Den klassiska musiken och jag.

Varför ska jag, tjugoett år gammal, lyssna på klassisk musik? jag är ju för fan rebell, en vänsterkid med alldeles för stor halsduk, illasittande jeans och lite för många randiga tröjor. Jag ska stå och propagera för Morrissey, Håkan Hellström och Conor Oberst. Jag borde säga till alla gubbar med dirigentpinne att de har fel och att de är så jävla lurade. Men inte. Istället älskar jag varje sekund av Mozarts requiem, Brandenburgkonserterna och Våroffer. Konstmusiken kan dra åt helvete, den är bara pretentiös och gjord för att de lite finare och lite bättre människorna ska ha en plats där de kan träffas utan inblandning från pöbeln. Men det är ju så vackert...

Kanske är det dags för ett regimskifte inom konstmusiken, precis som det skulle behövas inom rocken. yngre orkestrar, yngre dirigenter som skiter i konventioner och allt vad tradition heter. Vi behöver ett brott, en revolution, något som kastar om världen. Öppna konserthusen, spela ungdomlig musik, få ungdomar att leta sig fram till Bach och Rachmaninoff. Men först och främst behöver konstmusiken gå igenom en fet jävla reparation, vi behöver plocka ned hela musikvärlden i molekyler och sätta ihop den igen på en ny grund, ta bort alla konventioner och sätta upp nya, precis som modernisterna gjorde en gång. Bach är inte gubbarnas musik, det är din musik, det är min musik, det är vår musik. Mozart tillhör inte adeln, Stravinskij är inte något överklassprivilegium. Vi måste också sluta sätta klassisk musik på piedestal, vi måste låta den vara enbart bra musik, man behöver inte förstå och analysera allt, man kan lyssna på Beethoven precis som man lyssnar på Kanye West, det är helt enkelt bara fruktansvärt bra, man behöver inte analysera för att få fram det vackra. Men, precis som med Kanye eller Morrissey eller Springsteen tål musiken analys, man kan även analysera för att få fram skönheten. Men vi måste få bort kravet på detta inom den klassiska musiken. Ett stycke ska få vara vackert bara för att det är just vackert, inte för att man kan analysera fram det vackra.

Sammanfattningsvis kan sägas att precis som med språket så dör musiken om den inte får utvecklas, och utvecklas gör den med folket. Och jag tycker mig se att konstmusiken är på väg att dö. Jag sjunger själv i kör och på våra konserter är medelåldern hög och det är samma människor på alla konserter. Spräng barriärerna, dra dit gymnasieklasser, och säg inte åt dem att lyssna på "den dansanta siciliennen med vackert utmejslad cantus firmus i tenoren", utan säg åt dem att lyssna på fantastisk musik. För är det inte det konstmusiken är?