Det är advent

Sancta Maria,
mater Dei,
ora pro nobis peccatoribus,
nunc, et in hora mortis nostræ,
Amen

Det är första advent, det är juloratorium, julskyltning och allt det där. Mitt i alltihopa har vi en gravid fjortonårig tjej och hennes man som är på väg att skattskrivas i Betlehem. Sänd dem en tanke, de kan behöva det på vägen. Och lyssna på radiohögmässan klockan elva i P1. Yours truly är med i tenorstämman. Det blir en bra jul i år.

Till alla kristdemokrater (och resten av den däringa alliansen)

Jakobsbrevet 2:1-8

Rika och fattiga
Mina bröder, gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus.
Tänk om det i er synagoga kommer in en man med guldringar på fingrarna och vita kläder och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder.
Om ni då bara har ögon för den finklädde och säger till honom: ”Här är en bra plats för dig”, men till den fattige: ”Ställ dig där borta”, eller ”Sätt dig på golvet vid mina fötter” —
gör ni då inte åtskillnad och fäller orätta domar?
Hör på, mina kära bröder: har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem som älskar honom?
Ändå visar ni förakt för den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och släpar er till domstolarna?
Är det inte de som smädar det härliga namn som har uttalats över er?
Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skriften lyder: Du skall älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt.

Visst, bibeln är kanske inte alltid aktuell, men just det här citatet säger väl en hel del om hur man kan leva. Jag skulle dessutom vilja säga att det här citatet nog lämpar sig lika väl för alla, oavsett religion. Det handlar helt enkelt om människors lika värde och rätt. Att människor som de facto kallar sig kristna demokrater (de tror alltså på budskapet i den där boken jag citerar) kan sitta och bestämma som de gör utan att skämmas, det säger en del om vårt samhälle. Och vår uttolkning av religionen. Mer om det någon annan gång.

Trevlig helg förresten. Och bara så ni vet, jag har kanal nio. Vill ni kolla på fotboll ikväll kan ni väl slå en pling?

Jag kan inte hjälpa det

Det här klippet är fortfarande roligast i år.

Det snackas mycket om att Örebro skulle vara en skitstad, att ingenting händer här som inte händer någon annanstans. Men allvarligt, hur ofta har ni apor i DJ-båset i någon annan stad? Och har ni haft EBK? Nej just det. Det är bara att tacka för att vi har Jonas Källgren och Joakim Johansson här. Jag älskar er. Och Swedish Boy: Apmasken var det snyggaste på länge!

Jag vet, den är inte ny på något sätt, och ganska (för att inte säga väldigt) uttjatad, men det är den bästa Nu-Jävlar-Låten som finns.

Nu Jävlar

Jag skiter i alla pretentioner, att alltid jaga nytt. Det här är den finaste sång jag vet, hur indiepretto Conor Oberst än är kan ingen ta ifrån honom den här:

Visa oss ikväll. Snälla

Det är alltid kul att få veta hur man är

You scored as Modern Liberal, You are a Modern Liberal. Science and historical study have shown so much of the Bible to be unreliable and that conservative faith has made Jesus out to be a much bigger deal than he actually was. Discipleship involves continuing to preach and practice Jesus' measure of love and acceptance, and dogma is not important in today's world. You are influenced by thinkers like Bultmann and Bishop Spong.

Modern Liberal		71%
Emergent/Postmodern		68%
Roman Catholic		61%
Evangelical Holiness/Wesleyan		54%
Neo orthodox		50%
Classical Liberal		43%
Charismatic/Pentecostal		29%
Reformed Evangelical		14%
Fundamentalist		0%

What's your theological worldview?
created with QuizFarm.com

Okej ÖSK, ni är så jävla, jävla dåliga. Så jävla, jävla, jävla dåliga. Visst, domsluten gick emot, men ändå, ni måste ju kunna stå upp på Grimsta. GRIMSTA! Det är inte precis Milan som står för motståndet, även om dräkterna är rödsvarta. Komigennurå!

Ni är så jävla, jävla dåliga. Men nu är det dags att vända trenden. Vinst mot AIK på söndag, okej? Jag tror fortfarande på er. Jag vill verkligen tro på er.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här just nu. Det kommer säkert sporadiska uppdateringar i fortsättningen, men just nu är det rätt tyst. Ja ja, nu ska jag väl göra nåt vettigt istället.

Och förresten, har ni lust så kan ni hålla era tummar för mig på fredag klockan tio. Det vore snällt.

Men alltså, du var verkligen Uniteds framtid, varför stannade du inte? Sälj Saha istället!

För en knapp vecka sedan

Det var mitt livs kväll. Typ. 

Ser ni exakt hur svettigt det var? Värmebölja är ett understatement. Men herregud vilken kväll!

Tack Ronja för bilderna!

Tror dock att den här bilden sammanfattar kvällen alldeles galant och allra bäst:

Ni kanske inte förstår

Sex-sju sekundmeter

kryss

Sex knop i snitt.

Som Escaping Your Ambitions fast på riktigt

Imorgon

Är det lördag som du vet! Men glöm nu inte att gå till Satin! Jag och min syssling (förhoppningsvis, hon måste bli frisk bara) tänkte ta dansgolvet till en ny nivå där. Äsch, jag kan inte skriva så mycket mer, kom dit så gör vi någonting bra av det hela. Du kommer älska det!

Vad jag behöver nu

Inga nya prylar

Inga nya ligaguld

Inga nya skor

Inga nya forskningsupptäckter

Inga nya popsinglar

Inga nya poeter

Inga nya länder att upptäcka

Ingenting.

Förutom Wolfgang Amadeus Mozart.

Visst, det finns en del annat jag skulle önska, men just nu, just idag är en gossopran just precis lagom.

Autenticitet

Jag har lyssnat litegrann på P3s PopNonStop under sommaren. De har varje dag (?) ett inslag vid namn "Musikpolisen" där man som lyssnare får avgöra om en låt är "snodd" eller inte. Jag förstår inte grejen? Bygger inte all musik på annan musik? Skulle Håkan Hellström vara någonting om det inte vore för The Smiths? Skulle The Smiths vara någonting om inte New York Dolls funnits? Man kan gå långt tillbaka. Alla bygger på varandra, det finns egentligen ingenting som är absolut originellt. Att hela tiden leta efter influenser i musiken och säga att "så där får du inte göra, någon annan har gjort det före dig" är egentligen kontraproduktivt, eftersom det idag finns så mycket musik att man egentligen inte kan göra någonting helt nytt. Dessutom gör det att band som Daft Punk och The Avalanches helt måste lägga ner eftersom deras musik helt bygger på samplingar av andra låtar. Man kan applicera samma sak på litteraturen. Dan Brown hade aldrig fått skriva sin Da Vinci-kod om det inte vore för bibeln, "Wide Sargasso Sea" hade aldrig skrivit vore det inte för Jane Eyre och så vidare. Kulturen består inte av skilda enheter, vare sig det är popmusik, tavlor, orkestermusik eller böcker. Allt är beroende av varandra, ingen kan säga sig vara originell. Sedan är det självklart så att det är skillnad på att influeras av någonting och att rakt sno någonting och kalla det för ens eget. Ta Florence Valentin som exempel. Han (bandet) är inte blyga med att hylla The Clash, och låter därefter (Lyssna på "Vårby Gård" och "Bankrobber" så ska du få höra). Ta den där Schlagerlåten av Andreas Johnson som exempel nummer två. Karln går ut och gör en schlager, men allt jag hör är The Ronettes "(The best part of) Breaking Up", och han försöker få det att se ut som om låten vore helt originell. Visst, båda "stjäl" ogenerat, men Florence älskar The Clash och gör allt för att föra musiken vidare, Andreas Johnson vill bara få åka finlandsfärja och festa med Kristian Luuk. Inte så jävla kärleksfullt mot The Ronettes, eh?

Att tjata om originalitet känns så jävla slitet. Det bästa vore kanske om p3 behöll inslaget, men istället för att "döma" en artist kunde de väl bara upplysa om vilken låt den påminner om och på så sätt göra en populärkulturell gärning?

Och Just Det! Syssling Soundsystem spelar en vecka tidigare än beräknat, alltså nästa lördag, den 21:a. På Satin! Be There! Jag kommer nog spela både Florence Valentin och The Ronettes!

This just in!

Okej, den här mashen kom till av en slump. Jag satt och lekte i Ableton Live med ett Mixtape och så lade jag de här två låtarna på varandra och kom på att det lät helt fantastiskt bra. Har alltid tyckt att "Phantom" fick alldeles för lite uppmärksamhet, låten förtjänar en plats i rampljuset. Här kommer då mitt försök till att lyfta fram den i alla fall lite extra:

Justice - We Are The Refixed Phantom (Peather Mash-Up) (zShare)

Bokat!

Yesh! Jag är sjukt tidig, visst, men ändå! Är du i Örebro fredagen den 27:e juli tycker jag att du ska hoppa in på Babar (om all skit med myndigheterna löser sig, annars är vi någon annanstans) och svänga dina lurviga till en massa fina låtar. Det är nämligen Syssling SoundSystems stora återkomst på Oh!Jays! Anna har varit i Europa och DJat i Berlin (tjejer får göra sånt, inte killar), jag har spelat arslet av Babars övervåning tillsammans med Ronja och Anna (Rundberg, inte syssling-Anna eller flickväns-Anna) och dessutom gästspelat som café-DJ på Café Deed under några fina eftermiddagstimmar, men nu så flyttar ju Anna upp på Norr och vi bestämde oss för att, efter Jonas förfrågan, slå våra kloka huvuden ihop igen och ge er sommarens kanske finaste hitkavalkad. Bara bra musik utlovas under hela kvällen. Alltså, kom igen, det är inte ofta Örebro verkligen lever upp på sommaren, så let's make this helt precious. Det kan bli ungefär såhär fint:

(Alltså, jag är ungefär lika skäggig som Gaspard, och Xavier har lite kvinnliga drag, några färre än min syssling, självklart, men ändå)

Det finns så mycket att säga, men just nu så orkar jag inte. Vädret är för bra, solen för värmande och gräset alldeles för grönt för det. Läs inte det här, lyssna på lite sommarmusik, gå ut i naturen och lev litegrann istället. Här är en fin sommarlåt (som ni säkert redan har hört):

Jens Lekman - Friday Night at the Drive-in Bingo

Någon som...

Har det gamla spelet Grim Fandango? jag är så sjukt sugen på att spela det igen, men kan inte hitta det någonstans... Jag är villig att betala en rimlig summa för det...

Jag och Humanisterna.

Igår skrev jag en jättelång postning som försvann. Det kändes sådär. Idag tänkte jag inte skriva så värst långt. Jag sammanfattar några av gårdagens poänger:

Jag skrev om humanisterna igår. Vi kan sammanfatta det hela med att jag är ytterst kritisk till denna typ av sammanslutningar, precis lika kritisk som jag är mot extrema religiösa yttringar åt annat håll, oavsett om de muslimer, kristna, judar eller något annat. När viljan att diskutera inte längre finns så tappar man väldigt mycket. I mitt tycke har humanisterna satt sig i en sådan sits. De har förblindats av en mission och genom det tappat all förmåga till diskussion med de oliktänkande. De har fått för sig att deras humanism (hur de kan kalla det de tror på för humanism, det går över mitt förstånd) är det enda rätta, för alla människor, i alla kulturer. De säger underförstått att tror du på Gud har du fel, fel, fel. De säger emot 1,2 miljarder katoliker, en ansenlig mängd protestanter och ortodoxa, judar, muslimer, hinduer etc. Har de tänkt på att de själva är en minoritet, att det kanske är de som skall lyssna och tänka efter lite innan de basunerar ut sitt budskap? Har de tänkt på att de med ett budskap som säger att Gud inte finns så säger de också att alla som levde säg före 1800 hade fel. Eller tja, säg 99% i alla fall, det fanns väl de som inte trodde då också. Ibland får jag känslan av att vårt framstegssamhälle kanske borde stanna upp och tänka efter innan man avfärdar hela historien som bluff, sluta vältra oss i vår egen förträfflighet och tänka på vad vi själva gör. Det är lätt att säga att allt religiöst är av ondo, men själv åker man stadsjeep, skiter i att källsortera och köper alldeles för mycket onödiga grejer. Nu är jag inget fan av att moralisera, men vem som helst inser det galna i det här, uttrycket "att kasta sten i glashus" passar sig rätt bra här.

Christer Sturmark och hans "humanistiska korståg" bör nog tänka efter lite innan de uttalar sig stensäkert om saker och ting.

Förlåt för en ytterst osammanhängande postning, men jag var tvungen att skriva av mig. Jag gillar inte inskränkthet.

Religion, igen

Eller nja, mer arkitektur. Ville bara länka till en postning med bilder från den vackraste plats jag någonsin besökt:

Mariakapellet i Westminster Cathedral

Man får nästan lust att bli katolik när man ser sånt.

Sånt där man blir glad av att läsa

Jag vet, recensionen är mest klyschig, men jag blir ändå så otroligt glad av det här:

Ungdomskören OPQ
Under höga valv
(Naxos Sweden)

Ungdomskören OPQ:s första skiva innehåller en varierande repertoar, både vad det gäller själva musikvalet och tonsättare. Här finns både svenska och utländska kompositörer, från vår tid och bakåt. Vad sägs om klassiska pärlor som Mendelssohns vackra körverk ”Hear my prayer”, Bruckners ”Locus Iste” eller två satser ur Mozarts ”Missa Brevis” i D-dur? Då medverkar också sångsolister, samt två violiner och en cello. Vår folkkäre Hugo Alfvén finns också representerad. Lite modernare är den estländske tonsättaren Arvo Pärts ”Bogoróditse Djévo” och ”To the mothers in Brazil” av Lars Jansson. En del häftiga arr är gjorda av Gunnar Eriksson.
Skivan bjuder på i högsta grad njutbar körmusik. Både klangmässigt och tonalt är den unga kören av första klass. Dirigenten och organisten Ulf Samuelsson som är dess ledare sedan 1992 tar väl hand om alla sina körer och då är jag säker på att det finns gott hopp om att den klassiska körtraditionen kommer att bestå och att nya skivor kommer att produceras i framtiden.

Jag är så stolt, så stolt. Ni får säga vad ni vill, men jag älskar den kören.

Beställ skivan här. Du vill ha den.


När du ändå är i farten tycker jag att du ska vägarna förbi Örebro nästa fredag och besöka Babar och den ytterst fina klubben OhJays! Lo-Fi Fnk spelar live, OhJays spelar skivor med Pop The Lock på nedervåningen och jag tänkte spela på övervåningen tillsammans med Ronja Harlethun och Anna Rundberg. Det kan bli en klassiker!

Vita Nouva, einmal mehr

Okej, gör så här:

1. Ta på dig hawaii-skjortan

2. Solglasögon

3. Tänk dig en bil

4. Dröm dig bort till åttiotalet

5. Miami
6. Ocean Drive
7. Klicka på Bilden

En ny chans

Fler ord kommer inom kort, men A New Chance är verkligen precis allt, allt, allt vi behöver just nu. Jag hatar floskler som "Årets Platta!", men här är det befogat. TTA har gjort årets platta, utan tvekan. Redan i maj. Det här är så jävla bra, bara så jävla bra.

So, Give yourself a new chance, you're worth something special.

Helga Vilodagen

Just Nu: Magnificat av massa kompositörer i P2

Det sägs i den där heliga skriften att man ska helga vilodagen, så det tänkte jag göra idag. Men samtidigt finns det plats för lite religiösa funderingar från en någorlunda obestämd kille som älskar latinska religiösa texter "eftersom de har mycket skönare rytm och melodi än andra översättningar", som har en dragning mot katolska kyrkan, och dess ritualer samtidigt som han tycker att deras socialpolitiska hållning är ett hån mot alla som inte är gifta och har barn. Lutherska kyrkan då? Jovisst, en fin tanke  med att det enbart är den enskildes uppgift att "nå frälsning", men samtidigt blir de lutherska kyrkorna ofta väldigt uddlösa, de säger varken bu eller bä just för att alla ska ha sin egen bild och man får inte stöta sig med någon. Visst, fler kan omfamnas av budskapet, och det är givetvis bra skit, men samtidigt förlorar man enigheten som katolska kyrkan erbjuder, att det blir "en hjord och en herde" (Joh 10). Den amerikanska väckelserörelsen då? Inga kommentarer, herregud, det är ju masspsykos, inte religion. Jag har aldrig varit ett fan av att sträcka händerna i luften och tala i tungor, och blir nästan förbannad när diverse frireligiösa falanger fokuserar olika medlemmars personliga möten med Jesus, Gud eller Den Heliga Anden. Måste allting vara personligt på ett nästan "köttsligt" sätt, helt utan den intellektuella dimension som jag själv prisar? Det är väl ändå inte det som det handlar om? Och dessutom, om man nu har en Luthersk tro så handlar det ju om ens egen väg mot frälsning, inte att lyssna på hur Kalle mötte Jesus på Ica eller hur Josefin blev kristen efter att Den Heliga Anden kom över henne under semestern på Gotland. Inget ont om detta, alla har sina egna (icke-)upplevelser av religion, men när fokus är det egna upptäckandet av Gud undrar jag varför vi ska översköljas med andras personliga berättelser. Leder inte det snarare till att jag, som aldrig haft en "nära-Jesus-upplevelse" men ändå inte kan avsäga mig en tro, får en bild av mig själv som en sämre människa än de som vitt och brett berättar för mig hur de mötte Honom och började tro, att jag inte har en lika bra tro? Måste man ha en ytterst personlig relation till Honom för att överhuvudtaget kunna tro? Har de redan betalt sin biljett till himlen, medan jag fortfarande sparar ihop mina slantar? Är jag inte värd ett möte med Honom?

Jag tror nog inte att det spelar vidare roll egentligen, alla är trots allt lika inför Gud, oavsett sexualitet, familjesituation, om man "mött Gud" eller inte, om man ber Rosenkransen varje dag och går i söndagsmässan. Med detta inte sagt att man inte ska gå i mässan, det fyller en funktion, men att skulle vara en sämre kristen för att man inte går till kyrkan varje söndag, det känns som någonting väldigt främmande. I Sverige säger man säkert att det är någonting "katolskt", eftersom allt katolskt är jättedåligt sett med svenska ögon. Visst finns det dåliga grejer med katolska kyrkan, väldigt många till och med, men vi måste ändå vara öppna och se att de faktiskt gör många bra grejer också, bland annat tror jag att deras tro på ritualer är någonting vi kan ta till oss. Just att få verka i det tysta är någonting lutherska kyrkan saknar. Allting ska delas, ordet ska spridas. Sedan skulle det ju inte skada om katolska kyrkan lärde sig lite öppenhet av den protestantiska rörelsen...

Fredag morgon

Nej, jag har inte särskrivit i rubriken, jag lovar

Tja, vad ska man skriva egentligen? Det är fortfarande 2007, och nöjesjournalistiken är fortfarande så tråkig att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Men nog om det, Joakim för redan den kampen på sin blogg. Dock har jag en del åsikter om det journalistiska bloggandet som jag vill ta upp ändå:

Känns lite som att hela bloggfenomenet i Sverige dog ut i och med att journalisterna tog beslag på bloggosfären. Visst, jag skrev min C-uppsats på ämnet "professionella" bloggar, men tillåt mig vara kritisk för en stund. Bloggen handlar om att nya röster ska kunna höjas, att de etablerade medierna inte längre är ensamma om att ge oss verkligheten. Vi vill kunna läsa vad en "oberoende" röst har att säga i frågan, oavsett om det gäller Irak-kriget eller att Anders Svensson petas ur startelvan. Vart försvinner det perspektivet när de som skriver tidningarna också har till uppgift att ge en alternativ bild? Finns det överhuvudtaget? När Robert Laul skriver om Sveriges landslag i aftonbladet är han en representant för tidningen. När han bloggar på aftonbladet.se är han... en representant för tidningen (detta blir smärtsamt tydligt när halva bloggen går ut på att kasta skit på andra tidningar och deras nyhetsbevakning). Även om bloggarna säger sig vara neutrala så har de fortfarande ett ansvar mot ledningen. Detta är ju en självklarhet, de har blivit tillsagda att blogga av ledningen, och får betalt av densamma, självklart vill de ha någonting tillbaka av de anställda. Men då är frågan om bloggen verkligen lämpar sig för journalister anställda på en stor redaktion. Och fråga nummer två är varför de ska behöva blogga över huvud taget. De skriver redan krönikor, kolumner, kåserier, kalla det vad du vill i hela tidningen, varför ska de också ha en blogg? Handlar det om en direkthet de inte får annars? Det argumentet faller ganska snabbt eftersom deras krönikor kommer ut på tidningens hemsida direkt när de har skrivit den, de behöver inte ens vänta tills papperstidningen är ute för att se sina ord i tryck. Så varför ska de blogga? Tja, svaret är väl att medie-Sverige såg att bloggen var ett nytt och häftigt fenomen och man var tvungen att hänga med. Att deras institutionaliserande av bloggen skulle leda till att bloggen numera känns mest trött, det tror jag inte de tänkte på.

Ett annat gott exempel på ”bloggdöden” är alla dessa modebloggar som lyckas vara sponsrade av modeföretag. Hur bloggar man så? Det känns ju lite konstigt att bedriva modejournalistik när man bara kan skriva gott om ett företag/modehus, en sådan blogg blir lätt en reklampelare istället för en granskande tredje part som står för någonting annorlunda mot den traditionella journalistiken.

Så kontentan av detta är? Tja, att bloggen i Sverige inte längre känns särskilt intressant förutom som en dagbok öppen för alla. Tacka Aftonbladet för det!


Och till Robert Laul: Du verkar tro att journalistik enbart består av nyhetsjagande, och visst, du gör ett fantastiskt jobb i att avslöja Lars-Åke Lagrell och grabbarna, all heder åt dig. Men att kasta så mycket dynga över Fotbollskanalen och Offside som du gör, det är bara barnsligt. Visst jag gillar inte heller Fotbollskanalen, men den är ju ändå rätt lik Sportbladet. Offside står för en annan sida av journalistiken, där texten ska säga någonting mer än bara vad som precis händer i världen. Vi kan kalla Offsides journalistik för ”fotbollsnördig”, och din journalistik för ”bloggig” (och det är inte positivt).

En låt för måndagkvällen

Gammal som gatan (i alla fall i denna internetålder), men ack så underbar. Just nu är den soundtracket till mitt liv. Jag drömmer om motorvägar, motljus och förhoppningar. Och ständigt denna längtan.

Van She - Kelly (nej, ingen remix) (Högerklicka, spara som)

Just nu finns inga ord...

Paus

Mitt bland alla popklubbar, DJ-gig, TTA-singlar, Premier League-titlar och FA-cupfinaler är det här precis vad du behöver:

Mozarts Kröningsmässa i C-dur (KV 317), inspelning med Wiener Sängerknaben

Berka och Anna

Berka and Anna
Originally uploaded by Petterboman.

Tja, vi var i Uppsala i måndags och DJade på Norrlands under namnet OhJays XL. Det var sjukt. På många sätt. Framförallt på ett väldigt bra sätt. Det var dans från tolv till fyra på morgonen, vi var sjukt utmattade mot slutet, men det blev väldigt bra ändå. Jag gör gärna om det igen. Den här bilden säger väl en del om exakt hur fint det var (Berka och Anna är det på bilden).

Tack Jonas för att vi fick följa med
Tack Berka för fantastiska låtar
Tack Anna för fantastiska låtar och för att vi är Syssling SoundSystem
Tack dansgolvet (speciellt ni som dansade konstant från 23 till 04)
Tack Norrlands för öl (efter en del krångel)
Tack Lizette för att vi fick sova hos dig

För övrigt somnade jag på soffan i tisdags kväll, mitt under Liverpool-Chelsea. Inte för att matchen var tråkig, den var fantastisk, men jag var trött. Vaknade åtta på morgonen efter och undrade varför jag låg i soffan.

Sincerely Yours

Någon skrev att The Tough Alliance om femtio år skulle anses lika stora som Beatles. Det är en fin tanke, absolut, men frågan är om det är vad de vill bli. Jag tror inte det. The Tough Alliance har aldrig handlat om evigheten, The Tough Alliance har aldrig handlat om mass appeal. The Tough Alliance är inte, som Beatles, en angelägenhet för allmänheten. Eller, missförstå mig rätt, de är en angelägenhet för alla, men inte på det sätt som Beatles var och är. The Beatles älskades förbehållslöst av i stort sett alla, oavsett ålder. Ingen kan egentligen säga någonting elakt om Beatles, de var ju så fina och snälla pojkar.

The Tough Alliance har byggt upp en image på att vara precis tvärtom, de största slynglarna världen sett, och blir älskade av likasinnade och de creddiga tidningarna, men hatade av alla som ”inte har fattat grejen”, alltså föräldrar, mainstream-media och alla de där som jag och mina likasinnade brukar etikettera som ”folk som aldrig läst en bok”. Dock tror jag att just det hatet är vad som driver dem. Vissa kanske tycker att de ska växa upp och skaffa ett jobb, ”man kan ju inte stå på barrikaderna hela livet”, men vår generation, den tröttaste någonsin, behöver just det, några som står på barrikaderna och hävdar modernitet, något som är bara vårt. Vi behöver ett eget –68, någonting som får oss att känna i en värld där att ska strömlinjeformas. TTA är just det, vår egen revolution, our own Jihad.

Det må vara Erik och Henning som står där på scenen, men det är lika mycket du och jag som är TTA, en revolution mot allt det vi inte vill ha och vara en del av. Det är vår subvärld, avgränsad inte av det vi älskar, utan av allt det vi hatar. Det är Erik och Henning som visar vägen, de öppnar dörren för oss, de gör musik för just dig och mig och vår revolution.

Första Klassens Upplopp

Ibland undrar jag om det är ett skämt, det finns liksom inte på kartan att ett band ska kunna golva mig fullständigt med varje nytt släpp, det är så absurt att det inte kan vara verklighet. Men här står vi, april 2007, och det händer igen. Det är vår, vänner. Dags att knyta näven och slänga upp den i luften, igen. The Tough Alliance har aldrig varit bättre än såhär.


The Tough Alliance - First Class Riot

Är det det faktum att ovanligt många funktionshindrade inte bara tror på Gud utan också tycker om Lasse Stefanz som är det slutgiltiga beviset för att Gud är funktionshindrad?

Stora teologiska frågor.

Nya grejer!

Min tjej har skaffat blogg!
Hon är inte bara världens bästa tjej, hon gör snygga halsband och örhängen också!

Shop 'til you drop eller nåt!


syster-anna.blogspot.com

The rhythm of the night

The rhythm of the night
Originally uploaded by Petterboman.

Alltså, den där gårdagskvällen var verkligen, verkligen helt makalös. Jag har inte haft en så bra kväll på evigheter, jag lovar. Tack framför allt till Anna, tack Jonas, Joakim, Sofia (Årets drink!), Mårten, Anna T, Kristin, Samuel, Erik, Mats (Tack för lånet), Pär, Jacob och du den där rödhåriga tjejen vars namn jag inte kan komma på. Förlåt Evelina, det var inte meningen att sparka en flaska på dig. Ett Stort Tack till alla ni på Dansgolvet, ni var de finaste!

Fussball!

Så, då var årets första träning avklarad. Resultatet? Ett stukat lillfinger, ett skrapat knä, gräsfläckar på både knän och T-shirt, en skön träningsvärk och två mål (Varav en direktinskruvad hörna).

Varför är det egentligen så barnsligt kul att springa efter en boll? Jag försöker ibland inbilla mig att det ska vara ett ädelt spel där människor testar sina gränser och allt sånt där, men egentligen handlar det bara om att springa efter en boll. Men det är ju så fruktansvärt roligt. Men mitt vänstra lillfinger är inte lika kul idag.

med mitt förra inlägg i åtanke

Jesus Syftade på Butters när Han sa att De Saktmodiga ska Ärva Jorden


Det bästa jag läst på hur länge som helst.

Vilken Helg!

Goddammit, vilken helg!

Fantastiskt väder, United till final i FA-cupen, mindre än en vecka kvar till min "Big night out" (DJ på Oh!Jays! tillsammans med min syssling). Det var marvellous. Det tråkiga är väl att det ska bli sämre väder, men det får man kanske ta när det är såhär fantastiskt?



Yeah yeah. Well Well, nu är det kanske dags att vara lite seriös? Tänkte prata lite TV. ett medium jag nyttjar en del, mest för sport. Men så finns ju dessa TV-serier. Jag avskyr verkligen TV-serier, förutom några få. Jag älskar South Park mer än min mamma (nja, inte riktigt, okej då), Simpsons är större än det mesta, och Killinggängets grejer är väldigt fina. Sex and the City är också fint, måste jag erkänna. Men resten? Vi stannar i humorträsket en stund. Seinfeld? Nej, aldrig. En torr kille med collegetröjan instoppad i jeansen står och drar taskiga skämt, en annan snubblar in på scenen varje gång. Det var inte ens kul första gången. Scrubs? Visst, några poänger har de, men stannar alltför ofta i ett slags ingenmansland, man är så otroligt rädd för att göra en tittargrupp förnärmad att man inte vågar gå på över huvud taget. Det landar till slut i någon slags jättesnäll, genomamerikansk humor med lite löjliga situationer och "knäppa" kommentarer. Visst är John Dorian lite söt i all hans osäkerhet, men bär det upp en hel serie? Knappast? Vänner? ALDRIG I HELA MITT LIV! Jag formligen avskyr Vänner. Det finns för mig inga som helst förmildrande omständigheter vad gäller den serien. Sex stycken extremt förutsägbara karaktärer som alltid gör precis som de ska, som heller aldrig gör en fluga förnär, allt för att behaga så många tittargrupper som möjligt. Jag har aldrig förstått varför man ska göra TV som varken vill säga bu eller bä, att berätta någonting så substanslöst med skämt som inte har det minsta band till handlingen, lite som Family Guy kan bli ibland (nu gillar jag Family Guy, men ibland blir det väl många "Like that time when you..."). En slutsats man kan dra är att humor är fruktansvärt svårt, speciellt när man inte vill säga varken bu eller bä åt någonting, utan bara försöker mjölka en situation på halvdåliga poänger.

Dramaserier då? Det har inget, absolut inget intresse för. Jag har inte sett ett avsnitt av vare sig Lost, Prison Break, Bones, ER, House och allt vad de heter. Jag bryr mig inte om det, därför skriver jag ingenting heller.

Avslutningsvis bör jag väl säga att den senaste säsongen (elva) av South Park är bland det bästa som producerats för TV. Någonsin. Där har du TV som vågar gå på, en Jude som dödar Jesus, en transa som leder en armé av lesbiska stereotyper mot en armé av Persiska stereotyper, ett katolskt läger för pojkar "where they pray the gay away", En pappa som ofrivilligt säger att han blir irriterad av negrer, etc etc... TV blir inte bättre just nu, 2007.

Ladda Hem South Park-avsnitten här, goddammit!

MIXTAPE!!!

