Sammanfattning

Ska väl börja med att såga United, för de förtjänar inte bättre. En så total genomklappning som gårdagen bjöd på är inte acceptabelt för världens bästa fotbollslag. Jag är snart beredd på att hålla med folk som säger att Chelsea redan vunnit ligan...

Annars måste jag skriva klart mitt PM nu så att jag kan lämna in det imorgon. Ska börja läsa litterär stilistik på tisdag, ska bli mycket intressant. Men först uppsatsen. Ska hitta material också, men jag är nog relativt säker på vad som skall analyseras. Fotbollsbloggars genre blir det nog. En jämförelse mellan dagbok och nyhetsartikel och bloggen som ett mellanting, kan det bli något måntro?

Jag vill hitta ny musik. NU! Kanske någon bra jazz. Får helt enkelt fråga Mats, han är ju lite bra på sånt. Jag har annars börja skriva ett jättepretentiöst Credo. Har gjort klart Crucifixus-satsen och börjat på "Et resurrexit". Oj va pretto det blir. Det gäller bara att hitta någon som vill sjunga det också...

Ännu ett värdelöst inlägg är till ända.

Ta hand om er

/Petter

Halleluja!

Jag ska på Robyn på konserthuset! Hur kunde Anna veta att det var den ultimata födelsedagspresenten? Dessutom har jag numera två nya säsonger Simpsons att kolla på.

Annars kan jag tjata ännu mer om The Killers, men det behövs nog inte.

Annars ser dagens låtar ut som följer:

1. Robyn - Eclipse
   Ojojoj
2. Duruflé - Ubi Caritas
   Tiden står still
3. Mendelsohn - Hear my Prayer
   Men bara om Linnéa är solist
4. Otto Olssons rekviem
   Jag skulle kunna dö lycklig idag om jag själv hade skrivit "Lux aeterna luceat eis domine"-delen i sista satsen. Eller någon av alla delarna i första satsen. Kom på konsert den femte! Vi är rätt bra tror jag.
5. Mozarts c-mollmässa

Ni tror säkert att jag är en romantiker, men så är definitivt inte fallet. Imorgon blir det tung barock igen, var så säkra!

Idag

Jag fyller år idag, det är nog på sin plats med en liten sång.

Jag skulle vilja komponera lite, men idéerna har sinat tror jag. Allt jag tänker på blir så fruktansvärt pretto, och då slänger jag bort idéerna, vilket kanske inte är bra alla gånger eftersom vissa grejer är ganska bra till och med...

Annars bör ni veta att Chelsea är ute ur ligacupen (på straffar mot Charlton), och United drog ifrån Barnet (som fick målvakten utvisad efter två minuter) med fyra-ett. Rossi gjorde visst ett snyggt mål också.

Musik

Jag har fått tag på en underbar inspelning av Duruflés samlade körverk. Sjunger gör St. Jacobs kammarkör. "Ubi Caritas" är verkligen så vacker att tiden står still. Annars finns Missa Cum Jubilo med på skivan också, det är rätt kul att höra den, eftersom vi gjorde den för några år sedan i Nikolai. Ett mycket vackert och mycket underligt stycke musik. Annars borde jag plugga mer än jag gör just nu. Jaja, jag kommer säkert igång imorgon. Tänkte jobba förmiddag och sedan åka till bilioteket, skulle ha gjort det idag, men det regnar så förbannat. Sitter här och lyssnar på Mozarts C-mollmässa istället, det är bra mycket trevligare än att cykla faktiskt.

Jag är lite nyfiken på musiken Mats tänkte komponera. Det skulle vara kul att höra, och allra roligast att sjunga.

Madonnas nya!

Ni måste kolla upp den, lova mig det!

Jag trodde aldrig att jag skulle gilla det här, men tiderna förändras som tur är. Det här är disco at it's finest, och Abba-samplingen känns klockren.

Låten heter för övrigt Hung up, det finns en ganska trevlig remix också om ni vill ha.

Tio helt enkelt sjukt bra låtar

Sitter på universitetet och försöker plugga, snön smälter utanför och jag kommer ingenvart. Här kommer i alla fall de tio hetaste låtarna i mitt universum just nu:

1. The Killers Mr. Brightside (the thin white duke remix)
   Kommentar överflödig, den här låten räddar ditt liv.
2. Le Sport - Eurosport music baby
   Varför var jag inte på Klubb smart i lördags?
3. Jens Lekman - The opposite of Hallelujah
   Halleluleluja!
4. Popmihajlov - Kiss me now
   Fick för mig att lyssna på det här igen, och herremingud vilken låt!
5. Bettye Swann - A change is gonna come
   soul är alltid aktuellt.
6. Khonnor - Crapstone
   Ångestladdat och vackert
7. Björk - Joga
   Värmer i höstmörkret
8. Ed Harcourt - From every sphere
   Pretentiöst? javisst! Underbart? Javisst!
9. Håkan Hellström - Brännö Serenad
   När Moneybrother sjöngs den i tv i lördags förstod jag varför den här låten är så fruktansvärt bra.
10. The Polyphonic Spree - Two thousand places
    Polyphonic spree är världens näst bästa sekt efter OPQ

En liten summering av helgen

• Manchester United 1-1 Tottenham Hotspurs
  Ett ganska rättvist resultat tyvärr. Rooney var återigen helt jävla makalöst bra, och Alan Smith skötte sig fint på mittfältet. Som tur var släppte vi inte in ett skitmål den här gången, Jenas frispark var så välplacerad att man påmindes om en viss Beckham och hans magiska högerfot.
  
  Som tur var tappade Chelsea poäng! Mot Everton! Det trodde jag aldrig, även om jag alltid gillat Moyes.
  
• Bachkonsert
  Vi sjöng nog ganska fint, och Ulf spelade bra. Musiken var bra och inte så långtråkig som det har varit tidigare konserter.
  
• Ska börja skriva mitt uppsats-pm nu!
  Bloggen som genre, vad sägs om det? Jag har tänkt att arbeta fram en modell för att analysera bloggtext, vad som krävs för att texten ska bli "bloggifierad" och vad man egentligen skriver i en blogg.
  

Spurs imorgon!

Knivig match, helt klart. Många skador, men vi borde klara det här. Startelvan ser troligtvis ut som följer:

Van der sar

-

Bardsley, Ferdinand, Silvestre, o'Shea

-

Ronaldo, Smith, Scholes, Park

-

van Nistelrooy, Rooney

Bardsley har varit väldigt bra de matcher han har fått spela så han är given. Alan Smith tycker jag är årets överraskning då han har varit otroligt bra i rollen som defensiv mittfältare. Man skulle kunna byta ut Scholes mot Fletcher, men mot Spurs tror jag att Scholes är det givna valet då han dels har mer erfarenhet och dels är mycket starkare i kroppen är Fletcher. Några frågor i anfallet? Nej, jag trodde väl inte det!

En tanke slog mig här om dagen när jag och min kompis Anders diskuterade fotboll och laguppställningar. I förra årets FA-cupfinal spelade United någon slags 4-2-3-1 som såg ut enligt följande:

Carroll

-

Neville, Silvestre, Ferdinand, Heinze (eller var det o'Shea?)

-

Keane, Fletcher

-

Rooney, Scholes, Ronaldo

-

van Nistelrooy

Okej, hela laget presterade max i den här matchen, men Rooney och Ronaldo var helt enkelt tre nivåer över alla andra, Ronaldo dominerade vänsterkanten fullständigt och Rooney på någon slags högermittfältsplats var livsfarlig när han dök in mitt i planen och anföll. Kanske vore det något för Sir Alex att testa, Rooney på högermittfältet, Ronaldo på vänster och Park som släpande forward? Att Park kan springa sönder försvar vet vi, och jag tror att han skulle göra sig väldigt bra på centrala mittfältet i en mycket offensiv roll. Jag hatar egentligen mittfältsdiamanter, men en som bestod av Smith på defensiv, Rooney på högern, Ronaldo på vänster och Park på offenisiven vore rätt trevlig. I anfallet? van Nistelrooy och Rossi. När Saha blir skadefri får han bevisa vad han kan, men just nu är Rossi mitt grundtips.

Annars kan man alltid diskutera Ronaldo just nu. Är anklagelserna sanna, då försvinner all min beundran för honom. Han är en av de mest underhållande fotbollsspelarna idag, men skulle han fällas, då finns han inte längre på min topplista.

Monotoni

Kolla in monotoni, det är ett krav. Det blir inte hetare just nu! Billy Rimgard for President!

Annars funderar jag på att gå på Shaktars släppfest imorgon, jag menar, Le Sport är ju helt fantastiska och Jens spelar skivor. Jens spelar skivor! Man skulle kunna säga att Jens spelar den bästa musiken. Det har han alltid gjort, och kommer troligtvis alltid att göra, om han inte blir statsminister som jag och Gerda förutspådde att han skulle bli när vi gick på gymnasiet.

Vad vore min musiksmak utan den här mannen?

Troligtvis kvar någonstans i Metallicaträsket.

The Killers kommer rädda ditt liv

The Killers
Mr. Brightside
(The Thin White Duke remix)
Island records
låt






Jo, det är faktiskt helt sant. De har hur som helst gjort en låt som kommer att ta dig igenom höstens alla depressioner, regnväder och teverepriser. Sedan har The Thin White Duke fixat allt så bra att du till och med känner dig lite bättre till mods efteråt, när den sista Simpsonreprisen slutar, regnet fortsätter och du faktiskt inte är så ledsen längre. Du kommer helt enkelt att glatt hälsa på Mr. Brightside och be honom ge TTWD en stor kram.

(Här skulle jag kunna börja tjata om hur fruktansvärt coolt det vore att sampla Beethoven i den här låten, men det är faktiskt helt oväsentligt. Låten är liksom helt underbar ändå, trots att melodin i mellanspelet med lätthet skulle kunna bytas ut mot temat från nionde symfonin.)

Nu kommer indieteoretiserandet: En låt handlar inte så mycket om vem du är som vem du vill vara. Man lyssnar inte på Le Sport eftersom man står där på dansgolvet och dansar med den där söta tjejen som man bara kunde drömma om förut, man gör det för att man vill vara där. Rockjournalisterna höjde inte the Strokes till skyarna för att de (journalisterna) kände igen sig i the Strokes, de höjde the Strokes till skyarna eftersom de ville vara som dem. Robyn kanske inte är så kaxig som hon utger sig för att vara på nya skivan, men känslan av att man skulle kunna vara sådär häftig och ge alla skivbolagsgubbar en rejäl snyting gör att skivan blir precis lika bra varje gång. All musik handlar någonstans om detta, en önskan om att vara någon annan någon annan stans.
Nu frågar ni er säkert vad detta har med The Killers att göra? Jo, det här bandet har (ur en medelsvensk synvinkel) rätt taskig attityd, eller så vet de bara att de är bäst, de är ju från Las Vegas, liksom. Det är skit samma, för jag älskar det, just på grund av det jag skrev tidigare. Som svensk är det jävligt tabubelagt med attityd, så då får vi helt enkelt inta vår dos någon annan stans. Jag äter The Killers till frukost, lunch och middag för att få min dagliga dos attityd. Hur du komponerar din tallrik bryr jag mig egentligen inte om, men The Killers är ett hett tips, om inte annat som en god och fet sås som kompletterar din måltid. Kanske blir det deras attityd som räddar ditt liv i höst? Skyll bara inte på mig om allt går åt helvete för att du missade den här låten.

Ja just det, låten var det! Mr. Brightside är hur som helst helt fantastisk, och i händerna på TTWD blir den faktiskt ännu bättre. Det är lite som omslaget på Pink Floyds ”Wish you were here”, ett handslag mellan en kille i kostym och en annan som brinner. Där Mr. Brightside brinner upp håller The Thin White Duke tillbaka känslorna lite grann, håller uppe en långsam glöd. Lite som terapi för Mr. Brightside talar de igenom problemen och fixar allt till det bästa, så att Mr. Brightside kan gå ut i höstregnet med ett leende och faktiskt längta hem till den femtielfte reprisen av ”Who shot mr. Burns”.

Nämenvafan Petter, det är låten du ska skriva om!

Syntstråk har aldrig varit såhär vackert, ploppiga små ljudmattor har aldrig känts så äkta, och minimalism har aldrig känts så bra. Jag vet, egentligen borde jag tänka som Joakim och säga något i stil med att ”alla slänger upp näven i luften och skriker ’funky!’”, en precis lika bra beskrivning av låten (det är inte mycket funk över låten, men ändå). Det funkar tyvärr inte, jag är inte Joakim. Jag tänker inte ens göra ett försök.
Att göra elektronisk musik som känns är något de flesta inte klarar av, det mesta drunknar i ljudmattor och kärnan, låten, som är det vi alla vill höra, försvinner i ett hav av pretentioner. Som tur är har vi TTWD. Han finns där och städar, dammar av musiken och skakar av ljudmattorna. Sedan drar han på sig blåbyxorna och skalar av högtalarkabeln tills bara koppartråden är kvar, sticker den rakt in i blodomloppet och gör en förbannat snygg skarvning (förlåt den dåliga liknelsen, men pappa är elektriker och jag jobbar på elverket här i Örebro). Där andra hade gett dig en elchock gör TTWD så att strömmen flyter ut i blodet och värmer upp dig, och hösten känns inte längre lika eländig. Och kanske kan också du uppskatta ”Who shot Mr. Burns” en gång till.

