Glöm allt du lärt dig

Glöm Jamie Thomas, Guy Mariano, Eric Koston, Chris Cole, Mark Appleyard och Matt Mumford. Du kan glömma Pat Duffy, Chris Senn, Foppa, Paul Rodriguez och Mike Taylor. Härnäst glömmer du Chris Haslam, Kyle Leeper och Rodney Mullen. Till slut kan du glömma Trainwreck, Andrew Reynolds, Ali Boulala, Geoff Rowley, Arto Saari, Natas, PJ Ladd, Danny Way, Colin McKay, Rob Dyrdek och Josh Kalis. Ja, du kan till och med glömma Jeremy Fuckin' Wray. Det har alltid handlat om Ronnie Creager.

Mozart

Han hade varit sjukt nöjd idag. Sjukt nöjd. Lyssna på det här nu. Wiens gosskör är mitt nya favoritband

Och hörni, tänk efter en stund, tänk en gång till. Vi saknar er.

Lördag, Mozart och det där som kallas livet

Kalendern för idag

1. Det blev aldrig match för mig. Lyssnade på radiosporten istället. Men hur som helst: We're back! Allsvenskan känns fan så mycket sexigare än Superettan.
   
2. Orkesterrep inför morgondagens konsert som kan bli hur fin som helst

Imorgon är det alltså konsert, Mozarts kröningsmässa. Det kan bli hur fint som helst. 80:- de stora och 50:- för de små (studenter inkluderade). Kom till Olaus Petri-kyrkan om du vill lyssna på lite vacker Wienerklassicism av bästa märke!

Tittade lite på Musikbyråns tioårsjubileum igår. Det var kul att se en ung Håkan Hellström i sjömanskostym och att se The Hives spela ett medley (faktiskt ganska bra låtval). Men det bästa var nog ändå att jag återigen kom på att Nick Valensi kan vara det sötaste rocken har att erbjuda. Dessutom kom jag återigen på att Is This It kan vara ett av världens bästa album. "Someday" är ju rent magisk, mycket bättre än Last Nite om ni frågar mig.

Det är vår tur nu. Det är dags att ta över. Vi har stått vid sidan och tyckt att det är vårt år alldeles för länge nu. Det har varit vårt år så länge vi kan minnas, men nu är det fan dags att skrida till verket. Vi ska bygga murar bara för att ha någonting att riva ned och referera till, för vi är alla fångar i historien, oavsett hur mycket Neo Success vi vill ha kan vi aldrig bryta oss loss, all ny framgång bygger på någonting som redan varit. Men det är vår tur nu. Din och min, vår och deras, allas. Och vi tänker inte sluta förrän vi är framme på platsen dit vi aldrig kommer. Det handlar inte om mål, det handlar om rörelse. Ständig rörelse mot det nya. Att städa för att kunna stöka till, att springa ett maraton för att komma till start, att förändra för att bädda för nya förändringar. Det handlar om dig och mig, det handlar om allt det där som vi glömt, som vi trodde var dött, allt det gamla, vackra vi lämnade bakom oss, men som ändå kokat i bakgrunden och sagt åt oss att gå vidare, att komma ihåg dem för att kunna glömma dem och ta nästa steg.

You can forget about emotion if you don't have motion.

Snart någonstans nära dig!

Får se hur det blir. Diskussioner med min hjärna pågår om hur och var jag kommer "släppa" den här. Och kanske, kanske, om modet och möjligheten finns, kommer ni dansa efter min pipa någon gång snart. Men först: United!

Ring Snuten!!!

Det här är tamejfan kriminellt bra!

Jag vet, den var veckans mp3 på Shaktar för ett tag sedan, men har ni inte hört "ta det lugnt" är det synd om er!

Det har hela tiden bara handlat om en person:

En sorts lägesrapport

Jag skriver inte så mycket, jag vet, men bryr ni er egentligen?

