OPQ

Just nu låter OPQ fantastiskt bra. Var ska detta sluta? Vi sjunger dessutom ett mycket bra program för tillfället. "Ubi Caritas" av Duruflé kan vara det vackraste jag hört. Att vi dessutom blir inbjudna till Slottskyrkan och Storkyrkan i Stockholm bevisar att kören har utvecklats helt otroligt den senaste tiden. När jag började sjöng vi mest enkla gospeldängor och en och annan sommarpsalm, nu är det Bachkoraler, Mendelsohn och Duruflé på löpande band, vilket jag aldrig trodde för bara några år sen. Men det är väl bara att tacka och bocka för att det har sökt sig bra folk till kören och att Ulf verkligen vill göra något med oss. Får se vart resan går i sommar, förhoppningsvis Irland, men ingenting är säkert.

Jag skulle gärna sjunga något av Arvo Pärt med OPQ. Kanske "I am the true vine"? Den är i alla fall sjukligt vacker. Det skulle dessutom gå ganska bra ihop med Duruflé-grejerna.

För övrigt, något helt oväsentligt: En stilstudie av mina frisyrer på de senaste opq-resorna:

Jag längst till höger, med lång och konstig frisyr med sanslöst lång hockeyfrilla. Längderna var lite olika och luggen toksned. Min konstigaste frilla någonsin, men jag gillade den, tyvärr gör bilden inte riktigt rättvisa åt frisyren, men jag hittade ingen bättre.
(Det här är för övrigt vårt pojkband.
Vi hade en konsert och tog över Tyskland)

Jag och Helena Björk tar en öl på en uteservering i Paderborn. Tyskarna kan göra öl i alla fall. Håret är lite kortare, men fortfarande lite långt och ungdomligt, dessutom lite småpoppigt. Jag lät för övrigt denna frisyr växa lång som satan, men nu är den avklippt och jag saknar det där med långt hår ibland.

dagens: kort och lätthanterligt, med lite crazy slingor och en allvarligt trendig tuppkam, men inte så värst crazy.
Kort sagt, jag går mot att bli tråkigare och tråkigare. Det enda som består är skägget.

Det här kan vara mitt mest värdelösa inlägg någonsin, men har man idétorka så har man.