LADDA HEM HÄR OCH NU!!!!

Då var det dags, mitt nya mixtape. Det innehåller väl en del blandade godbitar. Den sista mash:en är väl tänkt att "släppas" som ensamt spår när jag orkar. Kanske redan ikväll?

PEATHER - COLLECT AND COMPRESS

Låtlista:

1. Zongamin - Bongo Song
2. DatA - J'aime pas l'art 2007 remix
3. Kavinsky - Testarossa Overdrive (SebastiAn Remix)
4. Justice - D.A.N.C.E
5. Chromeo - Fancy Footwork
6. Sebastian - Ross Ross Ross
7. Daft Punk - Robot Rock
8. Pet Shop Boys - Always on My Mind
9. Juvelen - Watch Your Step (Krazy Fiesta Remix)
10. Stardust - Music Sounds better with You
11. Etienne De Crecy - Am I wrong
12. Justice - Waters of Nazareth
13. Revl9n - Someone like you (Simian Mobile Disco Sweat Remix)
14. All Saints - Chick Fit (Kissy Sell Out's excellent adventure Remix)
15. MSTRKRFT - Street Justice (MSTRKRFT Remix)
16. Surkin - And You Too
17. Justice - We are the refixed Phantom (Peather Mashup)

Ja, jag ska fixa ett snyggare omslag, men jag har bara paint på den här datorn. Dock är South Park-killen rätt fin, tycker jag.

En dryg vecka kvar nu...

Oh! Jays!. Syssling Soundsystem gästar dj-båset med pop! Skägg! Och kärlek! Ladda bössan, fixa luggen, det blir dans!


Nog fan blir det dans. Ordentligt med den varan!

SJU-ETT!

Jag fattar det fortfarande inte. 7-1! I en kvartsfinal i Champion's League! Det ska bara inte gå. Kanske säger det mer om Romas inställning än Uniteds klass, men briljansen gick inte att ta miste på i vissa stunder. jag är helt mållös, det är galet. Nyp mig i armen någon.

Då var påsken över för i år, och vad ska man säga? Det var nog en av de bättre "påskarna" jag haft, förutom att Anna jobbade hela helgen. Men det blev ändå lyckat, det var Långfredagsmässa, Johannespassion, Oh!Jays! (Gå ut! På Långfredagen! Skärp Dig Petter!), Påskbuffé på Stadsträdgården, Påsknattsmässa, Påskdagsmässa, Kvällsfika med Annas familj, Warlords-förmiddag, Annandagsmässa i Adolfsberg och därefter soppmiddag.

Tja, jag har haft det sämre, helt klart.

Sedan måste jag säga att om man inte känner någonting för Passionsberättelsen när man hör Johannespassionen, då har man nog svårt att känna över huvud taget. Det är verkligen helt, helt, helt fantastisk musik.

Tonight's the night

Kom och lyssna ikväll. Johannespassionen, i OP-kyrkan, 18:00, hundra för de stora och sextio för studenter. Ni behöver det. Sedan går ni på OhJays och dansar pop.

Killen med skägget, live.

Killen med skägget har kanske inga massförstörelsevapen, men han har gjort en hemsk cover. Har ni förstått att jag hatar trubadurer nu? Vad är grejen med "känslosamma gitarrversioner"?

Ibland händer sjuka saker, det har blivit några genom åren. Den här kanske inte riktigt är sjuk-sjuk eller så, ingen större sensation egentligen, men det är ändå ganska sjukt att läsa att killen som växte upp kanske hundra meter från mig gjorde mål i sin U21-landslagsdebut. Dessutom, på volley!

Kristoffer Näfver

Saker som får mig att hata populärmusik, del I

Hur tänker man när man gör sånt här? "Ja, jag tar en helt fantastisk låt, en dansgolvsvältare, och så tar jag min gitarr, sjunger lite sådär 'känsligt', drar ner tempot, lägger på stämmor dränkta i Chorus och så spelar jag in en medelmåttig video till det hela". Usch, det är sånt här som får mig att hata popmusik:

Hey Ya, akustisk version av nån skäggig man

Det här, en annan version av samma låt, får mig dock att tro igen. Det känns buskis, jag vet, men samtidigt är det ljusår finare än alla trubadurversioner som figurerar på YouTube (varför man ska filma sig själv när man spelar gitarr har jag aldrig förstått):

Hey Ya, ukelele-version

Magnificat to the max!

På Stenströms begäran, en recension av gårdagens konsert.

Det var alltså konsert igår kväll, på Jungfru Maria Bebådelsedag. Passande nog sjöngs två Magnificat (Marias lovsång, om ni inte visste), ett av Bach och ett av Sven-David Sandström. Det var en fin konsert, dock tycker jag kanske att Vocalis kan bättre (vilket inte vill säga att de var dåliga, långt ifrån). Körsatserna var fantastiska, även om de försvann lite mot orkestern i början av Bachs magnificat. Det var spännande att höra Sandströms magnificat, ett nytt verk för mig (och de flesta andra, det är ju skrivet för bara två år sedan), men ett fantastiskt stycke musik hur som helst. Tyckte extremt mycket om "suscepit Israel"-satsen, som av Mats beskrevs som "en himla massa konstiga harmisar, ett D-dur och så var det slut". Kanske var det så, men så förbaskat vackert var det. Och kanske var det där som kören verkligen kom till sin fulla rätt, där körklangen verkligen fick komma fram. Det är just det som är Vocalis styrka, den fantastiskt sammanhållna klang som jag nog inte hört i någon annan kör i den här stan (inte på många andra platser heller).

Tyvärr kändes soloinsatserna ibland nästan trötta och tveksamma, lite "fega", och det var synd på en så bra kör (med så bra solister!). Det var vackert och så, men det tände liksom aldrig till som det gjorde i körsatserna (Gloria Patri av Bach!), det landade på någon slags "lagom" nivå, det kändes som att det gick på rutin, som Jacob uttryckte det.

Det sammanlagda intrycket är väl att Vocalis är en fantastisk kör (speciellt på att tolka barockmusik), men att kvällens konsert inte var deras bästa. Man ska väl inte jämföra, men om man minns deras framförande av H-mollmässan för ett antal år sedan står sig det här ganska slätt. Det är klart, inte lika stora verk, inte lika mycket publik och så, men jag tycker ändå att de borde kunna ännu lite bättre.

Johannespassionen...

In meines Herzens Grunde,
Dein Nam´ und Kreuz allein
Funkelt all Zeit und Stunde,
Drauf kann ich fröhlich sein.
Erschein mir in dem Bilde
Zu Trost in meiner Not,
Wie du, Herr Christ, so milde
Dich hast geblut´t zu Tod.

Vilken fantastisk koral det är...

DJ-premiär!

De här två brudarna begår sin DJ-premiär ikväll, på Babars övervåning. De utlovar mellanstadiedisco, och det kan bli hur bra som helst! Jag kanske sticker till dem några låtar också, av ren omtanke, liksom. Be there, du kommer inte ångra dig. Det stora dansgolvet går inte av för hackor heller.

Lycka till nu Anna och Kristin!

Årets dansgolvsgrej

Jag vet, den har funnits ute ett bra tag, men den är fortfarande den absolut största dansgolvsdängan hittills i år.

DatA - J'aime pas l'art remix 2007

Ett Mixtape

Mars 07

Snabbt ihopslängt, "Live". Det kommer ett bättre och mer genomarbetat snart, hoppas jag.

Det är den här känslan vi letar efter:

Det största geniet någonsin

Allt handlar om Bach, allt, allt. Det har alltid handlat om honom, det kommer alltid handla om honom. Ingen annan. Folk kan få dig att tro annorlunda, de kan försöka få dig till att säga att 2007 är det år då den perfekta musiken kommer skrivas. Så är det inte. Det är Bach som är den enda du behöver. Du kan glömma ALLT annat.

In meines Herzens Grunde (Ur Johannespassionen)

Raisin' the bar

Raisin' the bar
Originally uploaded by Petterboman.

Jag vet, han är lite tjock, han är nästan helt blind och ganska lat (ibland). Men han är det finaste lilla djur som finns ändå. Och så älskar han russin. Sjukt mycket. Och jag älskar honom.

det är fredag, du känner att "nu är det fest", du ska till Babar och OhJays ikväll, du tar på dig dina snyggaste sneakers, du kollar frisyren en extra gång men du känner ändå att någonting saknas.

Det är den här du saknar.

Män jag inte borde älska, del I

Herreminskapare, såg ni glidtacklingen? Killen har varit borta från fotbollen i ett år (ett inhopp i cupen undantaget) och det första han gör är en helt galen tackling. Man bara måste älska den inställningen. Karln är inte klok i huvudet, ingenstans, men jag kan inte sluta älska honom (även om hans tacklingar aldrig kan mäta sig med Keanos). Han är född i Leeds, visst, men vilken man!

Ett litterärt projekt börjar ta form

Djurens rätt i samhället?

Man bara måste älska killen

Ny kärlek

New Waves Coming In

Jag hade glömt exakt hur kul den här var.

 


"Ain't the most worrying thing about this dough that it actually make you enjoy house music"

Jamenherregud

Det var längesedan jag skrev någonting, och det ser inte så mycket bättre ut idag, mest utfyllnad.

Mina vänner, det är 2007, det har varit det i några veckor, och vad har egentligen hänt? Den borgerliga regeringen verkar gå... tja... inget vidare, precis som jag förutspått. Visst, det är skönt med förändring, men sedan gäller det att förändra med stil och visa att man faktiskt är bättre än det tidigare alternativet. Det har väl gått sådär för Fredrik och hans glada gäng. Två sparkade ministrar och Calle Bildt i blåsväder, dessutom 11,4 procentenheter efter i opinionsmätningarna. Jorå Reinfeldt, visst vädrar vi svenskar ny luft. Riktigt skitig, men ack så nyliberal luft, så den är väl ny på något sätt.

Äsch då, nu kör vi lite popkultur istället. Det känns lite tråkigt, men jag har faktiskt ingenting jag ser fram emot med 2007, det är lite utav ett vakuum. Vet inte om det kommer nåt nytt och bra, hoppas gör jag dock. Ordentligt. Man kan ju alltid nämna Kevin Rowland, men alla andra har ju gjort det.

Ännu en tråkig postning till ända. När jag får mer tid ska jag skriva någonting långt och innehållsrikt, men inte idag.

Här finns dock en söt bild på mitt nya husdjur (man får sådana när man skaffar sambo tror jag):

Han kan vara det sötaste som finns.