Herrejävlar!

Min laptop har kommit, det var till och med roligare än jag trodde! Jag kan dessutom surfa trådlöst, inte för att jag fattar hur det funkar, eftersom vi inte har någon typ av trådlös anslutning hemma. Vi får se hur det går, kanske är det grannen som betalar?

P3 Pop

Det är bra att det finns ett radioprogram som P3 pop för oss som förgäves försöker hänga med i svängen men inte orkar kolla alla nya grejer själva. Igår fick jag till exempel höra Comet Gains senaste (den var skitbra, även om jag inte gillat CG tidigare), en Mr. Suitcase-grej och en kul intervju med Broadcast. Hanna Fahl for President!

Dessutom måste jag säga att Killers' Mr Brightside, remixad av Jacques Lu Cont är en sjukt bra låt!

Summering av helgen

Helgen förflöt med arbete på konferensen "svenskans beskrivning" på Örebro Universitet. En ganska trevlig helg med en del arbete men också mycket trevligheter. Jag har fått se "kändisar" i språksammanhang, vi snackar Olle Josephsson (ordförande i Svenska Språknämnden), Lars-Gunnar Andersson (Känd från "språket" i P1), Per Linell (tung Linköpingsprofessor) med flera. Hur som helst var konferensen mycket trevlig och middagen på kvällen var utsökt! Jag lyckades gå på tre föredrag, ett om psalmtexter (hölls av Catharina Höög), ett om förortssvenska i litteraturkritiken (hölls av Roger Källström) och ett om benämningen på små flickors könsorgan (hölls av Karin Milles).

Alla tre var mycket intressanta, men psalmföredraget var det som jag gillade bäst. Föreläsarens tes var den att när en dikt "psalmifieras" går den igenom ett slags program som tar bort mycket av den personliga rösten hos författaren. Inte sällan byts subjekten från singular till plural och ofta tar man bort bildspråk som kan anses svårt och främmande. Som ett exempel tog hon upp Lina Sandells "Bred dina vida vingar", ett mycket bra exempel på hur man förändrar texter i flera steg, först från originaltexten till EFS-psalmboken och sedan från EFS-psalmboken till den "officiella psalmboken". Som ett exempel kan nämnas textraden "Bliv du mitt allt i alla" (referens till första korintierbrevet) som ändras till "bliv du min ro, min starkhet" (en mer allmän bild). Även slutraden i första versen "få leva blott av nåd" (en typisk EFS-referens) ändras till "få leva i din nåd" för att passa statskyrkan och dess syn på tro. Varför man gör detta är svårt att förstå, men det har troligtvis att göra med kyrkans huvuduppgift och kollektivistiska tanke, och psalmbokens (och psalmsångens) överordnade syfte att föra samman människor i tro. Hon hade också en intressant tanke om texterna i psalmboken, då hon inte såg dem som avskilda texter, utan psalmboken är snarare en enda text, eftersom allt som kommer in i den görs om för att smärtfritt kunna fogas in i den redan existerande textmassan.

Det var hur som helst mycket trevligt att se sina lärare och de andra språkvetarna på ett mer avslappnat sätt än på föreläsningar och genom tunga vetenskapliga texter. Anna-Malin Karlsson var där, men jag vågade inte riktigt konfrontera henne och ifrågasätta hennes avhandling. Den är inte genomrutten, absolut inte, men det finns mycket man kan förbättra.

Nu ska jag börja skriva min uppsats. Temat är bloggar, så akta er!

Sunderland 1-3 Manchester United

Ännu en seger för mitt kära United. Tyvärr gav Chelsea Bolton ett rejält kokt stryk, trots att Bolton var i ledning i halvtid. Men Arsenal förlorade mot West Brom, så två bra resultat får man väl vara nöjd med?

Har inte sett matchen, läste dock att United var relativt dåliga under första halvlek, men det viktiga är att vinna, och United hade turen med sig idag, vilket jag är tacksam för. Och så kan man ju fråga sig om Wayne Rooney verkligen måste vara så fruktansvärt bra precis hela tiden? Så länge som han inte tappar humöret är han den absolut bästa fotbollspelaren i Premier League just nu. Killen är nitton år och dominerar i Manchester United, vilket inte är så dåligt. Förhoppningsvis kan vi få behålla honom i United länge till, han verkar ju trivas, så varför inte?

Jaså, det gick fort.

Jaha, då har man beställt en bärbar dator. Hoppas att det blir ett bra köp. Jag tror nog det.

Musikjournalen P3

Musikjournalen P3

Det är i alla fall rätt lag han köper in sig i. Finns inget mer "bling" än Arsenal. Mycket mode, lite fotboll just nu. Och Henry är ju på väg bort, så då lär det bli ännu mindre av den varan.

Summering av popsensommaren

Kanske är det lite tidigt att summera, men här kommer listan på den senaste tidens största pophändelser:

1. Shaktar.nu
   En riktigt bra popsida. Äntligen! "Blubbdelen" är skojig också. Releaseparty tjugoandra. Vi
   ses förhoppningsvis där!
   
2. Sibiria
   Kanske är jag lite sen, men "Ljusdal" är en fantastisk låt
3. Robyn
   Årets pophändelse?
4. Min återupptäckt av Popsicle
   De känns jävligt -95, men -95 var ett bra år för popmusik.
5. Le Sport
   Det är eurodisco. Japp. Men det är också helt, helt, helt underbart.
6. Kanye West
   Hiphop blir inte bättre

Grejer jag borde kolla upp

1. Tiga
2. Siik
3. TIAC

Saker jag tänker hålla mig ifrån:

1. Franz Ferdinand
2. Cat5
3. Tomas Andersson Wij
4. knark

Aftonbladet: ZLATAN UT – JONSON IN

Aftonbladet: ZLATAN UT – JONSON IN

Jaha. Jag hade hellre sett Allbäck, men det funkar säkert med Jonson också. Han springer ju som en tokig, och kanske är det vad vi behöver just idag? Men som sagt, det är Aftonbladet som "avslöjar", så man vet aldrig. Annars verkar det bli Alex på vänsterkanten, Ljungberg på högern och Svensson i offensiv roll. MYCKET spring med andra ord, och det är nog precis vad vi behöver. Chippen är inte lika direkt som Alex, och att Ljungberg kan sprigna, det vet vi redan. Att Svensson storspelar i Elfsborg just nu gör inte saken sämre. Jag vill tro på seger!

Van Nistelrooy har sparkat på en liggande lagkamrat. "Jag har lite problem med självbehärskningen" sade han visst. Jo tack, vi vet. Men jag skulle inte lämna honom ute ur startelvan vad som än händer, med tanke på formen just nu...

VM-kval imorgon

Skadeläget ser inte så bra ut. Förhoppningsvis kan Zlatan spela, och Ljungberg hoppas vi ännu mer på. Men jag tror någonstans på en seger. Landslaget rycker upp sig ordentligt och gör en klassisk svensk arbetsinsats. 2-1 till Sverige. Henke och Anders Svensson gör målen.

Den här startelvan är min bästa:

Isaksson
-
Östlund, Mellberg, Lucic, Edman
-
Linderoth
-
Ljungberg, Svensson, Alexandersson
-
Zlatan, Larsson

Om Zlatan inte spelar kliver Allbäck in, istället för Ljungberg? tala inte om det. Det finns tyvärr ingen naturlig ersättare. Mellberg är tyvärr också oersättlig. Vi får hoppas in i det sista.

Annars tänkte jag säga att England tar sig till VM. De vinner på Old Trafford imorgon och på onsdag. England och framförallt Beckham älskar OT. En frispark rakt i krysset vore trevligt. 3-0 till England efter en kämpainsats av Gerrard, Lampard och beckham.

Annars är Sibiria förbannat bra. "Ljusdal" är en liten poptavla!

Få saker är större...

United's flag is deepest red,
It shrouded all our Munich dead,
Before their limbs grew stiff and cold,
Their heart's blood dyed it's ev'ry fold.

Then raise United's banner high,
Beneath it's shade we'll live and die,
So keep the faith and never fear,
We'll keep the Red Flag flying here.

We'll never die, we'll never die,
We'll never die, we'll never die,
We'll keep the Red flag flying high,
'Cos Man United will never die

Min berömda frisyr!

Hittade en, om inte bra, i alla fall bättre bild på min frilla. Dock skulle jag gärna vilja veta om någon har en bild som verkligen fångade denna skapelse. Det vore kul att få se hur man egentligen såg ut på den tiden! Min hockeyfrilla var i en klass för sig, definitivt!

