Inlägg
Jag vet inte var jag ska börja. London var liksom en upplevelse av typen "det här är för bra för att vara sant". Men vi kör väl i en vanlig, tråkig kronologisk ordning.
Torsdag:
Vi åkte med buss mot Arlanda 03:00, planet gick mot Heathrow 07:55. Sömn är överskattat! Vi kom fram till hotellet runt 11:30 (brittisk tid) och käkade en skön, fet buffé på Pizza Hut. Efter detta sprang jag runt som ett litet barn på Virgin Mega Stores soulavdelning. Behöver jag säga att den var makalös? Kvällen spenderades på följande sätt: Luciatåg på Svenska Ambassaden med en akustik som Gud glömde, repetition i Svenska kyrkan fram till 21:00 brittisk tid, sedan tillbaka till hotellet. Man sov rätt skönt den natten.
Fredag:
Luciatåg på AstraZeneca där vi dessutom träffade David Brent. Klockan 9:30 fick vi stora glas Mulled Wine. Det var starkt och smakade som glögg med apelsinjuice. Rätt äckligt. Sedan var vi lediga till klockan ett. Då gick jag och Mats och kollade på heminredning (sjukt manligt!) och jag köpte de snyggaste skor jag någonsin sett. Nu var det så dags för Westminster Cathedral. Det var galet bra. Mycket övning och väntetid, men tillslut så fungerade allt och vi sjöng så bra så att jag inte vet vad som egentligen hände. Det var stora saker i görningen där. Martin Baker (en av världens bästa organister (och ledare för deras gosskör), han spelade på Prinsessan Dianas begravning liksom!) välkomnade oss tillbaka till katedralen, så vi bör ha sjungit bra eftersom de inte tar emot vilken kör som helst. Men kvällen innehöll även katedralens gosskör med en sopransolist som sjöng det vackraste jag någonsin hört, och tårarna var framme...
Kvällen blev lugn med god mat och gott vin med goda vänner.
Lördag:
Covent Garden, Tate, Neal Street, Pop Boutique, Habitat, Hamley's, Carnaby, Lillywhite's och allt det där andra. Det var shopping, shopping, shopping. Sedan var det konserter i Svenska kyrkan. Vi sjöng så fantastiskt bra. Det var galet. Och jag var solist, haha. Det var spännande, och det gick rätt bra. Den sista konserten var nog det bästa vi någonsin sjungit. Efter detta blev det galen fest i församlingshemmet. Vinet flödade och så även vi sångare. Sedan gick vi hem längs Oxford Street runt midnatt. Julskyltningen var smashing! Debenhams var väldans, väldans fint.
Söndag:
Tja, shopping då också. Julklappar inhandlades, det dracks pepparkaks-latte, det skickades julkort, det var kyligt, vi hade trevligt. Sedan var vi tvungna att åka hem. Sjukt tråkigt, men flyget hem var makalöst, helt klar himmel ovanför London, man såg vartenda ljus både i London och Stockholm. Men bussresan hem var smärtsam.
Galen Separationsångest...
Hur ska man sammanfatta allt? "Fantastiskt", räcker det? Jag älskar verkligen den här kören. Vi är bäst, jag lovar!
Torsdag:
Vi åkte med buss mot Arlanda 03:00, planet gick mot Heathrow 07:55. Sömn är överskattat! Vi kom fram till hotellet runt 11:30 (brittisk tid) och käkade en skön, fet buffé på Pizza Hut. Efter detta sprang jag runt som ett litet barn på Virgin Mega Stores soulavdelning. Behöver jag säga att den var makalös? Kvällen spenderades på följande sätt: Luciatåg på Svenska Ambassaden med en akustik som Gud glömde, repetition i Svenska kyrkan fram till 21:00 brittisk tid, sedan tillbaka till hotellet. Man sov rätt skönt den natten.
Fredag:
Luciatåg på AstraZeneca där vi dessutom träffade David Brent. Klockan 9:30 fick vi stora glas Mulled Wine. Det var starkt och smakade som glögg med apelsinjuice. Rätt äckligt. Sedan var vi lediga till klockan ett. Då gick jag och Mats och kollade på heminredning (sjukt manligt!) och jag köpte de snyggaste skor jag någonsin sett. Nu var det så dags för Westminster Cathedral. Det var galet bra. Mycket övning och väntetid, men tillslut så fungerade allt och vi sjöng så bra så att jag inte vet vad som egentligen hände. Det var stora saker i görningen där. Martin Baker (en av världens bästa organister (och ledare för deras gosskör), han spelade på Prinsessan Dianas begravning liksom!) välkomnade oss tillbaka till katedralen, så vi bör ha sjungit bra eftersom de inte tar emot vilken kör som helst. Men kvällen innehöll även katedralens gosskör med en sopransolist som sjöng det vackraste jag någonsin hört, och tårarna var framme...
Kvällen blev lugn med god mat och gott vin med goda vänner.
Lördag:
Covent Garden, Tate, Neal Street, Pop Boutique, Habitat, Hamley's, Carnaby, Lillywhite's och allt det där andra. Det var shopping, shopping, shopping. Sedan var det konserter i Svenska kyrkan. Vi sjöng så fantastiskt bra. Det var galet. Och jag var solist, haha. Det var spännande, och det gick rätt bra. Den sista konserten var nog det bästa vi någonsin sjungit. Efter detta blev det galen fest i församlingshemmet. Vinet flödade och så även vi sångare. Sedan gick vi hem längs Oxford Street runt midnatt. Julskyltningen var smashing! Debenhams var väldans, väldans fint.
Söndag:
Tja, shopping då också. Julklappar inhandlades, det dracks pepparkaks-latte, det skickades julkort, det var kyligt, vi hade trevligt. Sedan var vi tvungna att åka hem. Sjukt tråkigt, men flyget hem var makalöst, helt klar himmel ovanför London, man såg vartenda ljus både i London och Stockholm. Men bussresan hem var smärtsam.
Galen Separationsångest...
Hur ska man sammanfatta allt? "Fantastiskt", räcker det? Jag älskar verkligen den här kören. Vi är bäst, jag lovar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar