Någon som...

Har det gamla spelet Grim Fandango? jag är så sjukt sugen på att spela det igen, men kan inte hitta det någonstans... Jag är villig att betala en rimlig summa för det...

Jag och Humanisterna.

Igår skrev jag en jättelång postning som försvann. Det kändes sådär. Idag tänkte jag inte skriva så värst långt. Jag sammanfattar några av gårdagens poänger:

Jag skrev om humanisterna igår. Vi kan sammanfatta det hela med att jag är ytterst kritisk till denna typ av sammanslutningar, precis lika kritisk som jag är mot extrema religiösa yttringar åt annat håll, oavsett om de muslimer, kristna, judar eller något annat. När viljan att diskutera inte längre finns så tappar man väldigt mycket. I mitt tycke har humanisterna satt sig i en sådan sits. De har förblindats av en mission och genom det tappat all förmåga till diskussion med de oliktänkande. De har fått för sig att deras humanism (hur de kan kalla det de tror på för humanism, det går över mitt förstånd) är det enda rätta, för alla människor, i alla kulturer. De säger underförstått att tror du på Gud har du fel, fel, fel. De säger emot 1,2 miljarder katoliker, en ansenlig mängd protestanter och ortodoxa, judar, muslimer, hinduer etc. Har de tänkt på att de själva är en minoritet, att det kanske är de som skall lyssna och tänka efter lite innan de basunerar ut sitt budskap? Har de tänkt på att de med ett budskap som säger att Gud inte finns så säger de också att alla som levde säg före 1800 hade fel. Eller tja, säg 99% i alla fall, det fanns väl de som inte trodde då också. Ibland får jag känslan av att vårt framstegssamhälle kanske borde stanna upp och tänka efter innan man avfärdar hela historien som bluff, sluta vältra oss i vår egen förträfflighet och tänka på vad vi själva gör. Det är lätt att säga att allt religiöst är av ondo, men själv åker man stadsjeep, skiter i att källsortera och köper alldeles för mycket onödiga grejer. Nu är jag inget fan av att moralisera, men vem som helst inser det galna i det här, uttrycket "att kasta sten i glashus" passar sig rätt bra här.

Christer Sturmark och hans "humanistiska korståg" bör nog tänka efter lite innan de uttalar sig stensäkert om saker och ting.

Förlåt för en ytterst osammanhängande postning, men jag var tvungen att skriva av mig. Jag gillar inte inskränkthet.

Religion, igen

Eller nja, mer arkitektur. Ville bara länka till en postning med bilder från den vackraste plats jag någonsin besökt:

Mariakapellet i Westminster Cathedral

Man får nästan lust att bli katolik när man ser sånt.

Sånt där man blir glad av att läsa

Jag vet, recensionen är mest klyschig, men jag blir ändå så otroligt glad av det här:

Ungdomskören OPQ
Under höga valv
(Naxos Sweden)

Ungdomskören OPQ:s första skiva innehåller en varierande repertoar, både vad det gäller själva musikvalet och tonsättare. Här finns både svenska och utländska kompositörer, från vår tid och bakåt. Vad sägs om klassiska pärlor som Mendelssohns vackra körverk ”Hear my prayer”, Bruckners ”Locus Iste” eller två satser ur Mozarts ”Missa Brevis” i D-dur? Då medverkar också sångsolister, samt två violiner och en cello. Vår folkkäre Hugo Alfvén finns också representerad. Lite modernare är den estländske tonsättaren Arvo Pärts ”Bogoróditse Djévo” och ”To the mothers in Brazil” av Lars Jansson. En del häftiga arr är gjorda av Gunnar Eriksson.
Skivan bjuder på i högsta grad njutbar körmusik. Både klangmässigt och tonalt är den unga kören av första klass. Dirigenten och organisten Ulf Samuelsson som är dess ledare sedan 1992 tar väl hand om alla sina körer och då är jag säker på att det finns gott hopp om att den klassiska körtraditionen kommer att bestå och att nya skivor kommer att produceras i framtiden.

Jag är så stolt, så stolt. Ni får säga vad ni vill, men jag älskar den kören.

Beställ skivan här. Du vill ha den.


När du ändå är i farten tycker jag att du ska vägarna förbi Örebro nästa fredag och besöka Babar och den ytterst fina klubben OhJays! Lo-Fi Fnk spelar live, OhJays spelar skivor med Pop The Lock på nedervåningen och jag tänkte spela på övervåningen tillsammans med Ronja Harlethun och Anna Rundberg. Det kan bli en klassiker!

Vita Nouva, einmal mehr

Okej, gör så här:

1. Ta på dig hawaii-skjortan

2. Solglasögon

3. Tänk dig en bil

4. Dröm dig bort till åttiotalet

5. Miami
6. Ocean Drive
7. Klicka på Bilden

En ny chans

Fler ord kommer inom kort, men A New Chance är verkligen precis allt, allt, allt vi behöver just nu. Jag hatar floskler som "Årets Platta!", men här är det befogat. TTA har gjort årets platta, utan tvekan. Redan i maj. Det här är så jävla bra, bara så jävla bra.

So, Give yourself a new chance, you're worth something special.

Helga Vilodagen

Just Nu: Magnificat av massa kompositörer i P2

Det sägs i den där heliga skriften att man ska helga vilodagen, så det tänkte jag göra idag. Men samtidigt finns det plats för lite religiösa funderingar från en någorlunda obestämd kille som älskar latinska religiösa texter "eftersom de har mycket skönare rytm och melodi än andra översättningar", som har en dragning mot katolska kyrkan, och dess ritualer samtidigt som han tycker att deras socialpolitiska hållning är ett hån mot alla som inte är gifta och har barn. Lutherska kyrkan då? Jovisst, en fin tanke  med att det enbart är den enskildes uppgift att "nå frälsning", men samtidigt blir de lutherska kyrkorna ofta väldigt uddlösa, de säger varken bu eller bä just för att alla ska ha sin egen bild och man får inte stöta sig med någon. Visst, fler kan omfamnas av budskapet, och det är givetvis bra skit, men samtidigt förlorar man enigheten som katolska kyrkan erbjuder, att det blir "en hjord och en herde" (Joh 10). Den amerikanska väckelserörelsen då? Inga kommentarer, herregud, det är ju masspsykos, inte religion. Jag har aldrig varit ett fan av att sträcka händerna i luften och tala i tungor, och blir nästan förbannad när diverse frireligiösa falanger fokuserar olika medlemmars personliga möten med Jesus, Gud eller Den Heliga Anden. Måste allting vara personligt på ett nästan "köttsligt" sätt, helt utan den intellektuella dimension som jag själv prisar? Det är väl ändå inte det som det handlar om? Och dessutom, om man nu har en Luthersk tro så handlar det ju om ens egen väg mot frälsning, inte att lyssna på hur Kalle mötte Jesus på Ica eller hur Josefin blev kristen efter att Den Heliga Anden kom över henne under semestern på Gotland. Inget ont om detta, alla har sina egna (icke-)upplevelser av religion, men när fokus är det egna upptäckandet av Gud undrar jag varför vi ska översköljas med andras personliga berättelser. Leder inte det snarare till att jag, som aldrig haft en "nära-Jesus-upplevelse" men ändå inte kan avsäga mig en tro, får en bild av mig själv som en sämre människa än de som vitt och brett berättar för mig hur de mötte Honom och började tro, att jag inte har en lika bra tro? Måste man ha en ytterst personlig relation till Honom för att överhuvudtaget kunna tro? Har de redan betalt sin biljett till himlen, medan jag fortfarande sparar ihop mina slantar? Är jag inte värd ett möte med Honom?

Jag tror nog inte att det spelar vidare roll egentligen, alla är trots allt lika inför Gud, oavsett sexualitet, familjesituation, om man "mött Gud" eller inte, om man ber Rosenkransen varje dag och går i söndagsmässan. Med detta inte sagt att man inte ska gå i mässan, det fyller en funktion, men att skulle vara en sämre kristen för att man inte går till kyrkan varje söndag, det känns som någonting väldigt främmande. I Sverige säger man säkert att det är någonting "katolskt", eftersom allt katolskt är jättedåligt sett med svenska ögon. Visst finns det dåliga grejer med katolska kyrkan, väldigt många till och med, men vi måste ändå vara öppna och se att de faktiskt gör många bra grejer också, bland annat tror jag att deras tro på ritualer är någonting vi kan ta till oss. Just att få verka i det tysta är någonting lutherska kyrkan saknar. Allting ska delas, ordet ska spridas. Sedan skulle det ju inte skada om katolska kyrkan lärde sig lite öppenhet av den protestantiska rörelsen...

Fredag morgon

Nej, jag har inte särskrivit i rubriken, jag lovar

Tja, vad ska man skriva egentligen? Det är fortfarande 2007, och nöjesjournalistiken är fortfarande så tråkig att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Men nog om det, Joakim för redan den kampen på sin blogg. Dock har jag en del åsikter om det journalistiska bloggandet som jag vill ta upp ändå:

Känns lite som att hela bloggfenomenet i Sverige dog ut i och med att journalisterna tog beslag på bloggosfären. Visst, jag skrev min C-uppsats på ämnet "professionella" bloggar, men tillåt mig vara kritisk för en stund. Bloggen handlar om att nya röster ska kunna höjas, att de etablerade medierna inte längre är ensamma om att ge oss verkligheten. Vi vill kunna läsa vad en "oberoende" röst har att säga i frågan, oavsett om det gäller Irak-kriget eller att Anders Svensson petas ur startelvan. Vart försvinner det perspektivet när de som skriver tidningarna också har till uppgift att ge en alternativ bild? Finns det överhuvudtaget? När Robert Laul skriver om Sveriges landslag i aftonbladet är han en representant för tidningen. När han bloggar på aftonbladet.se är han... en representant för tidningen (detta blir smärtsamt tydligt när halva bloggen går ut på att kasta skit på andra tidningar och deras nyhetsbevakning). Även om bloggarna säger sig vara neutrala så har de fortfarande ett ansvar mot ledningen. Detta är ju en självklarhet, de har blivit tillsagda att blogga av ledningen, och får betalt av densamma, självklart vill de ha någonting tillbaka av de anställda. Men då är frågan om bloggen verkligen lämpar sig för journalister anställda på en stor redaktion. Och fråga nummer två är varför de ska behöva blogga över huvud taget. De skriver redan krönikor, kolumner, kåserier, kalla det vad du vill i hela tidningen, varför ska de också ha en blogg? Handlar det om en direkthet de inte får annars? Det argumentet faller ganska snabbt eftersom deras krönikor kommer ut på tidningens hemsida direkt när de har skrivit den, de behöver inte ens vänta tills papperstidningen är ute för att se sina ord i tryck. Så varför ska de blogga? Tja, svaret är väl att medie-Sverige såg att bloggen var ett nytt och häftigt fenomen och man var tvungen att hänga med. Att deras institutionaliserande av bloggen skulle leda till att bloggen numera känns mest trött, det tror jag inte de tänkte på.

Ett annat gott exempel på ”bloggdöden” är alla dessa modebloggar som lyckas vara sponsrade av modeföretag. Hur bloggar man så? Det känns ju lite konstigt att bedriva modejournalistik när man bara kan skriva gott om ett företag/modehus, en sådan blogg blir lätt en reklampelare istället för en granskande tredje part som står för någonting annorlunda mot den traditionella journalistiken.

Så kontentan av detta är? Tja, att bloggen i Sverige inte längre känns särskilt intressant förutom som en dagbok öppen för alla. Tacka Aftonbladet för det!


Och till Robert Laul: Du verkar tro att journalistik enbart består av nyhetsjagande, och visst, du gör ett fantastiskt jobb i att avslöja Lars-Åke Lagrell och grabbarna, all heder åt dig. Men att kasta så mycket dynga över Fotbollskanalen och Offside som du gör, det är bara barnsligt. Visst jag gillar inte heller Fotbollskanalen, men den är ju ändå rätt lik Sportbladet. Offside står för en annan sida av journalistiken, där texten ska säga någonting mer än bara vad som precis händer i världen. Vi kan kalla Offsides journalistik för ”fotbollsnördig”, och din journalistik för ”bloggig” (och det är inte positivt).

En låt för måndagkvällen

Gammal som gatan (i alla fall i denna internetålder), men ack så underbar. Just nu är den soundtracket till mitt liv. Jag drömmer om motorvägar, motljus och förhoppningar. Och ständigt denna längtan.

Van She - Kelly (nej, ingen remix) (Högerklicka, spara som)

Just nu finns inga ord...

Paus

Mitt bland alla popklubbar, DJ-gig, TTA-singlar, Premier League-titlar och FA-cupfinaler är det här precis vad du behöver:

Mozarts Kröningsmässa i C-dur (KV 317), inspelning med Wiener Sängerknaben

Berka och Anna

Berka and Anna
Originally uploaded by Petterboman.

Tja, vi var i Uppsala i måndags och DJade på Norrlands under namnet OhJays XL. Det var sjukt. På många sätt. Framförallt på ett väldigt bra sätt. Det var dans från tolv till fyra på morgonen, vi var sjukt utmattade mot slutet, men det blev väldigt bra ändå. Jag gör gärna om det igen. Den här bilden säger väl en del om exakt hur fint det var (Berka och Anna är det på bilden).

Tack Jonas för att vi fick följa med
Tack Berka för fantastiska låtar
Tack Anna för fantastiska låtar och för att vi är Syssling SoundSystem
Tack dansgolvet (speciellt ni som dansade konstant från 23 till 04)
Tack Norrlands för öl (efter en del krångel)
Tack Lizette för att vi fick sova hos dig

För övrigt somnade jag på soffan i tisdags kväll, mitt under Liverpool-Chelsea. Inte för att matchen var tråkig, den var fantastisk, men jag var trött. Vaknade åtta på morgonen efter och undrade varför jag låg i soffan.