Sommarens fem värsta plågor

1. Helena Paparazzi - Vinnarlåten
2. Orgellösa kroppar - Öppna din dörr 2000
3. Äjkån - Uppitchade ratpacklåten 2000
4. Däääärin - Regn hos mig 2000
5. Amy Diaper - Varning på stan 2000

Och de lite bättre plågorna:

1. Robyn - Who's that girl
2. Winnerbäck - Stort liv
3. Håkan - Gårdakvarnar och skit
4. Robyn - Be Mine
5. Moneybrother - Blow him back into my arms

Bubblare: Kanye West - Diamonds from Sierra Leone

Musiksommaren i radion har varit ganska bra över lag. De har spelat trefrånen med Brainpool, de har spelat min önskelåt i P3 och massa annat bra! att hiphop-kvoten dessutom varit låg i sommar ser jag som något positivt. Visst, jag gillar bra hiphop, men den kommersiella smörja om "Bitches and riches" som går på radion är rent ut sagt lika mycket skit som vilken Olinda-singel som helst. Däremot får de gärna spela Kanye West, som har gjort ett fantastiskt album. Här snackar vi ett steg framåt, två tillbaka och så ett rejält hopp in i framtiden. Jag funderar på att räkna soulsamplingar, men det är nog bara att ge upp, det är alldeles för många. Men bra är det, ja jävlar! På något sätt gillar jag honom eftersom han sätter sig tvärtemot allt som dagens amerikanska hiphop står för, lite som en modern Gang Starr. Så för att sammanfatta: Bort med "Bitches and Riches", dåliga rhymes och videos med dyra bilar och storbystade tjejer i för lite kläder. Fram med skivor fulla av soulsamplingar där artisten sitter i björndräkt på omslaget! Glöm aldrig Gang Starr för den delen, INGEN kan snickra texter som de. Lyssna bara på flowet i "Jazz Thing" och världens coolaste textrad: "Thelonius Monk was a Melodious thug".