. Vi ska bygga murar bara för att ha någonting att riva ned och referera till, för vi är alla fångar i historien, oavsett hur mycket Neo Success vi vill ha kan vi aldrig bryta oss loss, all ny framgång bygger på någonting som redan varit. Men det är vår tur nu. Din och min, vår och deras, allas. Och vi tänker inte sluta förrän vi är framme på platsen dit vi aldrig kommer. Det handlar inte om mål, det handlar om rörelse. Ständig rörelse mot det nya. Att städa för att kunna stöka till, att springa ett maraton för att komma till start, att förändra för att bädda för nya förändringar. Det handlar om dig och mig, det handlar om allt det där som vi glömt, som vi trodde var dött, allt det gamla, vackra vi lämnade bakom oss, men som ändå kokat i bakgrunden och sagt åt oss att gå vidare, att komma ihåg dem för att kunna glömma dem och ta nästa steg.
You can forget about emotion if you don't have motion.

14 oktober 2006

Snart någonstans nära dig!

Får se hur det blir. Diskussioner med min hjärna pågår om hur och var jag kommer "släppa" den här. Och kanske, kanske, om modet och möjligheten finns, kommer ni dansa efter min pipa någon gång snart. Men först: United!

Ring Snuten!!!

Det här är tamejfan kriminellt bra!

Jag vet, den var veckans mp3 på Shaktar för ett tag sedan, men har ni inte hört "ta det lugnt" är det synd om er!

13 oktober 2006

Det har hela tiden bara handlat om en person:

09 oktober 2006

En sorts lägesrapport

Jag skriver inte så mycket, jag vet, men bryr ni er egentligen?

Som vissa av er kanske förstått avled min farmor i förra veckan. Det var ett ganska tungt besked för mig, jag och farmor stod varandra ganska nära. Hon brukade bjuda mig på mat en gång i veckan när jag handlade och klippte gräset åt henne, eftersom hon inte orkade. Det var alltid så himla trevligt att komma dit och få lite svensk husmanskost. Hon blev alltid så glad när man åt mycket mat. Och så minns jag så väl när jag och Anna åkte dit med lite godis till jul. Hennes glädje var så äkta, långt ifrån dagens "tack tack (fan va lite du hade råd med då)". Men nu är hon borta och med henne hela den generationen av min släkt. Må hon vila i frid, det är hon värd.

Nu är det ju så att hösten inte bara består av farmors död, utan också en himla massa annat fint. Hösten kommer bli vacker, nu när den äntligen kommit. Det känns så skönt att man inte längre behöver skämmas för att gilla lite mysig musik såhär i höstrusket. Det behöver inte längre vara dans, dans, dans hela tiden. however, min höst kommer att se ut såhär:
  • TTA - Escaping your ambitions
    Kärlek vid första ögonkastet, utan tvekan. Jag älskar det verkligen. Allt är så perfekt, från texten på hemsidan till omslaget till låtarna. Allt, verkligen.
  • A Compact Disc Including The Embassy
    Snitsiga remixer.
  • Kalle Js mixtape
    Han är Sveriges finaste, jag bryr mig inte vad ni än säger.
  • Hemligheter
    Jag vet ingenting, fråga inte mig
  • Daniel Boyacioglu
    Det går inte att stå emot, och senaste samlingen är verkligen, verkligen bra
  • FC Z Säsong 2
    Tore Kullgren för fan! Den mest kärleksfulla tv som producerats i Sverige
  • Michael Carrick
    Det är hans tur nu.
  • Rudbecksskolan
    Jag myser, och takåsarna älskar mig när jag tittar ut från kontoret. Jag är helt lyrisk, jag har faktiskt stått och snackat om Shakespeare i en timma, och de har lyssnat på mig och verkligen tagit in någonting. Jag är glad, helt enkelt.
  • Pop the Lock
    Det kommer bli så fint
  • Faures Requiem
    Fantastiskt vackert, fantastiskt vackert. Kom och lyssna den fjärde november
  • London
    Vi kommer ta över stället. Westminster-goddamn-Cathedral! Det kommer bli en lucia långt ifrån fulla fjortonåringar och hembränt. OCh det kommer bli tidernas finaste lucia.
  • Alla ni som bryr er
    I phreakin' luv ya!

08 oktober 2006

Vårt eget krypin

Nu har jag och Anna fått nycklarna till vår egen kolonilott. Jag vet, det är så jävla mycket Svensson-varning, men det är så fint och mysigt att ni inte fattar. Det kommer bli flertalet fikabjudningar där i vår. Och till St Etienne: Vi kan ha lättare träning med efterföljande grillning där, lotten ligger nämligen precis bredvid fotbollsplanen.
Just nu är jag väldigt lycklig under omständigheterna.

01 oktober 2006

Tack som fan!