OPQ

Just nu låter OPQ fantastiskt bra. Var ska detta sluta? Vi sjunger dessutom ett mycket bra program för tillfället. "Ubi Caritas" av Duruflé kan vara det vackraste jag hört. Att vi dessutom blir inbjudna till Slottskyrkan och Storkyrkan i Stockholm bevisar att kören har utvecklats helt otroligt den senaste tiden. När jag började sjöng vi mest enkla gospeldängor och en och annan sommarpsalm, nu är det Bachkoraler, Mendelsohn och Duruflé på löpande band, vilket jag aldrig trodde för bara några år sen. Men det är väl bara att tacka och bocka för att det har sökt sig bra folk till kören och att Ulf verkligen vill göra något med oss. Får se vart resan går i sommar, förhoppningsvis Irland, men ingenting är säkert.

Jag skulle gärna sjunga något av Arvo Pärt med OPQ. Kanske "I am the true vine"? Den är i alla fall sjukligt vacker. Det skulle dessutom gå ganska bra ihop med Duruflé-grejerna.

För övrigt, något helt oväsentligt: En stilstudie av mina frisyrer på de senaste opq-resorna:

Jag längst till höger, med lång och konstig frisyr med sanslöst lång hockeyfrilla. Längderna var lite olika och luggen toksned. Min konstigaste frilla någonsin, men jag gillade den, tyvärr gör bilden inte riktigt rättvisa åt frisyren, men jag hittade ingen bättre.
(Det här är för övrigt vårt pojkband.
Vi hade en konsert och tog över Tyskland)

Jag och Helena Björk tar en öl på en uteservering i Paderborn. Tyskarna kan göra öl i alla fall. Håret är lite kortare, men fortfarande lite långt och ungdomligt, dessutom lite småpoppigt. Jag lät för övrigt denna frisyr växa lång som satan, men nu är den avklippt och jag saknar det där med långt hår ibland.

dagens: kort och lätthanterligt, med lite crazy slingor och en allvarligt trendig tuppkam, men inte så värst crazy.
Kort sagt, jag går mot att bli tråkigare och tråkigare. Det enda som består är skägget.

Det här kan vara mitt mest värdelösa inlägg någonsin, men har man idétorka så har man.

Fulham 2-3 Manchester United

Det finns folk som säger att engelsk fotboll är tråkig. De borde ha sett den här matchen. Görs det fem mål är fotbollen garanterat inte tråkig. Vi vann till slut, men det var långt ifrån säkert. Sir Alex måste göra något åt försvaret, det går inte att släppa igenom frisparkar vareviga dag...

Hur som helst, tre poäng var målet, och det uppnådde vi! Hoppas bara inte att Kieran är skadad nu, men det verkade inte så allvarligt.

Popsicle

Just nu är Popsicle störst. Helt enkelt. Det är kanske inte de snyggaste arrangemangen, den häftigaste harmoniken eller de tajtaste musikerna. Men. Det. Skiter. Jag. I.

Popsicle handlar inte om det. Popsicle handlar om vackra poplåtar, treminuters poptavlor målade med vackra pastellfärger. texterna kanske inte förklarar världsproblemen, men vem bryr sig när musiken är såhär bra. Andreas Mattson sjunger dessutom som en gud. Imorgon finns kanske inte Popsicle i mitt liv, men idag är de precis allt. Precis allt. Och riktigt bra pop är precis det. Det bestående värdet finns i det direkta, en bra låt slår sig rakt in i kroppen, melodin pumpas ut i blodet och smeker varje kvadratcentimeter hud. Pop ska inte ta tid att ta sig in i, första lyssningen ska vara nog. Om en låt får dig att dansa, dansa, dansa och glömma morgondagen, då är den förbannat bra helt enkelt. Det handlar inte om teorier eller kunnande. Popsicle är bra oavsett om Andreas Mattson har läst på Musikhögskolan eller inte. Att skriva en vacker låt är inget man lär sig på ett universitet. Bra pop görs helt enkelt inte i limousiner. Se bara på Wannadies som gjorde helt jävla fantastisk musik fram till dess att de blev stora och åkte till London för att spela in. Det sket sig. Big time.

Varför var jag inte på Cirkus i vintras?

Popsicles fem absoluta höjdpunkter:

1. Sunkissed
   "Are we old enough to care?"
2. Not Forever
   Jag gick på mellanstadiet och det här kändes bara rätt.
3. Dusty Roads
   Kommentarer överflödiga
4. Mayfly
   "I hate you more tomorrow than I loved you yesterday"
5. Hela Abstinence-plattan
   Popsicles bästa stund, utan tvekan