Som vissa av er kanske förstått avled min farmor i förra veckan. Det var ett ganska tungt besked för mig, jag och farmor stod varandra ganska nära. Hon brukade bjuda mig på mat en gång i veckan när jag handlade och klippte gräset åt henne, eftersom hon inte orkade. Det var alltid så himla trevligt att komma dit och få lite svensk husmanskost. Hon blev alltid så glad när man åt mycket mat. Och så minns jag så väl när jag och Anna åkte dit med lite godis till jul. Hennes glädje var så äkta, långt ifrån dagens "tack tack (fan va lite du hade råd med då)". Men nu är hon borta och med henne hela den generationen av min släkt. Må hon vila i frid, det är hon värd.

Nu är det ju så att hösten inte bara består av farmors död, utan också en himla massa annat fint. Hösten kommer bli vacker, nu när den äntligen kommit. Det känns så skönt att man inte längre behöver skämmas för att gilla lite mysig musik såhär i höstrusket. Det behöver inte längre vara dans, dans, dans hela tiden. however, min höst kommer att se ut såhär:

• TTA - Escaping your ambitions
  Kärlek vid första ögonkastet, utan tvekan. Jag älskar det verkligen. Allt är så perfekt, från texten på hemsidan till omslaget till låtarna. Allt, verkligen.
  
• A Compact Disc Including The Embassy
  Snitsiga remixer.
• Kalle Js mixtape
  Han är Sveriges finaste, jag bryr mig inte vad ni än säger.
• Hemligheter
  Jag vet ingenting, fråga inte mig
• Daniel Boyacioglu
  Det går inte att stå emot, och senaste samlingen är verkligen, verkligen bra
  
• FC Z Säsong 2
  Tore Kullgren för fan! Den mest kärleksfulla tv som producerats i Sverige
• Michael Carrick
  Det är hans tur nu.
• Rudbecksskolan
  Jag myser, och takåsarna älskar mig när jag tittar ut från kontoret. Jag är helt lyrisk, jag har faktiskt stått och snackat om Shakespeare i en timma, och de har lyssnat på mig och verkligen tagit in någonting. Jag är glad, helt enkelt.
• Pop the Lock
  Det kommer bli så fint
• Faures Requiem
  Fantastiskt vackert, fantastiskt vackert. Kom och lyssna den fjärde november
• London
  Vi kommer ta över stället. Westminster-goddamn-Cathedral! Det kommer bli en lucia långt ifrån fulla fjortonåringar och hembränt. OCh det kommer bli tidernas finaste lucia.
  
• Alla ni som bryr er
  I phreakin' luv ya!

Vårt eget krypin

Nu har jag och Anna fått nycklarna till vår egen kolonilott. Jag vet, det är så jävla mycket Svensson-varning, men det är så fint och mysigt att ni inte fattar. Det kommer bli flertalet fikabjudningar där i vår. Och till St Etienne: Vi kan ha lättare träning med efterföljande grillning där, lotten ligger nämligen precis bredvid fotbollsplanen.

Just nu är jag väldigt lycklig under omständigheterna.

Tack som fan!

Gårdagskvällen var helt klart fantastisk, fantastisk. Fibes, oh Fibes! gjorde den bästa spelning jag har sett på hur länge som helst, det var svettigt och varmt, det var packat med folk. Men det var kärlek i luften, kärlek I say! The city's got no boulevards var magisk, precis som Get up och alla andra fina låtar.

Dagen i punktform:

• Tack Anna för att du finns, tack för långfrukost, shoppingrunda (helt utan shopping) och för att du finns i mitt liv
  
• tack Anders för grym förfest, godis och sprit. Din balkong är the place! Och du är The Man!
  
• tack alla som var på förfesten, balkongcrewet, Snorrköpingsgänget, Oskar, Berka och alla andra lagmedlemmar, tack Pernefalk, Fhager, Längkvist, Markbåge och alla andra också!
  
• Tack Harlén och Nyman (och Joakim) för fantastiskt DJ-set.
• Tack Satin för vattnet och isen.
  
• Tack Anna B för lånet av tjugan och all euforisk dans, vi var snyggast på stället, lätt!
• Tack än en gång Fibes, oh Fibes! för fantastisk konsert.
• Tack Fibes, oh Fibes! (igen) för den snyggaste skivsignering jag har sett!

För övrigt är jag och Anna det finaste par som finns. Nu har vi ett ställe att fly till också. Och så har vi varit tillsammans skitlänge. Ni kan inte ta oss, vi är untouchable!