Fredag morgon

Nej, jag har inte särskrivit i rubriken, jag lovar

Tja, vad ska man skriva egentligen? Det är fortfarande 2007, och nöjesjournalistiken är fortfarande så tråkig att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Men nog om det, Joakim för redan den kampen på sin blogg. Dock har jag en del åsikter om det journalistiska bloggandet som jag vill ta upp ändå:

Känns lite som att hela bloggfenomenet i Sverige dog ut i och med att journalisterna tog beslag på bloggosfären. Visst, jag skrev min C-uppsats på ämnet "professionella" bloggar, men tillåt mig vara kritisk för en stund. Bloggen handlar om att nya röster ska kunna höjas, att de etablerade medierna inte längre är ensamma om att ge oss verkligheten. Vi vill kunna läsa vad en "oberoende" röst har att säga i frågan, oavsett om det gäller Irak-kriget eller att Anders Svensson petas ur startelvan. Vart försvinner det perspektivet när de som skriver tidningarna också har till uppgift att ge en alternativ bild? Finns det överhuvudtaget? När Robert Laul skriver om Sveriges landslag i aftonbladet är han en representant för tidningen. När han bloggar på aftonbladet.se är han... en representant för tidningen (detta blir smärtsamt tydligt när halva bloggen går ut på att kasta skit på andra tidningar och deras nyhetsbevakning). Även om bloggarna säger sig vara neutrala så har de fortfarande ett ansvar mot ledningen. Detta är ju en självklarhet, de har blivit tillsagda att blogga av ledningen, och får betalt av densamma, självklart vill de ha någonting tillbaka av de anställda. Men då är frågan om bloggen verkligen lämpar sig för journalister anställda på en stor redaktion. Och fråga nummer två är varför de ska behöva blogga över huvud taget. De skriver redan krönikor, kolumner, kåserier, kalla det vad du vill i hela tidningen, varför ska de också ha en blogg? Handlar det om en direkthet de inte får annars? Det argumentet faller ganska snabbt eftersom deras krönikor kommer ut på tidningens hemsida direkt när de har skrivit den, de behöver inte ens vänta tills papperstidningen är ute för att se sina ord i tryck. Så varför ska de blogga? Tja, svaret är väl att medie-Sverige såg att bloggen var ett nytt och häftigt fenomen och man var tvungen att hänga med. Att deras institutionaliserande av bloggen skulle leda till att bloggen numera känns mest trött, det tror jag inte de tänkte på.

Ett annat gott exempel på ”bloggdöden” är alla dessa modebloggar som lyckas vara sponsrade av modeföretag. Hur bloggar man så? Det känns ju lite konstigt att bedriva modejournalistik när man bara kan skriva gott om ett företag/modehus, en sådan blogg blir lätt en reklampelare istället för en granskande tredje part som står för någonting annorlunda mot den traditionella journalistiken.

Så kontentan av detta är? Tja, att bloggen i Sverige inte längre känns särskilt intressant förutom som en dagbok öppen för alla. Tacka Aftonbladet för det!


Och till Robert Laul: Du verkar tro att journalistik enbart består av nyhetsjagande, och visst, du gör ett fantastiskt jobb i att avslöja Lars-Åke Lagrell och grabbarna, all heder åt dig. Men att kasta så mycket dynga över Fotbollskanalen och Offside som du gör, det är bara barnsligt. Visst jag gillar inte heller Fotbollskanalen, men den är ju ändå rätt lik Sportbladet. Offside står för en annan sida av journalistiken, där texten ska säga någonting mer än bara vad som precis händer i världen. Vi kan kalla Offsides journalistik för ”fotbollsnördig”, och din journalistik för ”bloggig” (och det är inte positivt).