31 juli 2005
Herrejesus!
29 juli 2005
Lokko
Jag håller med honom helt enkelt. "Publiken med hjärtat till vänster och plånboken till höger", är en ganska träffande liknelse över U2:s fans. "Den lilla mössan han vägrar ta av sig innehåller ett serum som gör att han är tvungen att spela exakt samma gitarriff precis hela tiden, dygnet runt, år in och år ut." Det var länge sedan jag läste något så roligt på svd.se!
Jag tror jag gillar Lokko mer än U2.
28 juli 2005
Bra Paolo!!!
Man borde inte gilla en gammal boxare med titeln "Kungen av Kungsan", men jag kan inte låta bli!
Bra reflektion
Väldigt bra text om "Ett öga rött". Khemiri borde ha en plats i evigheten!
27 juli 2005
Martin Stenmarck
Låtarna:
- Springsteen - Born to run (i apbra liveversion)
- Jeff Buckley - Hallelujah
- The Pogues - Fairytale of New York
- HÅÅÅÅÅÅÅÅKAN! - Känn ingen sorg...
- U2- One
- Tribalistas - Vela infancia (osäker på stavningen...)
- Oskar Danielsson - Schysst och populär
- Iron Maiden - Run to the hills
- Elvis - Power of my love
- Francoise Hardy och Iggy Pop - I'll be seeing you (tror den hette så?)
- Ziggy - It's so good
- Journey - Don't stop believin'
Håkan på Skansen
Visa vid vindens ängar var fantastisk, om det inte varit för Mats Pålsson som mest verkade nervös och sjöng rätt dåligt. Håkan däremot (han sjunger i och för sig inte så "fint") gav som vanligt allt och inte bara reade bort sin själ, han slängde ut den rakt genom tv-rutan till alla som ville ha. Precis som varje gång jag har sett honom.
Varje gång innan jag ser honom tror jag att jag vet precis hur bra han är på scen, men han överraskar mig varje gång med att vara ÄNNU bättre. Jävla Håkan, någon gån måste det plana ut, snart går det inte att bli bättre. Men jag klagar inte om han fortsätter uppåt ännu en stund...
26 juli 2005
Entertainment
Svenssonvarning
Håkans tio bästa:
- Himmel blå, himmel blå
Världens bästa poplåt? - Uppsnärjd i det blå
För det skulle ju va' dans, Dans, DANS! - Känn ingen sorg för mig Göteborg
Kan ni stava "klassiker"? - Vaggvisa för flyktbenägna
Sanslöst vacker. - Kom igen Lena!
Svänger som bara Håkan kan. - Jag har varit i alla städer
Självutlämnande vackert. - Ramlar
Första sambachocken. - Visa vid vindens ängar
Liveversionen på idrottsgalan, baby - En vän med en bil
Svensk sommar blir inte bättre än såhär. - Det är så jag säger det
Magnifik final på magnifik skiva.
25 juli 2005
Dagens P3
Balsam Boys
Aftonbladet igen
Ålder: 30 år
Klubb: Manchester United
Specialitet: Mittfältsmotor med bra skott, ettrig som en myggsvärm en varm sommarkväll.
Aktuell: Jämförs med Högaborgs Robin Lejon.
Är det inte snarare så att Högaborgs Robin Lejon jämförs med vår magnifika mittfältare?
Seriöst?
För övrigt var gårdagens festligheter till stor belåtenhet. Trevligt med bränt kött och trevliga kamrater. Kul också att träffa lite folk man inte sett på länge. Och ljudskivan... Ja, den måste upplevas.
24 juli 2005
22 juli 2005
Le Sport!
Shit, Robyn och Jens ger mig smak. Kanske är det dags att stå på egna ben?
Fredag morgon
Vad är det för idioter i London egentligen?
21 juli 2005
Josefin Uppman
Läs på Uppman, du är för bra för att misslyckas!
För övrigt är Florence Valentins nya singel tokbra.
Dagens Soul!
Låten heter "Walls Come Tumbling Down" och framfördes av Style Council!
Torsdag morgon
Läste mycket igår. Coetzee är en fantastisk författare, även om jag förstår de som tycker att han är tråkig. Jag däremot skulle aldrig i livet få för mig att kalla honom tråkig, bara stensäker stilmässigt. För hur beskriver man ett liv som blir nästintill automatiserat om inte med en nästan frånvarande stil? Eller som Horace så vackert uttryckte det (Ingen skulle göra det bättre):
”som i talrika förklädnader framställer utanförskapets överrumplande delaktighet”
Morgonpasset är lysande igen. Danmarksskolan är sjukt kul, men skrämmande ibland, till exempel när man får reda på att rökning på arbetsplatser inte är ovanligt alls. Men jag har då alltid sagt det: Danskar är inte riktigt som alla andra.
20 juli 2005
Det blev visst ingen cd-skiva.
Kan vara det roligaste jag läst på nätet. Någonsin. Kan ni stava till nyhetstorka?
Jag vill...
Onsdag morgon
19 juli 2005
Uppman i P3
Nej, nu ska jag lugna mig och arbeta lite till.
Tisdag morgon
18 juli 2005
Mårtens manual!
Kanske Sveriges bästa skejtare, och han är min homie! Hans Flip-manual-jonglera-Flip är nog det tuffaste jag sett. I och för sig duger onefootmanual med jonglering rätt bra också!
Aftonbladet: Figo nära Inter
Jaha, hade hellre sett honom i England, tror att han passar bättre i engelsk fotboll, som den slitvarg han är. Men surt sa räven.
Chelski
För övrigt tittade jag på ChelseaTV i helgen. De hade något slags telefonväkteri dit en Londonbo ringde och på något sätt sammanfattade Chelseaandan när han började tala om transfers, de behövde Shaun Wright-Phillips, de behövde den och den och den och den... Och det är bara för Abramovitch att öppna plånboken så de får precis de spelare de vill ha. Men de rör inte Cristiano, Rio, Ruud, Rooney eller någon annan, de skriver gladeligen på nya kontrakt på Old Trafford. De har nämligen ett hjärta för sin klubb. De vill vara trogna, de gör inga utspel om att få lämna klubben, de vill in i det sista vara trogna Sir Alex och fansen, det säger kanske något om varför United är världens största klubb? Se bara på Ryan Giggs, tjugo år i United, där snackar vi hjärta. Roy Keane, Paul Scholes, Gary Neville, Van Nistelrooy, listan kan göras lång. Men Chelseas tid skall säkert komma. Ett hjärta växer inte fram på en säsong...
Tack P3
Hade glömt bort att "You're the storm" faktiskt är en sjukt bra låt. Sedan har de gjort många tveksamma låtar på senare tid. Cardigans första platta var faktiskt bäst, så sötsliskigt, men så bra, bara så jävulskt bra. "Rise and shine" är fortfarande en av mina favoritlåtar. Senare har de inte gjort mycket bra, men "you're the storm" är faktiskt helt fantastisk. Helt fantastisk.
Annars så gjorde faktiskt Raymond & Maria förra årets sommarsingel. Folk får säga vad de vill om att de inte är precis äkta, jag håller med. men samtidigt kan man undra vem som egentligen är äkta, eftersom det verkar som att så fort det går bra för en artist förlorar den all cred i popvärlden. Vill inte alla sälja skivor, är inte det målet med att spela in musik? Hur som helst är "ingen vill veta var du köpt din tröja" en väldigt fin liten låt, och precis den låt jag behövde halv nio en måndagsmorgon. Och i år spelas den inte lika mycket, så då kanske den får fortsätta vara en fin liten låt och inte bara en sommarplåga.
Måndag morgon
- Esbjörn Svensson - From Gagarin's point of view
- Miles Davis - Stella by starlight
- Lars Jansson - More human
Och lite pop kanske?
- Bright Eyes - The first day of my life
- Håkan Hellström - Vaggvisa för flyktbenägna
- Ben Harper - There will be a light
Och tre soullåtar!
