26 september 2005

There's something rotten in the state of England...

Ja, jag syftar på Chelsea.

Visst, de spelar fantastiskt effektivt och de gör allting rätt verkar det som, men någonting är ruttet. Just nu går allt deras väg, det känns som om motståndarna viker sig innan de går in på Stamford Bridge. Visst, jag som Unitedfan skriver säkert detta i ren besvikelse, men jag tror att många kan hålla med mig. Det finns ingen spänning i ligan i år. Chelsea kan komma till sina matcher med Drogba och Shaun Wright-Phillips på bänken. På bänken!!! Visst, united var kanske väl överlägsna på nittiotalet, men det här är nästan löjligt. Oljepengarna pumpas in och lönerna är astronomiskt höga. Att spelarna sedan verkar orka hur mycket som helst och att ingen drabbas av skador, det är en annan diskussion. Men som det ser ut är hela fotbollsvärlden lamslagen av ett lag som verkar kunna göra precis vad som helst för tillfället och allt går deras väg. Arsenal får Henry skadad, United har Neville, Keane, Heinze, Saha (världens mest skadedrabbade?) och så vidare. Chelsea har Del Horno. Bara Del Horno. Hela grejen känns absurd.

Sedan kan jag tycka att det gick snett för länge sedan, redan när Man United och Arsenal började ta över fullständigt. Det är inte kul för fotbollen att ha två-tre lag som är så fullständigt överlägsna, när Champion's League-spel är reserverat för fyra lag i vardera liga. I England är det just nu Chelsea, Arsenal, ManU och Pool, Italien har Milan, Juve, Inter och en fjärdeplats som det är i alla fall lite kamp om. Münchens dominans i Tyskland ska inte tala om. Jag börjar känna att det är dags för en totalrenovering av fotbollen, ett lönetak kanske vore en bra grej? Eller ett tak på summan ett lag får köpa spelare för under transferfönstret. Detta skulle troligtvis göra det lättare för små klubbar, och pengarna skulle inte längre vara nittio procent av fotbollen. Chelsea har på två säsonger spenderat över tre miljarder på spelare. TRE MILJARDER! En gammal storklubb som Tottenham kan inte ens fantisera om de beloppen. Sir Alex brände hela kassakistan på Wayne Rooney, medan Mourinho utan att tveka köpte för mer än det dubbla i somras, och då hade köplusten ändå lagt sig lite.

Nej, man ska väl inte gräva ner sig, men samtidigt känner man att någonting är fel när Man United och Arsenal inte kan bedömas efter deras egna prestationer, utan hela tiden jämförs med Chelsea. Det måste vara extremt svårt att arbeta som spelare och manager när man inte kan koncentrera sig på sitt, utan hela tiden måste skicka en blick mot västra London. Spelaraffärer kan inte göras upp utan att kolla så att Chelsea inte är intresserade. Och jag tackar fortfarande Steven Gerrard för att han inte gick till västra London. Att någon visar lite motstånd mot alla rubel.

Inga kommentarer: