Moneybrother

Ojojoj.

Ojojoj.

Ojojoj.

En nästintill religiös upplevelse drabbade mig i söndags kväll. I och för sig vet jag inte vad religionen säger om frustande rockenroll och soul, men för mig var det nästintill religiöst. Moneybrother var helt sjukt bra. Först "They're building walls around us", och hela konserthuset ställde sig upp, sedan fortsatte det med mycket roliga, långa och bra mellansnack, underbar falsettsång och glädje, glädje, glädje!!! en dansande publik på konserthuset, det är inte varje dag man ser det. Men för Anders Wendin verkar ingenting omöjligt.

När sedan "Reconsider me" och "My lil' girl's straight from heaven" avslutade konserten fanns inte ord, egentligen känns det meningslöst att försöka skriva en "recension" av konserten. under hela konserten hade jag en tanke. Människor som inte gillar musik, som inte vill gå på konserter, som inte bryr sig om nya skivor och som inte känner något för musik, vet de hur mycket de missar egentligen? Den underbara känslan efter en tokbra konsert, eller bara det att lyssna på den där nya låten som är så underbar? Det är inte min sak att säga till dem vad de ska gilla, men de missar otroligt mycket...

Hur som helst stod tiden stilla i Örebro Konserthus söndagen den tredje april tjugohundrafem