Richard Bona

Jo, jag hatar egentligen afrikansk folkmusik. Men Richard Bona går fan inte att tycka illa om. Många verkar gilla honom bara för att han trakterar basen extremt bra, men det räcker med att lyssna på låtarna. Musiken är helt fantastisk, snortajt och lite musikhögskoleduktig, men aldrig utan själ. "Reverence" är faktiskt en av mina favoritplattor just nu, alla kategorier. "Suninga" kan vara bland det vackraste som har spelats in på skiva, hela skivan är faktiskt vacker på något vis. Det är otroligt stämningsfullt, men aldrig ointressant. Anna lyckades i och för sig somna när hon lyssnade på den igår, men vinet och tröttheten inverkade nog där också.

"Scenes from my life" är en helt annan historia, där jazzen får fritt spelrum. Ibland lite mer poppig jazz, ibland rör det sig åt funkhållet, men skivan känns ändå sammanhållen rakt igenom, och även om den blir lite "musikhögskoleduktig" så känns det aldrig fel, utan mest naturligt.

Såg faktiskt en konsert med Bona från Stockholms jazzfestival häromåret. Då var jag inte så imponerad av musiken, mest av basspelet, men jag kanske borde kolla in det igen och se om jag ändrat åsikt i fallet. Skivorna är dock fortsatt helt otroligt bra!

Tack Richard Bona!