Inlägg
Så, då var årets första träning avklarad. Resultatet? Ett stukat lillfinger, ett skrapat knä, gräsfläckar på både knän och T-shirt, en skön träningsvärk och två mål (Varav en direktinskruvad hörna).
Varför är det egentligen så barnsligt kul att springa efter en boll? Jag försöker ibland inbilla mig att det ska vara ett ädelt spel där människor testar sina gränser och allt sånt där, men egentligen handlar det bara om att springa efter en boll. Men det är ju så fruktansvärt roligt. Men mitt vänstra lillfinger är inte lika kul idag.
3 kommentarer:
Petter, nu önskar jag verkligen att du varit i denna stan istället! Fasen, vad sugen jag är på fotboll! Men här är alla så förbaskat slöa! Det låter som en härlig match (jag menar, ett stukat lillfinger och ett skrapat knä vittnar om att man haft kul! :P) och jag kan verkligen visualisera den perfekta inskruvade hörnan... Kom upp till Umeå med Anna och hitta på nåt! :)
Och, du har helt rätt. Det ÄR kul att springa efter en boll! :) När jag tränade fotboll förut brukade jag för att inte dö av uttråknad under löppassen, ta med en boll och driva och trixa med den...
Ja, sannerligen. Det gör så mycket att ha en boll att springa efter. Löpning är ju annars skittråkigt, men slänger man in den där bollen (och någon att passa den till) så blir allting så mycket roligare :)
Skicka en kommentar