Ett väldigt bra, och inte så pretentiöst, litteraturprogram. Debatten om politisk poesi var väldigt bra, och att Greider fick på käften av Aase berg kändes som en fin bonus på en bra diskussion. Att få se en ung Tranströmer (min poetiska husgud för övrigt) gå ut och läsa poesi för folket var också ett kul inslag.
Men det allra bästa var trots allt intervjun med Calixthe Beyalá. Hennes roman har som ni kanske vet orsakat en hetsig debatt om huruvida ordet "neger" ska användas eller inte. Hon hade ett mycket bra resonemang om att man måste återta ordet, att vara "svart" betyder ingenting, "neger" är däremot en identitet. De svarta måste enligt henne återta ordet och göra det till deras, att inte låta de vita ha kvar det som ett nedlåtande uttryck. Mycket bra. Min egen åsikt i frågan är att jag inte riktigt förstår varför alla är så upprörda över att P1 sänder romanen, och de är upprörda enbart för att ordet neger används flitigt. Jag tycker själv att om en författare medvetet väljer att använda ett ord finns det en anledning till det, och istället för att rasa mot själva ordet kan man försöka förstå varför, gå bakom ordet och kanske vidga sina vyer istället för att per automatik ringa in och klaga på själva användningen av ordet, man reflekterar ofta inte över VARFÖR, utan ser mest att det används. Hursomhelst kände jag att jag nog måste läsa Calixthe Beyalás bok.
Annars var hennes politiska utspel över lägenhetsbränderna i Paris ett mycket se- och tänkvärt inslag.
Daniel Sjölin var fantastisk som programledare. Alldeles lagom. Inte precis som man tror om honom efter att ha läst "Personliga Pronomen".
Jag kanske borde ser mer på TV? Man kan ju lära sig saker till och med. Men bara på SVT vänner, bara på SVT. Tack för att ni vågar göra något annorlunda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar