Finkulturartikel

http://www.sourze.se/default.asp?itemId=10471176

Visst, Ibland kan "de finkultutrella" uttala sig nedlåtande om deckare och annan "sämre" litteratur. Problemet är att jag verkar tillhöra "de finkulturella". Okej, jag anser inte att det är något fel med deckare, men samtidigt finns det så mycket annan litteratur som behöver uppmärksamhet och som faktiskt, om man anstränger sig lite mer, är mycket bättre än deckarna. Visst, en deckare ger underhållning för stunden och visst kan de vara spännande, men jämfört med till exempel Coetzee och Camus har de inte mycket att säga till om. Det Coetzee lyckas säga på 140 sidor får de flesta deckarförfattare inte in på 400 sidor. Det finns självklart undantag, och jag skulle gärna vilja läsa bra deckare, men problemet är att de flesta är på en nivå som är allt annat än hög. Men kanske är detta litteraturens utveckling, vi är på väg mot ett läsklimat som liksom film, musik och all annan kultur bygger på att man ska ta in utan att reflektera och utan att anstränga sig. Litteraturen var länge den sista utposten för en kulturform där man tvingade läsaren till ett aktivt medverkande. Film har sedan länge (självklart finns många helt underbara undantag till denna regel) varit en konsumtionsvara, något man ser för en stunds underhållning och när man lämnat biosalongen eller soffan eller kanske datorn är det man minns ett slagsmål eller liknande. Självklart finns bra filmer, jag tänker främst på Jean-Pierre Jeunets filmer, vilka ger mig hopp om en ny filmgeneration som växer upp med storverk som "Amelie" och "En långvarig förlovning", men tyvärr verkar de flesta skita i de filmerna och kolla på Vin Diesel i en sämre dagissnut. Även musiken tar samma väg, även om det finns ett bättre och större undergroundklimat inom musik än film, på grund av att det är billigare att göra musik själv än film. Men nu köper man inte längre album, man köper låtar från internet, direkt in i mp3-spelaren. Jag köper fortfarande mina album, jag vill ha de där låtarna alla andra kallar "utfyllnad", jag vill ge mina pengar till artisterna som ger mig så mycket tillbaka. Det samma gäller litteratur. Jag vill inte stödja deckarförlag som ger ut klyschdeckare på klyschdeckare på klyschdeckare, jag vill stödja seriösa förlag och författare och på så sätt dra mitt strå till stacken och bidra till ett öppet kulturklimat.

Dessutom är inte den "svåra" litteraturen speciellt svår om man bara ger den en chans. Ett klassiskt exempel är "Brott och Straff", många ryggar tillbaka när de hör titeln, men läser man den upptäcker man snart att den är ganska lättforcerad och att sidorna verkar flyga förbi, 600 sidor kvalitetslitteratur är snart till ända och man kan lägga till en "finbok" till sitt CV. Jag vet, jag hävdade förut att sidantalet inte borgar för kvalitet, men i det här fallet sammanfaller faktiskt kvalitet och kvantitet, även om så inte alltid är fallet.

Så Malin (artikelförfattaren), för mig handlar inte mitt stöd för "finkulturen" om någon slags snobbism gentemot deckarläsarna, för mig handlar det om att läsa det som jag anser vara bra böcker och dessutom ge mitt stöd för ett öppnare läsklimat där alla smaker kan tillfredställas. För deckare säljer, oavsett om "de finkulturella" ständigt ser ned på dem, medan ett förlag som ger ut smalare litteratur behöver varenda krona för att fortsätta sin verksamhet och ge ut böckerna de brinner för.