Gårdagskvällen var helt klart fantastisk, fantastisk. Fibes, oh Fibes! gjorde den bästa spelning jag har sett på hur länge som helst, det var svettigt och varmt, det var packat med folk. Men det var kärlek i luften, kärlek I say! The city's got no boulevards var magisk, precis som Get up och alla andra fina låtar.

Dagen i punktform:
  • Tack Anna för att du finns, tack för långfrukost, shoppingrunda (helt utan shopping) och för att du finns i mitt liv
  • tack Anders för grym förfest, godis och sprit. Din balkong är the place! Och du är The Man!
  • tack alla som var på förfesten, balkongcrewet, Snorrköpingsgänget, Oskar, Berka och alla andra lagmedlemmar, tack Pernefalk, Fhager, Längkvist, Markbåge och alla andra också!
  • Tack Harlén och Nyman (och Joakim) för fantastiskt DJ-set.
  • Tack Satin för vattnet och isen.
  • Tack Anna B för lånet av tjugan och all euforisk dans, vi var snyggast på stället, lätt!
  • Tack än en gång Fibes, oh Fibes! för fantastisk konsert.
  • Tack Fibes, oh Fibes! (igen) för den snyggaste skivsignering jag har sett!
För övrigt är jag och Anna det finaste par som finns. Nu har vi ett ställe att fly till också. Och så har vi varit tillsammans skitlänge. Ni kan inte ta oss, vi är untouchable!

29 september 2006

Jag har hemligheter på gång. Stora saker (hoppas jag). Jag säger ingenting för tillfället, så pass bra är det. Men kontakta mig runt midnatt på lördag inne på Satin så läcker jag säkert ett och annat.
It's gonna be a great fall if we make it together!

26 september 2006

En liten påminnelse

Man glömmer alldeles för ofta bort att säga till sina nära att man tycker om dem, så here I go:

I phreakin' love you! Jag vill dansa med er snart. Ses på lördag?

Jag finns på YouTube!





Jag fick i alla fall namedroppa Belle&Sebastian i en n00-film, det är inte alla som har gjort det! Kolla runt 2:00, jag står i skivbutiken och talar med min något high-pitchade röst.

25 september 2006

Japp, det är bara en rework, men det gjorde underverk med låten. Tänk vad lite falsksång, galna idéer och fräsch mixning kan göra.

Klicka på bilden nu!









PS. Johan Harlén gjorde min dag idag! DS.

Ja jävlar




Ni förstår inte hur länge jag har letat efter den här, och så fanns den mitt framför näsan på mig.

21 september 2006

Likaså tog han låtarna, mixade och gav...

En present till dig från mig och Anders

Den är kanske i behov av lite extra mixning, men jag blev så ivrig.

19 september 2006

Klikk tha fakkin pikktjör!

18 september 2006

Du är saknad av mig i alla fall, men du klev av i rätt tid.
Puss.
Jag överväger att avbryta min lärarutbildning. Det finns många anledningar som vi inte kan gå in på, men gårdagens valseger har gjort beslutet avsevärt lättare. Betyg från sexan? Nej. Uppförandebetyg? NEJ! Hela den grejen handlar enbart om att de som bestämmer inte har en aning om hur skolorna ser ut och de röster som de fiskar upp kommer från andra som inte har en aning om hur skolan ser ut. De ser på nyheterna och tänker ungefär "Gud så stökigt, vi sätter betyg på dem så blir det bra. Så var det när jag var liten!". De missar ju hela jävla poängen. Vill vi bygga upp ett samhälle av unga som inte vågar ta för sig eftersom de är rädda för ett dåligt betyg i uppförande? Hur skolar vi kritiskt tänkande samhällsmedborgare om vi kväver varje försök till att sticka ut. Mer personal i skolan och mer kärlek till barn och ungdomar är lösningen, inte fler betyg! Förresten: Hur fan ser betygskriterierna för uppförande ut? Har någon hört en lärare yttra sig i frågan? Finns det någon lärare som vill ha uppförandebetyg? De borde väl veta om några.

Jag är rädd, rädd, rädd. Samtidigt var det bra med förändring. Men att jag ska jobba inom skolan under en borgerlig regering, det är uteslutet. Tror jag.

12 september 2006

För dig, Ian

Klicka på bilden för bövelen!

11 september 2006

You just have to love them!

Jag vet inte vad det är som är så fruktansvärt roligt. Egentligen är det väl bara ett mellanting mellan Simpsons och South Park. Men Family Guy har Stewie och Brian Griffin, det har inte de andra. Tack för det!

09 september 2006

Jag må se jävligt töntig ut, men jag gör det jag älskar, so don't try to stop me!
Jag har aldrig någonsin tvivlat. Aldrig.

07 september 2006

Har ni också råkat ut för det här?