- Joss Stone - I had a dream
- Bettye Swann - My heart is closed for the season
- Marvin Gaye - What's going on
För övrigt är jag lite bitter över att jag missade Lauryn Hill och Robyn (även om jag inte vet varför hon är på en jazzfestival) på jazzfestivalen.
17 juli 2005
En böghög
Söndag
För övrigt har Lennart Persson lyckats sjukt bra med att samla Stax-soul!
16 juli 2005
Bloggen som avslöjare
Precis vad jag har tyckt och tänkt länge. Men det är inte bara språket som är förfärligt, även nyhetsvärdet på dessa bloggar känns tunt. Varför ska jag läsa om Virtanens kärleksbesvär eller Ebba von Sydows senaste klädinköp? Bloggen är bra för den enskilda människa som inte blir publicerad annars, eftersom man relativt lätt får ut alla sina tankar på ett snyggt, överskådligt vis. Men journalister som redan publiceras i de stora tidningarna, varför ska de ha en blogg där de kan publicera skit som är än mer trivial än deras artiklar i respektive tidning? Kvällstidningsjournalisterna är bloggens död, men vi "privatbloggare" måste jobba för att hålla den vid liv. Som tur är finns det fortfarande journalister som inte bloggar. Strage och Lokko är de som poppar upp i mitt huvud. Att Sveriges bästa journalister inte bloggar på tidningens hemsida, det ser jag som ett friskhetstecken.
Pop och skit
15 juli 2005
Lokko har gjort det igen
Årets bästa diagnos på det svenska jazzklimatet. Precis som han säger så är festivalerna proppfulla av 1982 och inte så mycket 2005 som det borde vara. Jazzen är som sagt den musik som står längst fram och vill utveckla och utmana allt som vi idag tar för givet i musik. Något annat intressant var det att han nämner elektronisk musik som dagens jazz, då den ständigt förändras och ingen spelning är den andra lik.
Tack Lokko, du är Sveriges bästa journalist! (tillsammans med Strage)
Aftonblads-visdom
Är det någon mer än jag som inte förstår vad han menar?
Världens bästa Wiggum!
Bart: Be there or be square
Ralphie: I want to be a triangle!
Florence Valentin!
Sommarlovsteatern
Vapnet i P3
Måste kolla upp biljetter till Millencolin på Conventum nu!
Hört på radion
14 juli 2005
Bilder från lördagen
Allt började ganska skönt med badande och trevligheter. Mycket grillande senare, vilket var förbannat trevligt och ganska gott. Mycket umgänge med massa båtfolk också. Anna och jag gick en trevlig promenad i Grythem och hade väldigt trevligt tillsammans med Foxterriern Otto. Kort sagt en mycket lyckad lördag som avslutades med Iron Maiden på SVT.
Richard Juhlin
Helvete!!!
Men nu spelar de "kalla mig" på radion, så allt blev lite ljusare igen.
JÄVLAR JÄVLAR JÄVLAR! Varför kan det inte stämma någon gång?
Bilder
13 juli 2005
Jaha?
Och jag frågar: Varför är detta så chockerande? Engdahls tjänst innefattar knappast att läsa alla de senaste och mest populära böckerna, och på fritiden gör han, precis som alla andra, exakt va fan han vill. Det verkar som om alla tror att akademiens end aarbetsuppgift är att dela ut nobelpriset, men det är faktiskt bara en liten del av arbetet för "de aderton".
