Sincerely Yours

Någon skrev att The Tough Alliance om femtio år skulle anses lika stora som Beatles. Det är en fin tanke, absolut, men frågan är om det är vad de vill bli. Jag tror inte det. The Tough Alliance har aldrig handlat om evigheten, The Tough Alliance har aldrig handlat om mass appeal. The Tough Alliance är inte, som Beatles, en angelägenhet för allmänheten. Eller, missförstå mig rätt, de är en angelägenhet för alla, men inte på det sätt som Beatles var och är. The Beatles älskades förbehållslöst av i stort sett alla, oavsett ålder. Ingen kan egentligen säga någonting elakt om Beatles, de var ju så fina och snälla pojkar.

The Tough Alliance har byggt upp en image på att vara precis tvärtom, de största slynglarna världen sett, och blir älskade av likasinnade och de creddiga tidningarna, men hatade av alla som ”inte har fattat grejen”, alltså föräldrar, mainstream-media och alla de där som jag och mina likasinnade brukar etikettera som ”folk som aldrig läst en bok”. Dock tror jag att just det hatet är vad som driver dem. Vissa kanske tycker att de ska växa upp och skaffa ett jobb, ”man kan ju inte stå på barrikaderna hela livet”, men vår generation, den tröttaste någonsin, behöver just det, några som står på barrikaderna och hävdar modernitet, något som är bara vårt. Vi behöver ett eget –68, någonting som får oss att känna i en värld där att ska strömlinjeformas. TTA är just det, vår egen revolution, our own Jihad.

Det må vara Erik och Henning som står där på scenen, men det är lika mycket du och jag som är TTA, en revolution mot allt det vi inte vill ha och vara en del av. Det är vår subvärld, avgränsad inte av det vi älskar, utan av allt det vi hatar. Det är Erik och Henning som visar vägen, de öppnar dörren för oss, de gör musik för just dig och mig och vår revolution.

Första Klassens Upplopp

Ibland undrar jag om det är ett skämt, det finns liksom inte på kartan att ett band ska kunna golva mig fullständigt med varje nytt släpp, det är så absurt att det inte kan vara verklighet. Men här står vi, april 2007, och det händer igen. Det är vår, vänner. Dags att knyta näven och slänga upp den i luften, igen. The Tough Alliance har aldrig varit bättre än såhär.


The Tough Alliance - First Class Riot

Är det det faktum att ovanligt många funktionshindrade inte bara tror på Gud utan också tycker om Lasse Stefanz som är det slutgiltiga beviset för att Gud är funktionshindrad?

Stora teologiska frågor.

Nya grejer!

Min tjej har skaffat blogg!
Hon är inte bara världens bästa tjej, hon gör snygga halsband och örhängen också!

Shop 'til you drop eller nåt!


syster-anna.blogspot.com

The rhythm of the night

The rhythm of the night
Originally uploaded by Petterboman.

Alltså, den där gårdagskvällen var verkligen, verkligen helt makalös. Jag har inte haft en så bra kväll på evigheter, jag lovar. Tack framför allt till Anna, tack Jonas, Joakim, Sofia (Årets drink!), Mårten, Anna T, Kristin, Samuel, Erik, Mats (Tack för lånet), Pär, Jacob och du den där rödhåriga tjejen vars namn jag inte kan komma på. Förlåt Evelina, det var inte meningen att sparka en flaska på dig. Ett Stort Tack till alla ni på Dansgolvet, ni var de finaste!

Fussball!

Så, då var årets första träning avklarad. Resultatet? Ett stukat lillfinger, ett skrapat knä, gräsfläckar på både knän och T-shirt, en skön träningsvärk och två mål (Varav en direktinskruvad hörna).

Varför är det egentligen så barnsligt kul att springa efter en boll? Jag försöker ibland inbilla mig att det ska vara ett ädelt spel där människor testar sina gränser och allt sånt där, men egentligen handlar det bara om att springa efter en boll. Men det är ju så fruktansvärt roligt. Men mitt vänstra lillfinger är inte lika kul idag.

med mitt förra inlägg i åtanke

Jesus Syftade på Butters när Han sa att De Saktmodiga ska Ärva Jorden


Det bästa jag läst på hur länge som helst.

Vilken Helg!

Goddammit, vilken helg!

Fantastiskt väder, United till final i FA-cupen, mindre än en vecka kvar till min "Big night out" (DJ på Oh!Jays! tillsammans med min syssling). Det var marvellous. Det tråkiga är väl att det ska bli sämre väder, men det får man kanske ta när det är såhär fantastiskt?



Yeah yeah. Well Well, nu är det kanske dags att vara lite seriös? Tänkte prata lite TV. ett medium jag nyttjar en del, mest för sport. Men så finns ju dessa TV-serier. Jag avskyr verkligen TV-serier, förutom några få. Jag älskar South Park mer än min mamma (nja, inte riktigt, okej då), Simpsons är större än det mesta, och Killinggängets grejer är väldigt fina. Sex and the City är också fint, måste jag erkänna. Men resten? Vi stannar i humorträsket en stund. Seinfeld? Nej, aldrig. En torr kille med collegetröjan instoppad i jeansen står och drar taskiga skämt, en annan snubblar in på scenen varje gång. Det var inte ens kul första gången. Scrubs? Visst, några poänger har de, men stannar alltför ofta i ett slags ingenmansland, man är så otroligt rädd för att göra en tittargrupp förnärmad att man inte vågar gå på över huvud taget. Det landar till slut i någon slags jättesnäll, genomamerikansk humor med lite löjliga situationer och "knäppa" kommentarer. Visst är John Dorian lite söt i all hans osäkerhet, men bär det upp en hel serie? Knappast? Vänner? ALDRIG I HELA MITT LIV! Jag formligen avskyr Vänner. Det finns för mig inga som helst förmildrande omständigheter vad gäller den serien. Sex stycken extremt förutsägbara karaktärer som alltid gör precis som de ska, som heller aldrig gör en fluga förnär, allt för att behaga så många tittargrupper som möjligt. Jag har aldrig förstått varför man ska göra TV som varken vill säga bu eller bä, att berätta någonting så substanslöst med skämt som inte har det minsta band till handlingen, lite som Family Guy kan bli ibland (nu gillar jag Family Guy, men ibland blir det väl många "Like that time when you..."). En slutsats man kan dra är att humor är fruktansvärt svårt, speciellt när man inte vill säga varken bu eller bä åt någonting, utan bara försöker mjölka en situation på halvdåliga poänger.

Dramaserier då? Det har inget, absolut inget intresse för. Jag har inte sett ett avsnitt av vare sig Lost, Prison Break, Bones, ER, House och allt vad de heter. Jag bryr mig inte om det, därför skriver jag ingenting heller.

Avslutningsvis bör jag väl säga att den senaste säsongen (elva) av South Park är bland det bästa som producerats för TV. Någonsin. Där har du TV som vågar gå på, en Jude som dödar Jesus, en transa som leder en armé av lesbiska stereotyper mot en armé av Persiska stereotyper, ett katolskt läger för pojkar "where they pray the gay away", En pappa som ofrivilligt säger att han blir irriterad av negrer, etc etc... TV blir inte bättre just nu, 2007.

Ladda Hem South Park-avsnitten här, goddammit!

MIXTAPE!!!

LADDA HEM HÄR OCH NU!!!!

Då var det dags, mitt nya mixtape. Det innehåller väl en del blandade godbitar. Den sista mash:en är väl tänkt att "släppas" som ensamt spår när jag orkar. Kanske redan ikväll?

PEATHER - COLLECT AND COMPRESS

Låtlista:

1. Zongamin - Bongo Song
2. DatA - J'aime pas l'art 2007 remix
3. Kavinsky - Testarossa Overdrive (SebastiAn Remix)
4. Justice - D.A.N.C.E
5. Chromeo - Fancy Footwork
6. Sebastian - Ross Ross Ross
7. Daft Punk - Robot Rock
8. Pet Shop Boys - Always on My Mind
9. Juvelen - Watch Your Step (Krazy Fiesta Remix)
10. Stardust - Music Sounds better with You
11. Etienne De Crecy - Am I wrong
12. Justice - Waters of Nazareth
13. Revl9n - Someone like you (Simian Mobile Disco Sweat Remix)
14. All Saints - Chick Fit (Kissy Sell Out's excellent adventure Remix)
15. MSTRKRFT - Street Justice (MSTRKRFT Remix)
16. Surkin - And You Too
17. Justice - We are the refixed Phantom (Peather Mashup)

Ja, jag ska fixa ett snyggare omslag, men jag har bara paint på den här datorn. Dock är South Park-killen rätt fin, tycker jag.

En dryg vecka kvar nu...

Oh! Jays!. Syssling Soundsystem gästar dj-båset med pop! Skägg! Och kärlek! Ladda bössan, fixa luggen, det blir dans!


Nog fan blir det dans. Ordentligt med den varan!

SJU-ETT!

Jag fattar det fortfarande inte. 7-1! I en kvartsfinal i Champion's League! Det ska bara inte gå. Kanske säger det mer om Romas inställning än Uniteds klass, men briljansen gick inte att ta miste på i vissa stunder. jag är helt mållös, det är galet. Nyp mig i armen någon.

Då var påsken över för i år, och vad ska man säga? Det var nog en av de bättre "påskarna" jag haft, förutom att Anna jobbade hela helgen. Men det blev ändå lyckat, det var Långfredagsmässa, Johannespassion, Oh!Jays! (Gå ut! På Långfredagen! Skärp Dig Petter!), Påskbuffé på Stadsträdgården, Påsknattsmässa, Påskdagsmässa, Kvällsfika med Annas familj, Warlords-förmiddag, Annandagsmässa i Adolfsberg och därefter soppmiddag.

Tja, jag har haft det sämre, helt klart.

Sedan måste jag säga att om man inte känner någonting för Passionsberättelsen när man hör Johannespassionen, då har man nog svårt att känna över huvud taget. Det är verkligen helt, helt, helt fantastisk musik.

Tonight's the night

Kom och lyssna ikväll. Johannespassionen, i OP-kyrkan, 18:00, hundra för de stora och sextio för studenter. Ni behöver det. Sedan går ni på OhJays och dansar pop.

Killen med skägget, live.

Killen med skägget har kanske inga massförstörelsevapen, men han har gjort en hemsk cover. Har ni förstått att jag hatar trubadurer nu? Vad är grejen med "känslosamma gitarrversioner"?