Jag gick och handlade ikväll, ICA på norr om ni måste veta. Jag gick runt där i all stillhet och lyssnade på New Waves på lagom volym i iPoden när tanken, som så många gånger förut, slog mig. Jag gick där och helt plötsligt slog det mig att 90% av människorna därinne inte fattar ett skit. Inte ett jävla dugg av det vi försöker säga. De är människor som aldrig har tagit till sig Tough Alliance eftersom de "bara skriker", de är människor som avfärdar Håkan Hellström med att "han är en falsksjungande idiot som skulle passa bra i en damp-klass", de skulle mer än gärna spöa Kalle J eftersom "han gör sin musik på datorn" och så vidare. Och så vidare. Kanske är det ingen anledning att bli förbannad. Egentligen blir jag nog inte förbannad. Inte på människorna i alla fall, det är ju inte deras fel. Jag blir mest ledsen för att de inte förstår. Jag vill nästan ställa mig i grönsaksdisken och bara spela "25 years and running" på skithög volym så att i alla fall någon ska förstå lite bättre och kanske, kanske få lite mer kärlek i sitt liv. För det är vad kärnan är i all "vår" musik. Kärlek. Kärlek till musiken, till våra medmänniskor, till glädjen, till de långa nätterna och goddammit, en kärlek till själva kärleken. Men herregud, de måste väl ändå känna att någonting saknas i deras liv?


Glöm aldrig, aldrig att det är den här låten som en gång kommer rädda ditt liv, precis som den gjorde med mitt.

Tack Anders, sluta aldrig vara den du är. Du, jag och The Lightning Seeds är forever united.

Nej, jag är inte gay. Men jag älskar mina vänner och är stolt över det.

05 september 2006

Hemfjärden runt har aldrig varit vackrare

04 september 2006


Mycket roligare än såhär blir inte svensk tv. I väntan på DVD-boxen får vi hålla tillgodo med små klipp.

Jesus!


Japp, det här inlägget ska handla om Jesus och ingen annan.

Jag vet inte vad jag tror, jag vet knappt om jag tror. Men en sak vet jag säkert, och det är att Jesus måste varit en ganska cool kille. Jag vet inte om han utförde under, jag vet inte om han återuppstod, men en sak är säker: Han förändrade människor och gör det fortfarande. Idag, tvåtusen år senare är han högst aktuell, fortfarande. Tänk efter, ALLA har en relation till honom, oavsett vad de tycker. Satanismen, till exempel, bygger på att MOTSÄTTA sig Jesus. Visst, Satan är deras "Gud", men de har byggt upp hela religionen kring att motsäga Jesus och Gud, inte att dyrka Satan. Du har alltså Satan som motpol till Jesus, inte som egen, suverän, härskare. Visst, de förnekar Jesus, men de hade aldrig kunnat bygga upp sin religion om det inte varit för kristendomen (som i sin tur inte varit någonting utan Jesus).

Ateismen är ett andra exempel som säger att det inte finns någon Gud. De MÅSTE dock ha en Gud att säga emot. Det är knappast så att kristendomen har fötts ur ateismen, ateism betyder "ingen Gud" (eller någonting liknande), snarare får ateismen sitt bränsle ur religionerna (även buddism/islam etc. har ju gud(ar)), ateismen skulle inte existera om det inte vore för de "vanliga" religionerna.

Kanske är detta bara ett sätt att snacka runt allting, jag skulle egentligen skriva om det faktum att alla har en relation till Jesus. Han är en stor person även idag. John Lennon jämförde sig själv med Jesus, Roy Keane sägs vara Jesus etc. I dessa tider är han fortfarande en självklar referenspunkt för alla, oavsett tro eller icke-tro. Även ateister jämför goda människor med Jesus, fjortisar skriker "Jeeeeeesus", Green Day gör en låt vid namn "Jesus of Suburbia" o.s.v. Han lämnar helt enkelt ingen oberörd. Jag tror inte att någon kan vara neutral vad gäller honom. Antingen ser man honom som frälsare, Guds son, mirakelgörare etc. eller så ser man honom som en falsk profet, ondskans sändebud, någonting ondskefullt. Jag har aldrig hört någon som är likgiltig, som tycker att Jesus var "bara en vanlig kille med ganska snyggt skägg".

Nu till min största poäng: Om nu Jesus inte kan lämna någon oberörd, varför försöker då Svenska Kyrkan lämna så många som möjligt oberörda? Istället för att profilera sig med att man där kan finna trygghet i den kristna gemenskapen så profilerar man sig med att vara profillösa. Snart tar de väl ut altaret och gör så att man kan gifta sig borgerligt i kyrkan. Jesus, honom lägger de ut på internet, vi fikar istället för predikar och döper via mejl och så vidare. Jag tror personligen att fler skulle komma till kyrkan om de visade att de fanns och har en profil. Tro inte att jag vill att de ska ha en mer "katolsk" approach, jag är öppen för en kyrka i tiden, men är en kyrka i tiden verkligen en kyrka utan profil, en kyrka där Gud stängs ute? Visst har vi religionsfrihet, men det betyder väl frihet till religion, inte frihet från religion?
För övrigt så är det här en av de bästa sidorna på internet