Finkulturartikel
Visst, Ibland kan "de finkultutrella" uttala sig nedlåtande om deckare och annan "sämre" litteratur. Problemet är att jag verkar tillhöra "de finkulturella". Okej, jag anser inte att det är något fel med deckare, men samtidigt finns det så mycket annan litteratur som behöver uppmärksamhet och som faktiskt, om man anstränger sig lite mer, är mycket bättre än deckarna. Visst, en deckare ger underhållning för stunden och visst kan de vara spännande, men jämfört med till exempel Coetzee och Camus har de inte mycket att säga till om. Det Coetzee lyckas säga på 140 sidor får de flesta deckarförfattare inte in på 400 sidor. Det finns självklart undantag, och jag skulle gärna vilja läsa bra deckare, men problemet är att de flesta är på en nivå som är allt annat än hög. Men kanske är detta litteraturens utveckling, vi är på väg mot ett läsklimat som liksom film, musik och all annan kultur bygger på att man ska ta in utan att reflektera och utan att anstränga sig. Litteraturen var länge den sista utposten för en kulturform där man tvingade läsaren till ett aktivt medverkande. Film har sedan länge (självklart finns många helt underbara undantag till denna regel) varit en konsumtionsvara, något man ser för en stunds underhållning och när man lämnat biosalongen eller soffan eller kanske datorn är det man minns ett slagsmål eller liknande. Självklart finns bra filmer, jag tänker främst på Jean-Pierre Jeunets filmer, vilka ger mig hopp om en ny filmgeneration som växer upp med storverk som "Amelie" och "En långvarig förlovning", men tyvärr verkar de flesta skita i de filmerna och kolla på Vin Diesel i en sämre dagissnut. Även musiken tar samma väg, även om det finns ett bättre och större undergroundklimat inom musik än film, på grund av att det är billigare att göra musik själv än film. Men nu köper man inte längre album, man köper låtar från internet, direkt in i mp3-spelaren. Jag köper fortfarande mina album, jag vill ha de där låtarna alla andra kallar "utfyllnad", jag vill ge mina pengar till artisterna som ger mig så mycket tillbaka. Det samma gäller litteratur. Jag vill inte stödja deckarförlag som ger ut klyschdeckare på klyschdeckare på klyschdeckare, jag vill stödja seriösa förlag och författare och på så sätt dra mitt strå till stacken och bidra till ett öppet kulturklimat.
Dessutom är inte den "svåra" litteraturen speciellt svår om man bara ger den en chans. Ett klassiskt exempel är "Brott och Straff", många ryggar tillbaka när de hör titeln, men läser man den upptäcker man snart att den är ganska lättforcerad och att sidorna verkar flyga förbi, 600 sidor kvalitetslitteratur är snart till ända och man kan lägga till en "finbok" till sitt CV. Jag vet, jag hävdade förut att sidantalet inte borgar för kvalitet, men i det här fallet sammanfaller faktiskt kvalitet och kvantitet, även om så inte alltid är fallet.
Så Malin (artikelförfattaren), för mig handlar inte mitt stöd för "finkulturen" om någon slags snobbism gentemot deckarläsarna, för mig handlar det om att läsa det som jag anser vara bra böcker och dessutom ge mitt stöd för ett öppnare läsklimat där alla smaker kan tillfredställas. För deckare säljer, oavsett om "de finkulturella" ständigt ser ned på dem, medan ett förlag som ger ut smalare litteratur behöver varenda krona för att fortsätta sin verksamhet och ge ut böckerna de brinner för.
Uniteds nya bortatröjor
Sett på Sydkraft
Jonas Karlsson, Oh my God!
Jonas Karlsson talar ord med magi. Renaste, renaste magi. En svensk medelklassuppväxt och att inte ha en klar identitet, helt fantastiskt. Judar, syrianer etc. har det lättare med identiteten, de vet precis vad som gäller för "deras" identitet, medan vi medelklassbarn inte har samma klara uppfatning, vi är en så stor och tråkig grupp...
Fantastisk del av programmet (någorlunda väl sammanfattat):
Klarinetten tillhör "nörden" i amerikanska collegefilmer. har ni sett en klarinettväska? Det syns på den att det är ett träben eller något riktigt perverst i den.Den gick inte att gömma i Salomonryggsäcken. De tuffa killarna hade trumpetväskor, eller de riktigt tuffa hade inget alls, de hade hockeybag och lyssnade på Bryan Adams och Twisted Sister. Men se, klarinetten kan ta dig hela vägen till Miles Davis. Fy fan för Jonas Karlsson.
Dessutom spelar han vacker, smärtsamt vacker musik.
Årets tuffaste!
Fantastisk text om fantastisk bok
Skitkul
Hans sommarprogram var för övrigt otroligt bra. Slående mänskligt och väldigt likt hans bilder, sådär roligt men ändå med en ganska hög igenkännandefaktor, man kan utan problem se sig själv i alla situationer, och när han dessutom kryddar med den Berglinska språkkänslan kan det inte bli dåligt. Finns att ladda hem på www.sr.se/p1/sommar.
12 juli 2005
Personliga Pronomen av Daniel Sjölin
Allt börjar med kapitlet "Det vidriga" i vilket Sjölin slår an tonen för resten av boken. Bilderna man får är sedda ur Jacobs perspektiv, vilket är ett jag-perspektiv, och är en bild av ett skitigt Sollentuna, en helt enkelt jävligt dålig värld. Det Vidriga personifierat är Sunesohn, som han inte anser vara en värst sympatisk man, han rent utsagt hatar sin nya styvpappa och överklasstillvaron hans mamma precis slängt in honom i mot hans vilja. Det fortsätter sedan med mammans syn på det situationen, berättad från ett hon-perspektiv, dotterns bilder berättas genom ett du, vilket gör att alla kapitel med henne i centrum blir en slags förmaningstal där berättarrösten gör sig synlig och frågar och nästan läxar upp henne (detta perspektiv kan vara bokens mest intressanta, då det är det mest oväntade, men kanske också det där Sjölin briljerar mest). Sunesohn berättar allting ur ett vi-perspektiv, eftersom han tror sig vara familjens överhuvud. Det är också detta som gör boken så pass intressant som den faktiskt är. Hade historien enbart berättats ur en och samma synvinkel hade jag nog inte höjt på ögonbrynen, men nu blir allting så ofantligt häftigt och man kommer på ganska mycket om hur vi ser på folk. Hur tonårssonen tillåts vara "jag", hur dottern alltid reduceras till ett litet "du", hur mamman lätt blir en "hon" och att fadern alltid tror sig tala för hela familjen. Att allt sedan berättas i ett helvetiskt tempo gör inte saken sämre. Särskilt älskade jag de två kapitel i vilka Sunesohn (vi) får fritt spelrum ("Sunesohn utan Eld" och "Sunesohn med Eld") och tankeströmmarna går från James Joyce till Nordman till Whiskas till Homeros och avslutas med Strindberg. Sjölins respektlösa sätt att handskas med alla litteraturens giganter ger hopp om den unga litteraturen. Speciellt hans slakt av röda rummets berömda stockholmsvy gjorde mig salig.
Hur som helst är detta något man absolut inte får missa. Kanske inte så mycket för storyn som för stilen, sättet att använda fruktansvärt fula ord och hur han blandar lyrisk, högstämd prosa med ungdomsslang och könsord. Jag har i alla fall inte läst något liknande.
Fantastique!
P2 är för övrigt en grymt underskattad musikkanal. Här finns ju allt. Jazz, klassiskt, världsmusik, you name it. Alla ni som klagar på P2 borde ge kanalen en riktig chans, för det finns så mycket att upptäcka, så mycket vacker musik som bara ligger där och väntar på att bli upptäckt.
Lördagens badäventyr
11 juli 2005
Oj oj oj
Tough Alliance
Måndag morgon
- Robyn - Who's that girl?
Hon är det bästa Sverige har att erbjuda - Alf - Det kunde vart jag
P3s finest! - Lasse Winnerbäck - Stort liv
Så här ska Winnerbäck låta! - Vapnet - Kalla mig
Jag måste hålla med, en av årets bästa singlar - Stiff Little Fingers - Alternative Ulster
Tack Anders Wendin, du öppnade mina ögon
10 juli 2005
Iron Maiden
09 juli 2005
Ji-Sung Park
Sommar och soul!!
- Jimmy Ford - Harlan County
Sådär sjukt bra - Bettye Swann - Stand by your man
Töntig låt, men allt Bettye rör vid blir guld - Moneybrother - My lil' girl's straight from heaven
Det här ÄR soul - Candi Staton - Heart on a string
Jag slutar ALDRIG tjata om den här! - Ray Charles - Shake your tailfeather
Sväng, sväng, sväng