Japp, det här inlägget ska handla om Jesus och ingen annan.
Jag vet inte vad jag tror, jag vet knappt om jag tror. Men en sak vet jag säkert, och det är att Jesus måste varit en ganska cool kille. Jag vet inte om han utförde under, jag vet inte om han återuppstod, men en sak är säker: Han förändrade människor och gör det fortfarande. Idag, tvåtusen år senare är han högst aktuell, fortfarande. Tänk efter, ALLA har en relation till honom, oavsett vad de tycker. Satanismen, till exempel, bygger på att MOTSÄTTA sig Jesus. Visst, Satan är deras "Gud", men de har byggt upp hela religionen kring att motsäga Jesus och Gud, inte att dyrka Satan. Du har alltså Satan som motpol till Jesus, inte som egen, suverän, härskare. Visst, de förnekar Jesus, men de hade aldrig kunnat bygga upp sin religion om det inte varit för kristendomen (som i sin tur inte varit någonting utan Jesus).
Ateismen är ett andra exempel som säger att det inte finns någon Gud. De MÅSTE dock ha en Gud att säga emot. Det är knappast så att kristendomen har fötts ur ateismen,
ateism betyder "ingen Gud" (eller någonting liknande), snarare får ateismen sitt bränsle ur religionerna (även buddism/islam etc. har ju gud(ar)), ateismen skulle inte existera om det inte vore för de "vanliga" religionerna.
Kanske är detta bara ett sätt att snacka runt allting, jag skulle egentligen skriva om det faktum att alla har en relation till Jesus. Han är en stor person även idag. John Lennon jämförde sig själv med Jesus, Roy Keane sägs vara Jesus etc. I dessa tider är han fortfarande en självklar referenspunkt för alla, oavsett tro eller icke-tro. Även ateister jämför goda människor med Jesus, fjortisar skriker "Jeeeeeesus", Green Day gör en låt vid namn "Jesus of Suburbia" o.s.v. Han lämnar helt enkelt ingen oberörd. Jag tror inte att någon kan vara neutral vad gäller honom. Antingen ser man honom som frälsare, Guds son, mirakelgörare etc. eller så ser man honom som en falsk profet, ondskans sändebud, någonting ondskefullt. Jag har aldrig hört någon som är likgiltig, som tycker att Jesus var "bara en vanlig kille med ganska snyggt skägg".
Nu till min största poäng: Om nu Jesus inte kan lämna någon oberörd, varför försöker då Svenska Kyrkan lämna så många som möjligt oberörda? Istället för att profilera sig med att man där kan finna trygghet i den kristna gemenskapen så profilerar man sig med att vara profillösa. Snart tar de väl ut altaret och gör så att man kan gifta sig borgerligt i kyrkan. Jesus, honom lägger de ut på internet, vi fikar istället för predikar och döper via mejl och så vidare. Jag tror personligen att fler skulle komma till kyrkan om de visade att de fanns och har en profil. Tro inte att jag vill att de ska ha en mer "katolsk" approach, jag är öppen för en kyrka i tiden, men är en kyrka i tiden verkligen en kyrka utan profil, en kyrka där Gud stängs ute? Visst har vi religionsfrihet, men det betyder väl frihet
till religion, inte frihet
från religion?
För övrigt så är
det här en av de bästa sidorna på internet
Inlägg
Jag vet inte vad det är som är så fruktansvärt roligt. Egentligen är det väl bara ett mellanting mellan Simpsons och South Park. Men Family Guy har Stewie och Brian Griffin, det har inte de andra. Tack för det!
Jag gick och handlade ikväll, ICA på norr om ni måste veta. Jag gick runt där i all stillhet och lyssnade på New Waves på lagom volym i iPoden när tanken, som så många gånger förut, slog mig. Jag gick där och helt plötsligt slog det mig att 90% av människorna därinne inte fattar ett skit. Inte ett jävla dugg av det vi försöker säga. De är människor som aldrig har tagit till sig Tough Alliance eftersom de "bara skriker", de är människor som avfärdar Håkan Hellström med att "han är en falsksjungande idiot som skulle passa bra i en damp-klass", de skulle mer än gärna spöa Kalle J eftersom "han gör sin musik på datorn" och så vidare. Och så vidare. Kanske är det ingen anledning att bli förbannad. Egentligen blir jag nog inte förbannad. Inte på människorna i alla fall, det är ju inte deras fel. Jag blir mest ledsen för att de inte förstår. Jag vill nästan ställa mig i grönsaksdisken och bara spela "25 years and running" på skithög volym så att i alla fall någon ska förstå lite bättre och kanske, kanske få lite mer kärlek i sitt liv. För det är vad kärnan är i all "vår" musik. Kärlek. Kärlek till musiken, till våra medmänniskor, till glädjen, till de långa nätterna och goddammit, en kärlek till själva kärleken. Men herregud, de måste väl ändå känna att någonting saknas i deras liv?
