Inlägg
Alla kommentarer
Det händer mycket idag:
Media hyllar United för första gången på länge. Äntligen någon som förstår fotboll. Visst, Arsenal spelar vackert och allt, men va fan, Ljungberg gör inte laget och hans närvaro gör inte att laget lyfter till rent fantastiska höjder. Svensk media får skärpa sig i fotbollsbevakningen. Men tack Peter Wennman för att du uppmärksammar världens bästa lag och våra "halvduktiga" anfallare!
Alla ska lyssna, definitivt! Gillar du hiphop, älskar du Kanye, gillar du soul, älskar du Kanye. Äh, va fan, du kommer att älska Kanye hur som helst. Om inte annat för hans sjukt feta soulstölder. Man kan väl sampla okända stax-singlar, men att totalsno "move on up", där går gränsen för de flesta, men inte för Kanye, killen har inga moraliska gränser. Men det behövs inte när man gör såhär bra musik. Han sätter nivån redan på omslaget, där han, liksom på förra plattan, poserar i björndräkt. Genialiskt! Singeln "Diamonds from Sierra Leone" är för övrigt också den en fantastisk låt, Shirley Bassey är underskattad, helt klart! Annars är "Touch the sky (feat. Lupe Fiasco)" skivan riktiga behållning. Curtis har ALDRIG varit bättre.
Jag vet, egentligen borde jag inte gilla Nada Surf. De är inte tillräckligt indie, de är inte tillräckligt pop, de är inte tillräckligt rock, de ligger och svävar mellan allt, i någon typ av amerikansk collegetradition. Bara det att det är amerikanskt gör mig livrädd i vanliga fall. Och jag hade troligtvis aldrig ens kollat åt deras håll om det inte vore för att de släppte den där singeln*. Jag var tretton år, hade precis börjat högstadiet och lyssnade på punk. Men så kom den där singeln och på något konstigt sätt blev jag förändrad där. Musik behövde helt plötsligt inte vara arg och tung för att vara bra (Japp, jag hade min metalperiod precis då), utan den kunde vara enkel och bara sådär innerlig och kärleksfull. Visst, det tog en stund innan jag kunde erkänna för klasskompisarna att jag faktiskt gillade pop. Töntig jävla pop. Men jag kunde inte värja mig, den där singeln var för bra. Jag kunde inte göra något åt det, jag lyssnade på den så fort jag kom hem från skolan och HELA kvällarna. I ett halvår. Sedan köpte jag albumet, och fortsatte lyssna på det i ett år till. High/Low är fortfarande ett av mina favoritalbum, och låten "Sleep" är ett litet popmästerverk i mina öron. Det har säkert mycket att göra med alla nostalgiska känslor kring skivan, men va fan, jag älskar det.
Nada Surf kanske inte är det där bandet som räddar ditt liv, eller ens berör dig, men de har räddat en stor del av mitt, och de öppnade dessutom dörren mot en värld av musik jag inte visste fanns.
Säsongen börjar så att säga helt okej. Problemet är väl bara att Chelsea inte har börjat lika bra, men de har fått resultaten med sig ändå... Hursomhelst är två-noll mot Newcastle borta alltid ett schysst resultat. Och Ruud gjorde mål igen, det är bara att hålla tummarna för att formen håller i sig nu! Rooney storspelade andra halvlek, och Fletcher var en klippa på mittfältet (första gången?). Lottningen till CL var också helt o
kej. Villarealmatcherna blir nog riktigt trevliga tillställningar, annars verkar gruppen relativt lättvunnen.
Jo, jag hatar egentligen afrikansk folkmusik. Men Richard Bona går fan inte att tycka illa om. Många verkar gilla honom bara för att han trakterar basen extremt bra, men det räcker med att lyssna på låtarna. Musiken är helt fantastisk, snortajt och lite musikhögskoleduktig, men aldrig utan själ. "Reverence" är faktiskt en av mina favoritplattor just nu, alla kategorier. "Suninga" kan vara bland det vackraste som har spelats in på skiva, hela skivan är faktiskt vacker på något vis. Det är otroligt stämningsfullt, men aldrig ointressant. Anna lyckades i och för sig somna när hon lyssnade på den igår, men vinet och tröttheten inverkade nog där också.
"Scenes from my life" är en helt annan historia, där jazzen får fritt spelrum. Ibland lite mer poppig jazz, ibland rör det sig åt funkhållet, men skivan känns ändå sammanhållen rakt igenom, och även om den blir lite "musikhögskoleduktig" så känns det aldrig fel, utan mest naturligt.
trumpeter gör Gardner ett kort, elegant litet slut med ett alldeles lagom ritardando och en nyans som känns helt naturlig. Hela tolkningen känns faktiskt helt perfekt, precis som god poesi där orden känns självklara, som att de inte kan stå på ett annat sätt, att de är liksom naturligt sammanfogade, så känns h-mollmässan under Gardners ledning. Alla tempon känns självklara, nyanseringen perfekt och barockelegansen är fullständig, precis som det ska vara. Gardner kan nog vara min största barockhjälte efter Bach, med Roy Goodman precis bakom.
ör sin musik, alla älskar de musiken och vill nå någonting större. Precis som Springsteen ville iväg från New Jersey ville Bach till himlen, och när Springsteen skrev Born to Run skrev Bach h-mollmässan. Passionen, glöden och smärtan finns där, både 1740 och 1975. Att uttrycket sedan är lite olika är bara en bisak. Stor musik är det, oavsett när, var och vem som skrivit det.
Det troliga är att han går till Liverpool. Igen. Han skulle aldrig ha lämnat klubben enligt mig. Men men, så gjorde han, och vi ser hur det gick... Men jag välkomnar gärna konkurrensen i ligan. Han skulle komplettera Liverpool och göra dem extremt farliga. Owen och Gerrard i samma lag kan blir extremt farligt. Men inte fan kan han gå till Magpies? Inte nu när de köpt Luque. Hur som helst skulle det göra ligan bra mycket mer spännande om Liverpool fick en riktig spjutspets, och det finns inte många bättre spjutspetsar än Owen. Och Chelsea verkar ha lugnat sig på transfermarknaden, så förhoppningsvis kommer han tillbaka till Anfield. Fansen skulle troligtvis älska honom. Och han bör vara välkommen tillbaka.
You got me, feel you got my back
But you’re a selfish narcissistic psycho
Freaking bootlicking Nazi creep and
You can’t handle me (Ur Handle me)Don't I look tasty like a french bon-bon
Even more sweeter than a cherry bomb
Coming with the postman like I'm a mailbomb
Comin in your mouth
Makes you say yum-yum (Ur Konichiwa Bitches)
Det krävs bara ett mål för att vinna en fotbollsmatch, och det slogs in av världens bästa holländare! United hade annars ett kraftigt övertag matchen igenom, Villa var rätt bleka. Måste nog utse Ferdinand till matchens lirare med Thomas Sörensen som god tvåa. Utan honom hade resultatet skenat iväg ordentligt. Mellberg var i och för sig ganska bra i Villa-försvaret, men resterande såg rätt bortkomna ut. Japp, jag är fruktansvärt partisk, men är inte det vad bloggen är till för?
Och de lite bättre plågorna:
Bubblare: Kanye West - Diamonds from Sierra Leone
Musiksommaren i radion har varit ganska bra över lag. De har spelat trefrånen med Brainpool, de har spelat min önskelåt i P3 och massa annat bra! att hiphop-kvoten dessutom varit låg i sommar ser jag som något positivt. Visst, jag gillar bra hiphop, men den kommersiella smörja om "Bitches and riches" som går på radion är rent ut sagt lika mycket skit som vilken Olinda-singel som helst. Däremot får de gärna spela Kanye West, som har gjort ett fantastiskt album. Här snackar vi ett steg framåt, två tillbaka och så ett rejält hopp in i framtiden. Jag funderar på att räkna soulsamplingar, men det är nog bara att ge upp, det är alldeles för många. Men bra är det, ja jävlar! På något sätt gillar jag honom eftersom han sätter sig tvärtemot allt som dagens amerikanska hiphop står för, lite som en modern Gang Starr. Så för att sammanfatta: Bort med "Bitches and Riches", dåliga rhymes och videos med dyra bilar och storbystade tjejer i för lite kläder. Fram med skivor fulla av soulsamplingar där artisten sitter i björndräkt på omslaget! Glöm aldrig Gang Starr för den delen, INGEN kan snickra texter som de. Lyssna bara på flowet i "Jazz Thing" och världens coolaste textrad: "Thelonius Monk was a Melodious thug".
Om du lyssnar på det här och inte känner att du lever, då är antingen någonting rejält fel, eller så tycker vi helt enkelt olika.
Glory glory, i år vinner vi ligan!
Som ni kanske märker har jag haft ett ganska ensamt jobb.
Orden speglar verkligheten
och
Verkligheten speglar orden!
Dålig skit:
”If Elvis rose from the grave, brushed off his white suit and announced plans
for a world tour we’d still say it wasn’t as good a comeback as Liverpool’s in
Istanbul.”
Och dagens bästa från fotbollsvärlden:
Dagens bästa, övriga kategorier:
Nej, det blir inte roligare än såhär just nu.
För övrigt är jag ganska nöjd med sommarens transfers. Jag tror extremt mycket på Park, han har definitivt en framtid i United. Jag var mer tveksam till Van der Sar till en början, men efter att ha sett några träningsmatcher har jag slutat tvivla. Han är stensäker mellan stolparna, och det är precis vad som behövs, säkerhet. Tidigare har försvaret inte riktigt varit fullständigt säkra på sin målvakt, men jag tror att Van der Sar har den erfarenhet och säkerhet som krävs för att fylla hålet efter Schmeichel. Men som sagt, köp Isaksson och ge honom lite tid så har vi en världsmålvakt.
Lite sämre just nu:
