Grammatikundervisningen

Varför får grammatiken så pass litet utrymme i dagens skola? Är det bara för att det är tråkigt, eller kan det vara för att det är svårt för lärare att motivera varför man ska läsa grammatik? Eller kan det till och med vara så att lärarna tycker att det är för svårt för elever att lära sig grammatik? Jag tror att sanningen ligger och flyter någonstans mellan de ovan nämnda alternativen. Visst, det är svårt att svara på frågan "Varför ska vi lära oss det här, vi kan ju uttrycka oss ändå?" Svaret "Men ni får en större insikt i språket", brukar inte gå hem så värst bland gymnasieungdomar, däremot kan en något bättre motivering vara det att man lättare tar till sig andra språk om man kan jämföra systemen med varandra. Att lärarna skulle tycka att det var för svårt för elever att lära sig grammatik tror jag bara är en bortförklaring för att lärarna själva inte har tillräckliga kunskaper. Men att grammatik skulle vara tråkigt, det är lögn, lögn och förbannad lögn. Allt handlar som vanligt om att göra det bästa av situationen. Självklart vill ingen bara sitta och lära sig en herrans massa termer, vilket grammatikundervisningen idag ofta går ut på. Man kan istället lära sig att använda termerna. Lär eleverna satsdelsanalys, låt dem experimentera med spetsställning, vänd på objekt, splittra objektet, gör som Ekelöf och krossa bokstävlarna! Det är vad språket är till för, och lär man sig inte att krossa bokstävlarna, då kommer språket sluta utvecklas och bli något som Svenska Akademien har i sin ägo, och det är det sista vi vill. Om man inte lär sig detta kommer vi inte heller ha några unga poeter, inga nya författare.

Slutsatsen är helt enkelt att grammatik blir så tråkigt som man gör det. Visst kan det bli uppradning av språktermer, men det kan lika gärna blir en experimentverkstad, stilanalys, poesi, en hel jävla omformulering av språket. För det är först när man lärt sig reglerna som man kan bryta mot dem.