Inlägg
Just nu är Popsicle störst. Helt enkelt. Det är kanske inte de snyggaste arrangemangen, den häftigaste harmoniken eller de tajtaste musikerna. Men. Det. Skiter. Jag. I.Popsicle handlar inte om det. Popsicle handlar om vackra poplåtar, treminuters poptavlor målade med vackra pastellfärger. texterna kanske inte förklarar världsproblemen, men vem bryr sig när musiken är såhär bra. Andreas Mattson sjunger dessutom som en gud. Imorgon finns kanske inte Popsicle i mitt liv, men idag är de precis allt. Precis allt. Och riktigt bra pop är precis det. Det bestående värdet finns i det direkta, en bra låt slår sig rakt in i kroppen, melodin pumpas ut i blodet och smeker varje kvadratcentimeter hud. Pop ska inte ta tid att ta sig in i, första lyssningen ska vara nog. Om en låt får dig att dansa, dansa, dansa och glömma morgondagen, då är den förbannat bra helt enkelt. Det handlar inte om teorier eller kunnande. Popsicle är bra oavsett om Andreas Mattson har läst på Musikhögskolan eller inte. Att skriva en vacker låt är inget man lär sig på ett universitet. Bra pop görs helt enkelt inte i limousiner. Se bara på Wannadies som gjorde helt jävla fantastisk musik fram till dess att de blev stora och åkte till London för att spela in. Det sket sig. Big time.
Varför var jag inte på Cirkus i vintras?
Popsicles fem absoluta höjdpunkter:
- Sunkissed
"Are we old enough to care?" - Not Forever
Jag gick på mellanstadiet och det här kändes bara rätt. - Dusty Roads
Kommentarer överflödiga - Mayfly
"I hate you more tomorrow than I loved you yesterday" - Hela Abstinence-plattan
Popsicles bästa stund, utan tvekan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar