Syd Barrett är d-ö-d, så jävla död...

Det var väl inte så jävla oväntat, men ändå så otroligt tragiskt. Eller, det var nog mer hans liv som var tragiskt. I och för sig gillade jag aldrig "Piper at the gates of dawn" speciellt mycket (förutom "Bike" som är rent genialisk), men det är ändå tragiskt att en sån komplett galning (eller fullständigt genialisk, välj själv) har försvunnit. Världens behöver fler gonzos som visar oss andra bilder av världen.

Just det tror jag är anledningen till att jag läser mycket Ekelöf och faktiskt uppskattar modern, abstrakt konst mer än "vanlig" konst. Jag vill inte se bilder av det jag redan sett, jag vill inte få bekräftat min egen stereotypa bild. En modern tavla sätter igång så många fler tankar. Ett verk där "varför" är mer relevant än "vad" är faktiskt en mycket bättre tavla. När vi frågar oss varför konstnären/poeten valt att göra på just det sättet har konsten lyckats. Jag tror som sagt att konsten måste hjälpa oss att byta perspektiv, konsten är en hjälp för oss att utmana vår bild av världen. VI måste lära oss att ifrågasätta igen, precis som modernisterna en gång ville att vi skulle göra.

Baselitz, en av de bästa. Baselitz-utställningen på Louisana var verkligen, verkligen gripande.

Jag tror också någonstans att anledningen till att deckare och "based-on-a-true-story" säljer så jävla bra är just att vi har tappat fantasin, vi kan inte låtsas, det krävs en verklighetsförankring i allt. Det är jävligt synd att man inte längre utmanar romanens fulla potential. Visst är det bra med deckare och livshistorier, men det måste finnas någonting mer, det måste finnas någonting mer. Och jag tänker skriva mer om det någon annan gång. Jag lovar.

Coetzee, kanske den allra bästa. Tillsammans med Ekelöf och Martinson då.